Annons:
Etikettartiklar
Läst 5099 ggr
Akerberg
9/7/08, 9:35 PM

KURS MED TOM MAC LOCHLAINN

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Lördagen den 8 oktober 2005 var Tom Mac Lochlainn, irländsk uppfödare, domare och skribent och numera ordförande i CPBS inbjuden till Sverige för att förmedla sina kunskaper om connemaror. Tom har tidigare varit i England, Tyskland och USA. Tom inledde med gamla bilder och började sin "berättelse" ...

Under 1920- och 1930-talet hade jordbrukarna ett litet stall bredvid huset, de ponnyer som stambokfördes var uppstallade på stall och fodrades och sköttes om. Det är en romantisk myt att de kom ner ifrån "the hills". Temperamentet var det viktigaste, ponnyn skulle vara vänlig - t ex skulle man kunna öppna/stänga en grind utan att behöva hålla i ponnyn, och även kunna sela den ensam.

Som många vet så var det från början många olika raser inblandade i connemaran. Bl a welsh, hackney, irish draught, arab och fullblod. Alla var inte lika lyckosamma så welsh och hackney sållades tidigt bort. På 1930 o 1940-talet eller fanns det nästan inga skimlar. På Toms gård hade de många bruna, svarta, svartbruna och gulbruna samt några fuxar. Det är först på senare år som skimmel blivit en vanlig färg på connemara ponnyn.   

Ponnyn tog familjen till marknaden, kyrkan och arbetade. Men det "skitigaste" arbetet gjorde åsnorna t ex att bära fram torven till vägen. Ponnyerna bar sedan hem torven till gården. Vid påsk när det var många bröllop så var det många lokala "races". På en bild med ponnyer på väg till en show i Carna reds allihop. Då användes inget skimmelschampo eller hovolja. Ponnyerna avlades för sitt temperament och för prestation, då användes även alla som körponnyer. Det är mycket svårt att förklara vilken stolthet som connemarafolket känner, speciellt om det är en hel familj som man avlat i generationer.

Peter Kyne, (Knockranny)(uppf t Knockranny Ruby), var en skicklig hingsthållare, med många besöksston, här tillbringade Tom mycket tid som tonåring. Peter K hade många hingstar bl a: Clonkeehan Auratum, Knockranny Ruby, Mac Dara, Carna Dun och även Carna Bobby ett år.

Några "miles up the road" bodde Paddy Joyce, här stod bl a: Carna Dun och Doon Paddy (son t Carna Dun) som placerades hos Paddy Joyce efter det att CPBS flyttat Carna Dun, kanske inte så jättesmart att sonen fick ta över sin fars plats. Samtidigt stod Clonkeehan Auratum i Moycullen inte långt ifrån Paddy Joyce. Så Carna Duns "fillies" togs till Clonkeehan Auratum. Vilket blev mycket outcross.

På 60-talet betäcktes inte stona i april-maj som vi gör nu utan de betäcktes i juli och tom i augusti. Man var mer beroende av betet för att försörja det högdräktiga stoet och senare även fölet. Men nu betäcks stona tidigare och tidigare - en del fölar redan i februari med alla shower i sikte men det är inte så vanligt utan de flesta fölen föds i april-maj. Förr betäcktes stona som tvååringar - vilket gav en mindre mankhöjd - 12h2inc var medelmankhöjden. Under de senaste 40 åren har connemaran vuxit 4inc. Det är inget dåligt med det, marknaden vill ha högre ponnyer för barnen är längre men vi måste se till att det finns ponnyer med lägre mankhöjd även i framtiden. Tom tycker att den Irländska Connemara Föreningen har en uppgift att se till att de "små" ponnyerna finns kvar. En av orsakerna till att man korsade in fullblod var att få upp mankhöjden på ponnyerna. Att ponnyerna växer över ponnyhöjd nuförtiden beror inte på att vi fodrar ordentligt (det gjordes det även förr), utan det har att göra med inkorsningen av irish draught och fullblod.

Under 1960-talet hade de många gulbruna connemarahingstar och den gulbruna färgen var väldigt populär. Det var därför synd att när de introducerade "outcross" (xx och ox) använde ytterligare två gulbruna hingstar (Carna Dun och Clonkeehan Auratum). Det var då de BEC-färgade (albino) började födas i större omfattning. Folk visste inte vad de skulle göra - de förstod inte det genetiska - att producera eller inte producera dem. Det gjordes ingen research utan det bestämdes att de BEC-färgade hästarna inte skulle kunna stambokföras. Irländarna är "rädda" för BEC-genen och därför är den gulbruna färgen inte längre så populär att avla på.

Det är viktigt att återinföra blodslinjerna (hingstlinjerna) i världen. Så Tom tycker att ICCPS har en väldigt viktigt roll. Även vad gäller idéutbyte.

När Tom berättat klart åt vi lunch och åkte sedan till ett ridhus där vi "bedömde" 6 olika connemaror i grupper och när vi var klara med "våran bedömning" berättade Tom vad han tyckte om hästarna.

Hingstlinjerna

Från början fanns det 5 hingstlinjer. Men man förlorade tyvärr 2 linjer på 30- o 40-talet. Tom är kritisk mot CPBS att de lät det hända. De två linjerna som försvann var Silver Pearl (18) och Noble Star (17). De var även nära att förlora Mountain Lad (32) linje på Irland också. När de här två linjerna dog ut beslutade CPBS att använda arab och fullblod för att få fler hingstlinjer.

Little Heaven xx tilläts betäcka connemaraston. (Far till Dundrum - en framgångsrik tävlingshäst exporterad till England och som där tävlade internationellt - var först körponny, körde ut mjölk).

Carna Dun (e Little Heaven) stod ca 1 mil från Toms hus hos Paddy Joyce i Oughterad. Tom berättade att först gången han såg Carna Dun komma galopperande ut ur stallet tyckte han att han var enorm. Mankhöjdsökningen orsakades av Carna Dun. Men han gav även mycket till sina avkommor bl a "speed" och som sagt högre mankhöjd. Carna Dun producerade en enorm linje med framgångsrika, "outstanding mares". Det sägs att han inte producerade lika många framgångsrika hingstar. Han lämnar ett "hästhuvud" - och det går inte att få bort men Tom tycker inte att det gör något.

Naseel ox var en framgångsrik ridponny. Han hade "a lovely head".

Clonkeehan Auratum (104)

Hade ett markerat käkben som man fortfarande kan se i hans ättlingar. Hans avkommor blev bättre än han själv. Enligt Josie Conroy var han något av det bästa som hänt connemaraponnyn. Han var enormt populär för att han förädlade connemaran bl a med utmejslade huvuden. 1965 var de 7! först placerade 1 åriga stona efter Clonkeehan Auratum.

Ceileog (109) e Clonkeehan Auratum u Pollnaclough Grey (1518) När han var 10 månader föll han olyckligt på en sten och bröt ett ben högt i bogen. Veterinären åkte hem för att hämta sitt gevär. Men eftersom han vunnit klassen för föl i Galway ville Toms far ge honom en chans, han fick tag på en veterinär ifrån Galway, som sa att det fanns en liten chans - och han blev bra! Han vann som 2-åring den klassen på Clifden. Under vintern 1959 kom Mrs Elisabeth Petch till Toms far, hon letade efter en connemara ponny eftersom hon skulle starta stuteri, hon köpte Ceileog - som blev hennes första connemara. Som 3-åring visades han på Clifden igen - i hingstklassen - han placerades 2a efter sin far! Året efter tog Mrs Petch honom åter till Clifden och nu vann han hingstklassen. Men han var en katastrof i avelsboxen. När man tittar i hans härstamning finns där både irish draught, connemara och arab. Han hade "a little bit of everything" och han gav Mrs Petch "a little bit of everything". Eftersom hon inte kunde räkna med honom så såldes han. När han hoppades som 16-åring bröt han sitt andra ben och avlivades.     

Naseel och Little Heven mfl användes inte direkt till connemaraston, utan de korsades med ett sto och efter besiktning användes sedan sonen istället.

Mac Dara

Vykort från Clifden Museet  Mac Dara 91

Mac Dara (91) (ur Connemara Boys hingstlinje) (döpt efter fiskarnas skyddshelgon i Carna, Connemara), e Dun Lorenzo. Var stationerad hos Peter Kyne i 7 år. Där de körde honom mycket. Varje torsdag- och fredagskväll kom de förbi när de skulle till Moycullen för Toms familj hade ett flertal ston. Josie Conroy och hans far hade föreningshingstar på station i 40-50år. Josie Conroy säger att Dun Lorenzo är den bästa av alla (best of them all). Han var den tuffaste ponnyn som han någonsin haft. Fredagsturen var mellan 10-12mil! som han cyklade. Dun Lorenzo var lika fräsch på kvällen som han var på morgonen när de startade. Josie Conroy avgudade Dun Lorenzo och trots att han haft alla "the great stallions" så var det honom han valde sin favorit och bästa ponny. Mac Dara vann hingstklassen på Clifden några gånger men det finns ingen stark hingstlinje efter honom. När Tom väljer/letar efter hingst så letar han efter en som går tillbaka till Mac Dara. 

Dun Aengus (120) var en halvbror till Mac Dara men u stoet Rose of Killola (1365)(e Creganna Winter som i sin tur var e Winter xx). Han kunde inte konkurrera med Mac Dara i utställningsringen men han är far till Kimble (RC 22), han blev overall champion på Clifden och blev far till Abbeyleix Owen (496), som under 90-talet var väldigt populär och betäckte framgångsrikt, speciellt när han var äldre.

Carna Bobby (79) (ur Cannon Balls hingstlinje är den mest framgångsrika av de 5 linjerna.) Men han blev precis som Abbeyleix Owen som mest framgångsrik när han var äldre. Dottern Atlantic Mist är en av "the nicest mares" som Tom sett.

Rebel Wind (127)(Cannon Ball) son till Windy (782) (som enligt Tom hade en "wow-factor") är en av de mest framgångsrika föreningshingstarna på "the society list". Det var en riktig ponny, med "heavy bone" och " a nice head".

Mountain Lad (32) Linjen har länge hängt på en skör tråd på irland. Under 1960-talet hade Jim Lee under några år hingsten Thunder (113). Men Tom tycker inte att han var någon god representant för den linjen. Men det var där emot svenske Dale Haze (RC 57). Så linjen överlevde genom honom och hans son Hazy Dawn. Linjen är verkligen framgångsrik och högt värderad på Irland just nu. Irländarna hade stora problem med för mycket Abbeyleix Owen, något som händer hela tiden. Men när något är framgångsrikt vill alla använda det. Importer som Cascade Dawn och Hazy Match båda e Hazy Dawn och Innellan Kestrel har balanserat den irländska aveln, och förstärkt Mountain Lads linje.

Thunderbolt (178) var väldigt populär i england men inte på irland, de tyckte att han var "a little bit plain" (alldaglig simpel).

Tom avslutade med bilder på körponnyer. Ett 4-spann med skimlar ifrån tyskland, ett 4-spann med gulbruna från irland och sedan ett foto på hingsten Seafield Silver Rogue (823) från Irland. Han hoppas att körningen med connemaror kommer att öka framöver.          

Ett jättestort tack till Nina, Carina och Ingrid, region syd-väst som bjöd hit Tom och ordnade kursen. Även ett stort tack till alla som tog dit sina ponnyer för bedömning.                                                     Colleen Jacobsson

Annons:
colleen
9/7/08, 9:49 PM
#1

Artikeln är tidigare publicerad i ConnemaraNytt nr 1-06.

~Jag tror på ödet~

walsan
9/7/08, 9:55 PM
#2

Rolig läsning!

Men är det verkligen så att connemarorna på 60-talet oftast var färgade? De connemaror jag sett på bild från 50-talet har varit i prindip bara skimlar. Kanske jag inte sett ett representativt urval, men ändå? Jag blev förvånad.

colleen
9/7/08, 11:09 PM
#3

Jag vet faktiskt inte, vi får kolla de irländska stamböckerna och se om det är så.

~Jag tror på ödet~

AKWIK
9/7/08, 11:14 PM
#4

Bra artikel, Colleen! Känner på mig att jag kommer att återvända till den ofta. Allt fastnar ju inte med en gång. Flört

colleen
9/7/08, 11:19 PM
#5

Tack! Det är ju en hel del att läsa och då är inte ens hälften med. Det var i varje fall väldigt intressant att lyssna på Tom när han var här. Hoppas det blir fler likande clinics i framtiden.

~Jag tror på ödet~

Smile-
9/7/08, 11:26 PM
#6

#4 Nej allt har inte fastnat hos mig heller fast jag läst den förut. Nu noterade jag avsnittet om McDara. Bingo kommer ju ur hans hingstlinje. Nu börjar jag förstå var hans "duracell batteri" kan ha sitt ursprung. Han verkar aldrg bli trött - han bara går och går med samma energi hela tiden - kan det vara ett "arv" från hans "stamfar" kanske. Likaså huvudet - kan det ha rötterna hos Clonkeehan Auratum tro?? Kul att läsa artikeln igen!

Annons:
monsterpony
9/7/08, 11:59 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#7

#2 Ask and ye shall recieve… 

En irländsk färgstatistik kommer pronto… Flört

tjoffsan
9/8/08, 12:22 AM
#8

Intressant läsning! Hoppas han kommer tillbaka till Sverige igen!

walsan
9/8/08, 11:30 PM
#9

#7 Tack för statistiken. Artikeln är ändå mycket intressant.Glad

[baffinbay]
10/22/08, 9:42 PM
#10

Intressant läsning, trist bara med de två hingstlinjer som försvann där på 30-40 talet, undrar hur maran utvecklats annars? Iofs är jag nöjd idag:)

colleen
3/30/09, 9:33 PM
#11

Tror att det kanske tillkommit lite medlemmar sen artikeln publicerades så jag puttar upp den.

~Jag tror på ödet~

colleen
2/10/11, 4:05 PM
#12

Puttar upp tråden eftersom Tom är på gång till Sverige igen nu i "vår".

~Jag tror på ödet~

Upp till toppen
Annons: