Annons:
Etikettträningsdagböcker
Läst 1389 ggr
Frågande
2014-02-13 07:27

Träning

Det här med träning av unghästar och äldre är ju något vi älskar att prata om. Själv har jag funnit efter många år en hygglig linje att sträva efter. Erfarenheten gör en trygg och en tränare i mitt fall, en mentor och vän, som själv sitter upp och lotsar vidare ibland är alldeles förträffligt.

Denna vinter har för många av oss som rider varit så snäll, kunnat köra hästarna en och två ggr i veckan till ridhuset hos Lena Nilsson på Jursta. Lena är själv hingstuppfödare som många kanske vet, och hon är så rar och har ett underbart ridhus att träna i.

Jag rider två hästar varje dag, det är en stor lycka att faktiskt ha sådan lust att man längtar till sadeln, det är faktiskt något jag tänker på ibland.

Alla mina hästar är helt olika, men connemarans kännetecken om bra temperament knyter ihop dem. Ändå kan bra temperament vara lite olika för oss. För mig är det att de följer mig, trots att de är lite rädda skraja ibland och och att de är så keliga. Min yngsta connemara har kanske varit den svåraste nöten att knäcka, helt enkelt beroende på att han så känslig och lite tittig, med en rejäl dos av egen vilja. Jag har konstigt nog inte ramlat av ännu, men väl fått kliva av flera ggr på uteritter när nerverna dallrar. Men nu när jag snart ägt denna vackra pojke i fem år, och att se honom komma i spänstig trav för att då och då lägga sitt huvud på min axel, att det är maten som lockar, gör inget, jag blir lycklig ändå.

Nu ner till stallet för en tur till ridhuset med min härliga Aran. Ledare och en fantastisk sådan. När han var tre och jag presenterade honom för min tränare, var hennes ord, vilken häst, honom kommer du att ha så mycket roligt med, hon hade helt rätt. Varje häst lär en något nytt, om vi bara lyssnar till dem. Hälsning till er connemaravänner i mörkret/Annki

Annons:
Upp till toppen
Annons: