Mitt eget Connemaraår 2014
För Bingos del började året med några träningsperioder hos hans ”dressyrtant” - Liane. Han gillar henne, men inte i allt för långa perioder. Det blir dressyrträning i ridhus och inga uteritter – då hon inte riktigt gillar hans glädjehopp som kommer då och då. Han tar igen dom hoppen när han sen kommer hem. Men, jag hinner inte med så mycket ridning som jag skulle önska på vintern så det var skönt med lite hjälp.
Början av året bjöd på goda möjligheter till ridning i naturen annars – det låg fin snö ganska länge. Så framför allt Electra fick mycket galoppträning i skogen. Med Fly High och Evita blev vintern ganska sporadisk när det gäller ridning – tiden räcker helt enkelt inte till!
Nu fick både Evita och Fly High en rejäl dos träning några månader under våren i stället. De var då tillsammans på NFK i Norrköpng och reds av Jennifer Carlegrim och även av duktiga Hanna. De kom hem när ridskolan stängde för sommarlov.
Under våren startade jag också två nya ”projekt” när det gäller ridning/träning. Jag började en sammanhängande kurs i Akademisk Ridkonst - AR, som jag bara nosat på tidigare. Kursen började i april och slutade i oktober. Det har framför allt varit Bingo och Electra som har deltagit i detta ”projekt” med mig. Det har varit väldigt inspirerande och helt fantastiskt utvecklande tillsammans med framför allt Electra – vi har fått ett otroligt lyft tillsammans. Även för Bingo är denna träningsform mycket nyttig, han själv är av åsikten att allt går för långsamt och blir för långtråkigt. Det finns mycket jag skulle kunna berätta om denna kurs, men framför allt har det blivit en fråga om en ändring av huvudfokus i ridningen – där dressyren är till för hästen och inte hästen för dressyren. Fortsättning följer till våren 2015.
Ungefär samtidigt med denna kurs startade jag upp en PK(ponnykäring)-grupp här hemma. Vi är fyra tanter som envist hänger kvar i ponnyridningen. Under ledning av duktig och ödmjuk tränare har vi träffats var annan vecka här på Starrhult – ända till dess att mörker och väder gjorde träningstillfällena mindre trevliga. Framför allt har vi haft jätteroligt tillsamman med våra ponnysar.
Higlight nr.1 detta år har nog ändå varit fölet som kom i början av juni – Starrhult Glory. Jag har ju ”egentligen” bestämt mig sluta med avel, för jag gillar inte försäljningsbiten – men, men så kan det gå. Jag ”slutade” ju också rida när vi flyttade till Starrhult, och trots det har jag väl aldrig ridit så mycket som i år!
Nästa ”highligt” är nog lyckan över att äntligen fått en riktigt passande sadel åt Bingo och Electra. Trots många sadelutprovningar har det inte velat sig riktigt förrän nu. Båda har knepiga sadellägen.
En annan ”highligt” har varit att följa Starrhult Rebecca och hennes nya ägare Wilma Sjöberg på ”distans” i deras karriär på hoppbanan. Så glad att Rebecca äntligen ”kommit rätt”! Enda tråkiga är att de finns ända nere i Skåneland.
Sommaren gav Bingo en möjlighet att som reserv få vara med i final på ponnyallsvenskan i dressyr, div. 3 – Södermanland. Caroline, som egentligen är hopptjej, hade oturen att hennes häst blev sjuk. Med tre gångers övning och en megaglad Bingo blev dom bästa ekipage i sitt lag, som blev total trea med det. Underbar att se bullen verkligen hjälpa sin ryttare till framgången.
De ställde också upp i WHP-klass på riksen tillsammans. Många år sedan Bingo var på hoppbanan – så han kröp nästan ur skinnet. På riksen fick han också göra dressyrstart som häst, med sin tidigare tävlingsryttare Fredrika. Carolin har tyvärr flyttat till Falkenberg och Fredrika arbetar hos Liane Wachmeister – så där försvann mycket nöje för Bingo.
Evita fick vara med i utställningsklass på riksutställningen– som hon vann med fina 41 poäng. Rara,rara Evita!
Bingo fick sedan ha en mycket roande vistelse på NFK i september, tillsammans med Hanna Salomonson. Jag vet nu inte om hon var lika road precis, den gången han ”hoppade ur skinnet” på en hoppträning? Han visade i alla fall upp släktens speciella bockteknik – där det är svårt för alla att hänga med om man inte är beredd! Senare har även Evita fått komma till Hanna – och jag får väldig inspiration av att se utvecklingen!
Annars har slutet av häståret 2014 inte inneburit så väldigt mycket annat än begränsad ridning, de få ljusa timmar som dygnet erbjuder. Det är alltid lite låg energi för mig i november och december. Just ingen snö heller som muntrar upp!
Ja, förstås, Bingo blev utsatt för ett allvarligt mordförsök – av sin mamma. Han har ju gått med de andra stona sedan han blev valack, men jag har inte vågat släppa honom med Smile. Hon är inte van valacker och är den regerande drottningen i Starrhultsmatriarkatet. Det gick inte bra kan jag ju i alla fall säga…Bingo försvarade sig inte alls, utan flög i backen rejält! Tack och lov ändå inga allvarligare skador. Men något mer försök kommer jag inte att göra.
Hur har erat 2014 varit?
#0 Haha, tanterna äger (Smile) 😃Tack för en jättetrevlig läsning!
Hm, ser att jag lyckades fippla bort bilderna på Evita när jag skulle göra om bildstorlekarna så att dom blev ungefär lika stora. Hon kommer nog på andra bilder en annan gång..
Mitt connemaraår 2014 började med de allra bästa förutsättningarna, fick sedan en enorm dipp större delen av året, men avslutades trots allt bra.
I början av året var Gittan (Gräns Birgitta 2008 e Grange Flynn Sparrow u: Hagens Teresa ue: Hagens O’Chief) i toppform. På dressyrträningarna så satt den förvända galoppen som en smäck och hon gick så bra på alla sätt och vis. Jag var nöjd och tränaren var nöjd. Det var den här våren som vi skulle starta vår första dressytävling, vara med i Korks DIV III lag till hösten, åka ner till Riks och hälsa på connemaravänner för att miljö och lastträna.
Hoppningen var också något vi skulle ta tag i ordentligt, så en del av vinterträningen var ren konditionsträning. Jag är en liten feglort vad gäller hoppning, men så länge jag känner mig trygg är det fantastiskt kul och den tekniska biten av hoppningen har jag alltid gillat. I slutet av februari hade vi vår första hoppträning för Anette på Brantshammar där vi hoppade en riktig bana. Jag och Gittan hoppade en hel bana (10 hinder eller så) på minst 70 cm för första gången och G gick som tåget. Det var bara att klämma åt med benen och tuta och köra. Hemmavid hade vi hoppat enstaka hinder på 80 som mest. Jättekul och allt bara lyste klart.
Vi skulle ha så roligt under 2014 min fina ponny och jag,
I början av mars hade vi bokat in oss på en helgkurs i dressyr för Karin Morgan på Strömsholm. Ponnyn skulle få träna på att åka bort tillsammans med sin hagkompis, vi skulle få träna för någon annan och ha en kul helg tillsammans med goda vänner. Men så blev det ju inte riktigt. Hagkompisen tappen en sko och kunde inte följa med. Så det var bara Gittan från stallet som åkte med, och de goda vännerna såklart J .
På vägen dit trampade Gittan av sig ena bakskon i transporten, och efter kursen började hela hältproblematiken som förföljt oss under året (det finns i flera trådar för den som vill läsa om detaljerna). I somras efter mycket vila och skritt samt ett flertal klinikbesök utan någon klar diagnos magnetröntgades den halta hoven (hö fram) och det visade att hon hade en senskada i hoven på djupa böjsenan, inflammerad bursa samt en defekt på strålbenet. Inget som syns eller känns exteriört, vilket också gör det svårt att veta hur man ska lägga upp konvalescensen. Omöjligt att veta vad som orsakat vad så vi fick en mycket dålig prognos med oss i bagaget. Jag blev jättedeppig, skulle min fina ponnyhäst inte hålla som ridhäst i framtiden?
Bursan behandlades, på med sjukbeslag, sedan följde en lång konvalesens med liten sjukhage och sedan långsamt större, och kortare skritt-turer. Innan jul så fick hon börja trava så smått och släpptes ut i en normal hage med kompis. Bättre julklapp kunde hon inte få. Hon är inte halt idag och vi fortsätter den gradvist ökade belastningen genom mer trav. Hon rejsar ju rätt bra på egen hand i hagen så bara hagvistelsen i sig är en rätt stor ökad belastning, mot de skritturer rakt fram på hårt underlag som vi ägnat hösten åt.
Eftersom Gittan fick en väldigt dålig prognos och jag hade en enorm ridabstinens så började jag kika på ridalternativ för hösten/vintern. Foderhäst var tanken då. Förhandlingar hemma om både den ekonomiska biten och tidsaspekten föll väl ut. Man kan bara spekulera i om jag varit vid ovanligt dåligt humör under året, om jag helt enkelt varit hemma för mycket eller om jag bara har en förstående make.
Det slutade med att jag köpte en connemara till (även här föll den ekonomiska förhandlingen på hemmaplan väl ut där). I slutet av oktober flyttade den bruna överhöjdaren Axtorna Wise Melody ( 2010 e: Frederiksminde Hazy Match u: Lady Rosscon, ue: I Love You Melody) till lösdriften i stallet. En fyra-åring som inte gjort så mycket i livet, men som påbörjat vuxenlivet.
Maken blev i alla fall nöjd med valet av ponnyhäst eftersom den nya mulen är mycket mer klapp och gosvänlig än den gamla. Gittan är inte så kelig av sig utan är en liten primadonna som kan bäst själv. Melody skulle gärna sitta knät om hon kunde.
#3 - Håller tummarna! Vi i PK-gruppen har konstaterat att en förstående och supportande äkta hälft är en förutsättning för vårt hästliv. Vi lyckades också med konsten att sammanföra "dräng gänget" vid flera av träningstillfällen - dom försågs med gott fika och hade trevligt (jag gissar att dom inte pratade häst). Sen är connemararäkning lite olik annan räkning - den är en, två, många (sen bara blir dom fler och fler) 😉
Kul läsa om allas år! Jag som ju haft ett så OTROLIGT roligt 2014 skulle nog inte kunna skriva så detaljerat om alla hästar för ni skulle bli rätt utleda och jag skulle få skrivkramp;) Men jag vill i alla fall tacka alla underbara connemaror jag fått möjligheten att rida och träna under 2014, min egen Holmtebo Noula, NFKs Holmtebo Irvin & Holmtebo Brenda, Jennifer Carlegrims Hagens Killeen, Kristina Palms Starrhult Evita, Starrhult Fly High & Starrhult Bingo, AnnSophie Carlssons Hagens Bella, AnnSophies & Marlenes Skatholm Bonaparte & Ardas Beamish samt Elisabeth & Johan Ljungstorps Beuaty. Tack såklart också till alla de människor/hästägare som låtit mig utvecklas som ryttare med deras ponnyer och lärt mig uppskatta rasen mångsidighet ännu mer. Tävlingsmässigt har det varit ett superår och min höjdpunkt har nog varit Connemara Riks där min Noula verkligen visade sig från sin bästa sida. En helg jag sent kommer glömma. Avslutet på säsongen med vår första regionala vinst bland storhästar i LA vägde också tungt, mycket eftersom jag kämpat med Noulas spändhet i nya ridhus under hela året. Finalen för ungponnyer (3 & 4 åringar) med Holmtebo Irvin där han tog en första plats var också riktigt kul då jag alltid trott lite extra på den ponnyn. Hoppas på ett riktigt spännande 2015 och jag vågar inte drömma om ett lika framgångsrikt år men jag hoppas jag kommer ha precis lika roligt i alla fall! På bild får Starrhult Evita vara med:)
Året började med två connemaror; liljegårdens bellis och liljegårdens isolde Året slutade med fyra connemaror; ovanstående, bellis föl samt ett nytt sto; Pandora ll under året har vi betäckt Pandora med Rooar och Bellis är åter igen betäckt med Joop. Bellis var på premiering och fick 37 p, fölis visades med 38 p Vi fick även möjligheten att fortsätta med min mormors stuterinamn, vilket känns fantastiskt roligt. jag var ner en sväng på riksen och kikade, där jag fick lite inspiration till framtida betäckningar. Även en irlandsresa hann vi med. Trevligt att träffa människor man bara "träffat" på nätet. stod i scs monter på friends, det var intressant och jag hoppas den möjligheten kommer flera gånger! pandora lyckades under hösten trampa in en gammal spik, så sista månaderna på året var ingen höjdare för henne. isolde har utvecklats väldigt mycket och är nu en väldigt harmonisk blivande tvååring.
#6 Så roligt att du kan fortsätta med Kerstins stuterinamn!