Ännu en dag i sjuksängen. Förkylning kommer sällan lägligt och det gjorde den inte nu heller. Har hur mkt som helst att göra. Godmorgon från Långarnö!

Jag har suttit och bläddrat i gamla saker igen.. Idag hoppas jag på att få en möjlighet att hoppa upp en sväng på lärkan. Vi var ute en kort sväng i skogen i förra veckan.. ringrostigt absolut.. Men vad jag gillar den ponnyn! Om inte annat hinner jag nog tömköra Rebell igen. Han sköter sig bra. Snäll och påhittig, som sin mamma ;)

Ikväll blir det en skrittur för M. Skulle tro att hon har träningsvärk från igår. 

Det här med en ponny med mycket egna idéer är en verklig utmaning. Lastning och hela runtomkring biten i  går på träningen gick som en dans, det dröjer inte länge innan jag känner att vi inte behöver ha backup för att stänga luckan. M traskar på transporten och står lugnt kvar, så nästa gång ska jag gå bak och stänga själv. Vi har tränat på hemmaplan en gång tidigare och då gick det bra, men det blir ju alltid annorlunda i skarpt läge.

På träningen hade M en hel del egna ideer, men kommer man väl igång så hoppar hon som en gudinna. Just nu gäller det att få en galopp som inte är "springa så fort vi kan bara för att vi inte är på en ridbana" och få en trav som är sansad utan att ponnyn lyfter på framdelen. På banan är det inga konstigheter egentligen och ute på stubben och vallarna funkar det fint att rida dressyr. Det känns som att ponnyn får lite kortslutning, för samtidigt som det är jobbigt så tycker hon det är roligt och bjuder på hindren. Slutsatsen är att det här är en period vi måste igenom, och piloten måste träna vidare på sin hemläxa. Om man jämför med förra gången så var hon ändå lugnare på totalen den här gången. 

Tränaren hade en hel del bra input och peppade på ett bra sätt vilket var jätteskönt, men nu blir det nog ingen mer terräng för i höst, utan M behöver smälta det hela.

#3 Vad duktig du är som tränar på! Jag har förstått på dina inlägg att vägen inte alltid är /har varit spikrak. Hejaheja :)

Sitter ute i solen och fikar. Njuter! #3 Vår 7åring tog tid på sig innan lastningen fungerade. Nu går det bra men vi är mentalt förberedda på att nåt litet bakslag kan komma! Hon hoppar super på träning hemma, hoppa borta har inte funkat förrän nu i höst! Ston säger jag! De kan ju vara knepiga, men också väldigt roliga! #4 Lycka till!

#4 Vår väg är lite krokig, men vi går framåt 😍 😃

När allt funkar är det en otroligt trevlig och rolig ponny att rida och hon har en enorm hoppkapacitet. Målet just nu är att kunna hoppa 1 m på tävling och rida LB:3 dressyr (dvs DIV III stor häst). Hoppningen kommer inte vara något problem, det är mest jag som lider av höjdrädsla. Ponnyn hoppar berg. Dressyren kommer, det har lossnat en hel del efter sommaren, måste mest hitta en bra träningsstrategi som passar ponnyn. Man måste vara påhittig, annars tröttnar hon, och det blir lätt att jag sitter för länge med samma grej, och då säger hon ifrån.

M är ju en snäll, väldigt känslig ponny med mycket egen vilja och säger ifrån väldigt mycket då något inte går hennes väg eller inte passar. Det är inte alltid lätt att förstå sig på varför. Är det utrustningen? Har hon ont? Förstår hon vad jag vill? eller är det ren trots? 

Kontinuitet under längre tid verkar också vara väldigt viktigt när nya saker ska vänjas in. De senaste veckorna har vi t.ex kört gummiboots på under varje ridpass. Första gången tog det 45 minuter att få på alla fyra, men igår stod ponnyn still och det gick nästan på en gång. Men det går inte om man inte får lukta på grejerna först, och innan jag fattade det….

I jämförelse var Gittan lätt som en plätt att förstå sig på. Men det är ju skillnad också. Gittan småjobbade jag ju med på olika sätt från det att hon var 2½.  Melody hade egentligen inte gjort någonting förrän våren då hon var 4 (jag köpte henne på hösten). Det händer mycket i skallen på dem under den tiden. 

Tålamod är en dygd och alla hästar är individer.

Jag tänkte rida ut idag. Ganska ok bäcken och fint väder. Men igår hade ponnyerna tokrejs i hagen, sladdspår i massor. Och X har bara tre skor :-( Men Hovis kunde nog komma imorgon redan :-)

#3 M är 6 år. Say no more! En känslig ålder för många Connemaror verkar det som. Det brukar ju växa bort, och jag tror inte man ska göra annat än stå tillbaka och se till att de roliga stunderna är många fler än de jobbiga…

# 8  Det är så jag försöker tänka, för under ytan finns en superponny, som just nu bara tittar fram ibland.  

Har ju sett på youtube filmer när hennes helbrorsa hoppar, och ja, de är av samma skrot och korn. 😉

Jag har sett honom live ett par gånger, och hoppa kan han!.Han verkar vara mycket känslig, och det ser ut som att han låser sig ibland…