# Liljegårdens Bellis Author: liljegren Nu tänkte jag berätta hur "mitt" skimmel fullblodssto på 165 blev en brun liten connemara! Min drömhäst har alltid varit skimmel och jag tycker fortfarande att det är den snyggaste färgen (dock betyder det INTE att jag inte tycker mina bruningar är vackra) och efter många ponnyår suktade jag efter en riktigt stor häst.. Så när jag skulle köpa häst letade jag efter en skimmel, helst runt 165, gärna fullblod, men halvblod var okey. Syrran ville ha hem sin shettis och vart mer och mer frustrerad över att jag inte hittade den där hästen med stort H. Mormor erbjöd mig att få låna Bellis, jag skulle rida in henne så skulle vi dela på vinsten sen, då skulle jag ju få lite mer pengar till min "köpa häst" kassa. Jag visste inte riktigt om jag ville det.. Bellis kom jag ihåg som en mesig, liten tjej som flyttade sig för shettisarna. Dessutom tyckte jag att hennes ett år yngre syster Cherry var SÅ mycket snyggare.. Bellis var ju helbrun utan ett enda tecken... Men visst, låna gick ju bra och det skulle ju ge mig mer pengar i kassan.. Det hela började inte så bra, när vi skulle ha hem henne voltade hon över bomen och ut genom framdörren innan vi ens hunnit in i bilen. Det blev att gå de dryga 1,5 milen. Det kan ha vart den djävligaste promenade jag varit med om. Bellis vart rädd för allt och till råga på allt slet hon sig. Dock sprang hon inte så långt ("bara" någon kilometer), men jag trodde nästan att jag inte skulle få se henne igen ett kort ögonblick. Här hemma tog det ett par dagar innan hon lugnade sig. Vi tog promenader i både grimma och träns flertalet gånger och tränade in vad smackningar och "ptroo" betydde. Första gången jag skulle rida fanns inte begreppet "frammåt" i hennes vokabulär, utan den var trav baklänges. Andra gången skulle pappa hålla medans jag red, hon släpade honom i grimskaftet och lyssnade inte på mig för fem öre. Då var jag färdig att skicka hem henne. Hon blev stående någon vecka tills vi försökte igen och då gick det jättebra, precis som det som hände tidigare aldrig inträffat. Tiden gick och jag längtade mindre och mindre efter min skimmel.. Bellis gnäggande på mornarna när man kom och vi fick en riktigt fin relation. Så pratade jag med mormor som sa att hon hade en spekulant på Bellis. Det kändes som om någon släppte en stoooooor sten rakt på mig. Efter många överväganden ringde jag till mormor och sa att jag ville köpa loss Bellis, trots att  hon inte var 165 och skimmel. Mormor skrattade lite och jag tyckte inte hon lät speciellt förvånad. Och nu står hon här i hagen, den där fula lilla fölungen som jag absolut INTE ville ha och jag kan inte tycka att jag någonsin gjort en bättre affär! Jag tycker det är facsinerande vilken utveckling hon har genomgått.. När jag fick hem henne litade hon inte alls på mig och knappt ett år senare klampar hon efter mig ut på en smal bro som hennes kompis VÄGRADE gå över. (fast hon höll tag i jackärmen på mig, det brukar hon göra när någon är lite otäckt) Bilden är från när hon kom hit första gången ## Comment 1 Author: Akerberg ![Skrattande](http://www.connemaraponny.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Så det kan gå ## Comment 2 Author: colleen Vilken härlig historia!