2009-05-12

Idag åkte vi hem till Camilla första gången så vi tog det lite lugnt och tömkörde honom bara en liten runda, för att han skulle få bekanta sig med miljön.

Han hade dock svanskappa på sig för första gången, det var lite obehagligt tyckte han, men efter ett tag var det ok.

Camillas "gulingar" var jätte spännande, för att inte tala om lilla skimmel shettisen Jimi.

2009-05-13

Idag släpade vi med oss en drag lina med lite kätting i änden, den skramlade ganska bra på asfaltsvägen. Kråkans reaktion var några vinklade öron men annars var allt lugnt.

Efter ett tag hängde vi på linan i dragringen på selen så han fick släpa på den slälv, inga problem där heller. Den första större reaktionen var när vi stannade och han ställde sig med bakhoven på draglinan. När han sedan skulle starta så drog det i selen och bakfoten, han löste det genom att hoppa jämnfota åt sidan och titta olyckligt bakåt.

Vi bytte sida på draglinan och rasslade lite på den andra sidan, sen svängde vi in på gården och hämtade nästa lina så att han hade en på vardera sida.

På bilden är han på väg att gå, men har ställt sig på draglinan igen och är mycket fundersam på vad han skall göra åt det. Han går jättefint med bakbenen mycket nogrannt mellan draglinorna och matte kan inte vara stoltare.

Han ville dock inte åka hem, vi stod och pratade med honom i ca 10- 15 min, sen hämtade jag longerlinan och fäste i transporten. När jag gick runt honom med linan och den började lägga sig ovanför hasorna, suckade han och gick in.

2009-05-16

Idag satte vi fast draglinorna direkt på gårdsplanen och traskade iväg, Camilla hade ett grimmskaft med sig. Efter som om att Kråkan hade blivit väldigt bundis med Camillas "gulingar" under dagen, så gick han och gnäggade en del. Men efter ett tag lugnade han ner sig och slutade takta. Sedan gick han som en klocka trots att Camilla höljde och sänkte draglinan längs benet på honom med hjälp av grimmskaftet.

Han blev lite konfunderad när vi drog upp draglinan undermagen på honom med flit. Men brydde sig inte allt för mycket, förutom att han försökte lyfta bakbenet över den för att få den på rätt sida igen. När Camilla sänkte linan för att få honom att trampa över med bara ena benet, för att få linan mellan bakbenen, smet han över med bägge. Så vi fick stanna för att få som vi ville, inte för att han brydde sig så mycket om var draglinan var. Men han vill helst gå imellan dem och det är matte mycket glad över.

Sedan när vi skulle hem ville inte Kråkan gå in i transporten igen. Men nu räckte det med att sträcka ut linan på sidan om honom för att han, med en suck, skulle gå in.

Kul läsning! Lycka till i fortsättningen.

#4 Tack, förhoppningsvis fortsätter det att gå lika bra.

2009-05-17

Idag gjorde vi i stort sett samma sak som igår efter som han var lite lugnare och igår var han så trött att han inte orkade äta upp kraftfodret innan han lade sig för att sova.

Vi mötte två motorcyklar på vägen, det gick jättebra. Vi stannade medans de körde förbi, när den andra passerade började han rycka lite i baken som om att han ville röra sig men kom ihåg draglinornaoch stod still.

Sen styrde jag över honom i skogsbrynet på andra sidan diket då tänkte han ta sats och hoppa över. Problemet var bara att han ställde sig på ena draglinan så det tog lite stopp. Då stannade han upp såg lite olyckligt ut och så tassade han försiktigt över. När jag sedan styrde tillbaka ut på vägen klev han över diket utan att ens tänka på att försöka hoppa.

När vi kom tillbaka till gården styrde vi kosan direkt in i stallet för att slippa bromsarna. Men kedjornas rasslande på betonggolvet var inte riktigt populärt.

Skoj att det går så bra! Har själv kört en hel del och även kört in häst. I dagsläget är min ena kuse körbar, vilket jag är väldigt lycklig över. Hoppas det går bra i fots, ska bli kul å läsa om er utveckling

#6 Hoppas på att fortsätter gå bra och är intressant.

2009-05-30

Nu har vi varit hos Camilla igen, eftersom att det var ett tag sedan sist så tog vi det lungt till en början och tömkörde honom bara och övade halter. Stanna går bra, men stå still är lite svårare. Efter ett tag hängde Camilla på draglinorna hon hade med sig. Jag styrde honom av vägen och upp på andra sidan diket, han försökte inte hoppa denna gång, varken fram eller tillbaka.

Vi svängde in på gården och hämtade Camillas man och två grimskaft för att sedan fortsätta en bit till. Efter en liten stund knäpptes grimskaften fast i draglinorna, så att Camilla och Johan kunde styra höjde på linorna. Ingen reaktion. Då lade de lite vikt i linorna dvs höll emot, då blev han lite fundersam och saktade ner tempot. Men svarade fint på uppmuntran om att fortsätta gå och sänkte huvudet för att bli lite starkare.

Vi korsade även draglinorna bakom hasorna på honom, han brydde sig inte ett spår förän Camilla och Johan rasslade i gruset när de bytte tillbaka till ursprungsläget.

Han var jätte duktig men halter måste vi öva mer på.

2010-09-20

Igår (19/9) fick jag hem min rockard jag köpt, så vi undersökte den lite idag. Har inte gjort mycket mer med honom sedan jag skrev sist, får lov att repetera lite innan vi börjar avnacera igen. Tur att draglinor ingick i köpet.

Idag så hade jag honom i grimma och longerlina, så att han hade utrymme att reagera på. Han fick gå fram och nosa på den, smakade lite på sitsen. Sen började jag skramla och hoppa i den, så att det lät mer om den än vad det kommer göra när han så småningom drar den.

Han fick kliva i skaklarna och ställa sig på rätt plats och stå still. Sen släpte jag ut longer linan så att han kunde gå efter medans jag drog rockarden. För att sedan korta upp linan så han gick i den ungefärliga höjden han kommer gå sedan när han är förspänd. Bara för att vänja honom vid att ha den bakom sig.

Det gick jättebra. Han hoppade till en gång, när ena skakeln gick mot benet på honom (han blev lite kaxig och såg sig inte för). Vi skall nog ta och göra om proceduren på Torsdag om det är uppehåll.

2011-06-28

Idag var planen att vi skulle repetera det vi gjort tidigare inför nästa steg. Problemet var bara bromsarna, det slutade med att han övade på passage hela sträckan vi gick. Han var ju mer upprörd över bromsarna än kättingen som skramlade i änden på draglinan. Så det var ju positivt iallafall.

Och så fick han ju se sig omkring lite grann, han har ju inte varit hos min kompis på ett tag.

Så lärdomen av denna dag, vi skall ta våra övningspass på kvällen.

2011-07-03

Idag släpade vi med oss bägge draglinorna ut, inten större reaktion på Kråkan. Han övade passage pga alla insekter.

Han tyckte dock att han borde flytta sig åt sidan när Camilla höjde linorna så att den nuddade sida på magen på honom.

Det ha reagerade mest på var motorcykeln som passerade på vägen när han skulle gå ut på den.

2011-07-04

Idag satte vi på draglinorna direkt, inga problem där inte. Camilla lade lite vikt i draglinorna då saktade han in lite funderande; skall jag stanna eller inte? Med lite smackningar så gick han framåt, glad i hågen.

Inga motorcyklar idag tack och lov.

2011-07-06

Nu idag var det dax för att sätta på en svängel. Jag fick frågan; en skramligare eller en som låter mindre? -Ju skramligare desto bättre svarade jag.

Sagt och gjort, vi petade på honom draglinorna, som förlängts lite med transportgrimskaft. Efter en lite bit, stannade vi och satte på svängeln också.

Nu fick vi en liten reaktion, han vinklade öronen bakåt och gick lite fortare. Det lät mer och annorlunda gû bevars. Men efter ett tag var inte det något problem det heller. Han lunkade på samma sträcka som tidigare och såg ut att fundera; och nu då?

Så imorgon kan det komma att bli en slana på sidan.

Läser med spänning hur det artar sig!

Åhh vad duktiga ni är och vad duktig Kråk är!! Härligt!!

Spännande att följa. Har du möjlighet att få någon att ta några bilder också? Det vore kul att se det ser ut. 

2011-07-07

Det blev ingen slana idag, vi hängde på ett däck istället. Grimskaftet fäst i däcket och draget genom svängeln.

Han lyssnade lite på det nya ljudet, kände lite på tyngden. Men sedan var det inget mer med det. Lunkade sakta framåt och stannade när jag bad honom.

Han gick som en klocka.

Bilderna vi tog blev inge bra men hoppas på bättre snart.

2011-07-10

Idag repeterade vi den senaste övningen, men vi tog med en kompis ut på turen. En tvåårig quarter.

Det blev lite segare då och så var han tvungen att snacka med damen i stallet.

Men han drog snällt däcket och gjorde som jag bad honom göra.

Imorgon kan det kanske bli lite bilder om jag har tur.

2011-07-12

Idag satte vi fast däcket i svängeln, inga problem med varken det eller pisken jag höll i handen. Det enda vi fick en reaktion på när jag drog lite i ena draglinan när vi skulle spänna ifrån. Han ville gå framåt när han blev överraskad av ljudet, men stod snällt still när vi tog tag i honom.

Lyckades få Camilla att ta lite bilder mellan regnskurarna, Valde den som var tagen bakifrån, så man ser lite hur allt sitter ihop.

Så tjusigt!!

Så inom ett par år så får vi köruppvisning på riks då?

#18 Ni är jätteduktiga, men du vet att det fattas en viktig sak på den bilden?

#20 jag vet jag vet jag vet

#20 Vet inte om du syftar på att jag inte har handskar, någon som går vid huvudet på honom eller ingen hjälm?

Ingen hjälm menade jag. Yrkesskadad som man är…

körning är jättekul, har själv pysslat lite med det. puffar upp med ett par bilder, första bilden är på neptunes dancer, när vi körde ett bröllopspar för några år sedan, den andra bilden är homtebo aran två år där jag var med på hela resan, fortsatt lycka till önskar jag.

här kommer lille aran då två år.

#18 Vad roligt att följa er! Jag borde tömköra vår tvååriga Rohanna lite och jag tror även köra in. Dottern tömkör och det går fint, men hon är ju inte hemma vanligen…

#24, 25 Oh vad roligt att se framförallt Aran som ung!

2011-07-16

Idag hade Camilla fixat en slana åt oss med ett grimskaft fast surrat i ena änden. Första biten släpade Camilla slanan på andra sidan av sig själv, inte för att Kråkan brydde sig om ljudet alls. En halt, slanan mellan Kråkan och Camilla. Vi fick en vinklig på örat som reaktion.

Då trädde vi grimskaftet genom dragringen och ett halvslag runt slanan för att det inte skulle bli så tungt att hålla. Nu släpar alltså Kråkan slanan och det enda han reagerade lite på var första gången den nuddade hans bakben. Då gick han lite fortare, men lugnade ner sig ganska fort, sen var det inget mer med det. Andra sidan lika lungt.

När vi kom tillbaka släpade Camilla fram skaklarna vi skall börja med så Kråkan fick undersöka lite. Han kollade lite, men gick snällt i och ställde sig i mellan skaklarna och typ sov. Camilla försökte provocera fram en reaktion genom att lyfta upp skaklarna i midjehöjd för att sedan släppa dem så de ramlar i backen. Kråkan suckar och tittar på mig: "Gûd vad ni håller på!"

Inga problem där inte.

2011-07-17

Idag började vi lite med skaklarna, Kråkan fick gå i dem och sedan lyfte Camilla upp dem och gick med Kråkan så att de släpade efter honom. Han höjde lite på huvudet och vinklade öronen, sen var det bra med det.

Sedan gick vi en till sväng med slanan. Det var inget upphetsande som hände på den turen.

På tisdag blir det nästa gång, då kommer vi ta med skaklarna och ännu en kompis till hjälp.

Vilken otroligt cool ponny du verkar ha. Han verkar ju vara mer eller mindre född inkörd… 

Han ser ut att gå fram med gott självförtroende på bilden där han drar däcket. Kul att du fortsätter att hålla oss uppdaterade!

#29 Han har väl mer eller mindre gett upp..  "Matte är knäpp" har han konstaterat. Nej skämt och sido, han är en klippa. Han verkligen suger i sig beröm, man behöver inte göra mycker mer än säga nej när han gör fel och Bra, duktig kille när han gör rätt.

Camilla försökte förklara för honom igår att han skulle vara "högt i blod" jämnfört med fjordingarna. Han såg ut att säga; Att han hade försökt, men ingen blev imponerad så han slutade med det.

2011-07-19

Idag hade vi kallat in förstärkning bestående av Diana, en gammal klasskamrat till mig och Camilla. Hon fick lite korta instruktioner, om det händer något och vi säger släpp; så släpp läderremmen som sitter i skakeln.

Så vi ledde in Kråkan i skaklarna. Camilla och Diana rörde skaklarna fram och tillbaka, han ryckte till lite när det började låta. Men stod sedan still.

Då satte vi i remmarna i skaklarna, jag tog tömmarna och bad honom gå. Han tittade lite bakåt, som för att säga: "Vet du hur mycket det där kommer låta?". Sedan gick vi iväg, inte en min om skramlandet från hästen. Förutom att han gick med öronen envist riktade framåt och tyckte att stå still i halterna var en ypperlig idé, han ville ha dem längre.

Det blir nog en repetition imorgon.

Lillkråkan, 9 dagar, hälsar och hejar på sin duktiga storebror!

den lilla skruttan är underbar.

#32 Gû, vad söt! ALLA små är så söta, vill ha. Tur att man är fattig och det är fullt i stallet.

#32 Nussinussinussinuss! 

#31 Gillar din beskrivning av Kråkans reaktion på allt ståhej. Det verkar som om han tänker att mattes tokiga idéer får man ha överseende med… 

2011-07-20

Idag var det som sagt repetetion på schemat, vi hade Camillas man Johan med oss idag.

Det ver inga problem han släpade snällt skakeln, medans sagda medhjälpare höll kvar remmen i skakeln. De ledsnade efter ett tag och begärde en halt och satte sonika fast skakeln ordentilgt. Sen gick det bara och höll i tåten för att snabbt kunna spänna från vid behov.

Så har såg det ut precis efter vi spänt för.

2011-07-23

Idag spände vi för direkt på gårdsplanen, Camilla satte en longerlina i bettringarna och över nacken som "nödbroms".

Sen traskade vi iväg, inga konstigheter här inte. Lyckades få den vänstra skakeln att ligga mot bakbenet, men han brydde sig inte, gick snäll och lungt vidare.

Camilla försökte dra sig lite bakåt, men då kände han sig lite ensam och förvirrad så hon fick gå fram igen och "hålla handen".

2011-07-24

Repetition från gårdagen, skillnaden var att Camilla kunde gå lite längre bak, nästan brevid mej.

Nu blir det en lite paus igen, men efter hästarna kommit hem från betet kommer vi roa oss med rockarden, som är nästa steg.

Fram till 2018-06-26 Har sporadiskt tagit fram rockarden och terroriserat Herr Kråka med den. Vi har stått runt på alla håll och kanter, medans jag försökt få den att skramla så mycket som möjligt. Vi har klivit över skacklarna både högt och lågt, höger och vänster. Han har fått stå mellan skacklarna både framåt och bakåt, medans jag skramlar och hoppat rockarden så mycket jag vågat. Kråkan har bara suckat djupt åt sin knäppa matte. Jag har även dragit rockarden själv, med Kråkan efter och bredvid på båda sidorna. Inget drama där heller.

2018-06-26 Efter några års uppehåll, så skall vi nog bli klara. Kråkan lastades in i finkan och till Camilla bar färden. Hon har denna vecka sina kuskelever på plats, så vi har lite extra händer att tillgå. När vi kommer fram så tittar Kråkan uppgivet på brösten när jag hänger på den, får att sedan blåsa upp sig lite över lösgående hönor. Vi går ner till körplanen och eleverna jag möter tycker Kråkan är fin och vacker, sedan värmer vi upp med lite tömkörning för att titta på miljön. I miljön ingår en träbro, mycket skumt så Kråkan. När jag då tömkör honom runt träbron medans jag står och hoppar jämfota på den, så är det som om att en knapp aktiveras i K råkans skalle. "Det är en sån dag idag", han bryr sig inte mycket över att träbron låter utan går snällt runt den. Att gå över kräver dock sällskap och lite muta. Efter det så stannar vi för att repetera lite av det vi gjort tidigare. Så Camilla börjar skramla med en skackel på sidan av Kråkan, som undrar när han ska få mer godis. Sedan släpar vi skackeln runt banan och provocerar för att få den att gå mot bakbenet, Kråkan gäspar. Vi byter sida ingen reaktion. Camilla går iväg efter en rockard. Eleverna undrar var man får tag på en sån där individ, det var ju en trevlig modell. Kråkan har gjort reklam för connemaran. Med rockarden på plats, så testar vi nerverna på hästen som mer eller mindre halvsover. Skramlar med fjädringen och skacklar ingen reaktion. Så i med hästen i mellan, nu suckar Kråkan och tittar på mig: "måste jag?". Där ställer sig Camilla i vagnen och hoppar, inte ens när hon hoppar och viftar på armarna samtidigt så blir han särskilt imponerad utan vill ha mer godis. Då lyfter vi upp skacklarna och lägger dem i infästningen utan att spänna fast dem. En elev på vardera sida, för att hjälpa till och dra, en medhjälpare vid huvudet och Camilla skjuter på bakom. Vi går ca ett och ett halvt varv runt banan med en snett igenom, utan att han bryr sig. Där avbryter vi dagens pass. Hoppas morgondagen går lika bra.

Heja! En connemara ska ju vara född till körhäst - hoppas det fortsätter lika bra. Ge Kråkan en kram från mej <3

Detta var ett fantastiskt uthålligt inlägg. Känns som vi fått följa honom som ung pålle tills nu. Hoppas det fortsätter i samma stil. Körning är ett fantastiskt sätt att vara tillsammans med häst och sin groom på, man blir sammansvetsad verkligen, bra att ha när det smäller till på något sätt. Uffe M har jag för mig sa dessa ord: alla klarar att ridas in men det är inte alls alla som går att köra in, inte ordagrant men någonting i den stilen. Fortsatt Lycka Till Carolin och Kråkan önskar jag er.

Vad roligt att läsa om inkörningen! Hur gammal var han när du började?

2018-06-27 Vilken dag, en sån där riktigt bra dag! När vi började idag så hade vi lokselen på oss, draglädren är något korta men är acceptabla för syftet. Vi värmde upp med att tömköra över träbron åt båda hållen och så kollade vi lite närmre på körkonerna, hästarna på andra sidan staketet var mycket mer intressanta. I väntan på medhjälpare så ställde vi oss och halvsov mellan skacklarna på rockarden, åt fel håll. Sedan när hjälpen anlände så ställde vi oss åt rätt håll och repeterade det vi gjorde igår. Lite skrammel och sedan gå i vagnen med den ej fastsatt. Då Kråkan inte var särskilt imponerad av detta så satte vi fast vagnen och han fick dra den helt själv, fortfarande med stöd och medhjälpare redo att spänna ifrån om det händer något. Jaha, får jag dra den själv nu? Var hans reaktion. Nu kommer vi till dagens höjdpunkt, jag fick sätta mig i vagnen och åka med! Inget knas med det heller, om han bara visste hur glad han nu gjort sin matte. Imorgon är det dags igen. #42 Sent ska syndaren vakna 😉 #43 Han var fyra när tråden skapades, nu har ju detta inte varit den snabbaste inkörningen precis. 😜

Man SKA ta det lugnt :) Heja, heja snart ä de bar å åk :)

Din Kråka verkar betydligt stadigare än prästens… :)

2018-06-28 Så har vi klarat av dag tre. Mest repetition av de tidigare dagarna, träbron är reaktionen ett "måste jag?" sen går han över. Vagnen spändes för direkt idag och det gick så bra så. Han är lite lustig Kråkan, när bromsarna blev för besvärliga under magen, så stannade han och väntade på att medhjälparna skulle ta hand om dem. Fortsätt plan är att börja lite hemma, Camilla ska komma förbi och så skall vi komma i vagn här med. Bifogar bild är från igår, foto Camilla Perhult

Så kul att inkörningen och den här tråden återupptagits. Och vilken fin reklam han gör för rasen! Ett skolboksexempel för inkörning.

2018-07-13 Idag lurade jag hem Camilla och en kollega från jobbet för att komma i vagn hemma. Jag har tidigare i veckan låtit Herr Kråka ta del av den nyinköpta rockarden och skramlat med det som går att skramla med. Inte för att han brydde sig nämnvärt. Vidare till dagens övning iom en ny vagn, så backade vi några steg. Det första skackel nedsläppet så fick vi en reaktion, men det kan ha och göra med att Kråkan var upptagen av en insekt på mulen. De följande gick som de ska. Sedan lyfte vi i skacklarna i sin infästning i selen, medhjälparna redo att släppa så vagnen lossnar om det skulle bära iväg. Därefter skrittade vi några varv på ridbanan, skacklarna gick emot benen i båda varven och det bekymrade inte honom. Nästa pass så blir det draglinor i svängeln, skall bara fixa till snabb lossning om något skulle inträffa.

2019-07-03 Efter att ha mer eller mindre släpat upp hästen till stallet från betet, samlat ihop medhjälpare och stått i stallet med (sagda medhjälpare och häst) i väntan på att en åskskur skulle passera. Så har vi gått ett halvt steg till framåt. Han gick snällt i vagnen, vid koll på hur han reagerade på släpp av skaklar så fick vi faktiskt en reaktion. Han ryckte till och tog ett steg framåt. Sedan gick han snällt, med vagnen endast i däckeln. Efter en liten stund så stannade vi för att fästa draglinorna, som var för långa. Suck. Dessa fästes ändå, då de svängde lite mot benen och fick svängel och brösta att röra lite på sig. I slutet på övningen kom dagens största framsteg, svänga snävt åt vänster. Han höjde huvudet och gick lite fortare, när höger bakben nåddes av skakeln. Men han lyssnade och flyttade runt vagnen mycket fint, för att vara första gången. Läxan blev att länga skaklarna till på söndag.

Kul att det fortsätter att gå bra för er.

2019-07-08 Skaklarna längdes efter konstens alla regler för att Kråkan skulle få dra med bröstan. I med hästen i vagnen, sedan gick han som en klocka. Start, stopp och svänga gick jättebra. Han brydde sig inte alls om belastningen i bröstan. Nästa gång kommer jag troligen kunna åka i vagnen.

Spännande!

2019-07-18 Idag var det dags igen. Två glada medhjälpare och en Kråka som för dagen var mycket nöjd med att stå i stallet, inga bromsar och svalare där. Idag beslutade vi oss för att fästa draglinorna i vagnen utan snabbkoppling. Camilla bedömde att draglinorna var tillräckligt långa. Hon hade tyvärr fel, så skaklarna ska kortas 5 cm tills nästa gång. Kråkan klev snällt i skaklarna och rörde inte en min vid kontrollsläpp av dem. Idag fick jag den stora äran att sätta mig i vagnen igen, denna gång direkt efter anspäning. Sedan tågade vi från gårdsplanen som vi aldrig gjort annat. Det gick lite nerför i början och medhjälparna fick vara lite broms, bakselen har vi ännu inte börjat titta på. När vi sedan vände så fick Kråkan dra lite, vi provade även på att trava med vagn för första gången. Inga konstigheter det heller. Under en liten halt så spände vi fast bakselen. Lite tajt men det gick, inte för att han brydde sig nämnvärt om den. I slutet på den lilla turen så gick det lite nedför igen, bakselen tog i. Han visade då en tendens till att vilja öka, men svarade fint på några halvhalter. Han stod även fint still och höll vagnen en liten stund i nedförsbacke. Allt som allt var vi mycket nöjda med dagen. Till nästa gång skall även bakselen förberedas med snabbkoppling.

2019-07-24 Idag har Kråkan dragit två personer på en gång, inga konstigheter med det inte. Det enda som inte sitter som det ska är bakselen som just nu sitter med snabbkoppling. Den lösningen kommer vara tills Kråkan accepterar att arbeta med den som han ska. Då vi nu kommit så långt att vi kan klara oss utan Camilla, så får vi räkna honom som färdig. Kan hända att jag livar upp tråden lite när vi provar något nytt inom körningen. Ha det gott där ute och var inte rädda för att köra in era maror.

Du kan väl öppna en ny tråd, och berätta vidare i den. Kul läsning!

Det har varit jättekul att få följa er hela resan ni gjort! :)