#0 Vad fint tänkt och gjort! Någon behöver inte sakna den andra och de har sällskap hela vägen till katternas himmel och där också! Men självklart blev det tomt. Ingen som möter en när man kommer hem och inga ljud från en katt, eller hund!

Men så sorgligt och fint på samma gång . Förstår tomheten och sorgen . Kramar !

#0 Beklagar att du var tvungen att ta farväl av dina katter. Men du gav dem verkligen bästa möjliga slut.

Vilka vackra katter du hade, ja plötsligt blev det hade. Detta att ta avsked, ta bort sina djur är ju tankar som kommer till en ganska ofta när de börjar komma till åren. Vi hade två honor, mor och dotter, som blev dryga tjugo och knappa tjugo. Vi fick ta bort båda två pga cirkulationsrubbningar, kroppen var helt enkelt slut. Men jag måste bara berätta om dottern som hette Tösen.

 Vi började en vår förstå att hon kanske såg lite dåligt, men innan jag han fara till veterinären så var hon plötsligt helt borta. Min kompis och jag red hela sommaren och sökte henne, ropade och ropade på allehanda ställen, men ingen liten katt och jag hade dåligt samvete som inte agerade snabbare. Så en dag på hösten när vi hade varit till OBS och storhandlat och köpt massor med fina morötter, så går jag ner för att ge pållarna lite xtra av det goda. Plötsligt hör jag en ynklig liten kattröst som jag kan lokalisera och där är vår lilla Tösen, blöt och mager och kelig. Vi göder försiktigt upp henne och katter är fantastiska på så sätt. Hur hade hon klarat alla dessa dagar utan mat? Vatten måste hon ju hittat. Vi  byggde en rätt stor hage i en slänt med kycklingnät som hon strosade runt i på dagarna. Blind  men pigg och glad. Jag var så tacksam att hon på något sätt lyckats lotsa sig tillbaka till vår pyttelilla gård, där hon levt hela sitt liv. Hon blev nitton år och ligger begravd alldeles strax utanför hästarnas hage.   Det kändes faktiskt som någon annan skickade ner mig till hästarna för att hon skulle hittas.

#0 Nu sitter de och kurrar i sin katthimmel och tittar ner på dig. 

På hemmafronten så tackade medryttaren nej, så nu är vi tillbaka på ruta 1. Det är ju inte så att jag har letat enormt mycket själv än, utan mest nappat på sådant som har dykt upp. Så det får bli nya tag framöver.

Det är tomt utan dem, men jag är så nöjd med beslutet att ta dem båda, så det känns bra ändå. Lite jobbigt att jag hör dem tassa över golvet ibland, och i dag tyckte jag att hörde Bamse tugga på sina knacks. Jag hade köksfönstret öppet, så det var bara nån som höll på med något på gården. Tur det!!

Nej, nu måste jag bita tag i tävlingssvepet. Jag hade ingen ro att göra det innan, men nu kan jag koppla av och fixa till ett referat tror jag.

#4 Vilken tur att hon kom tillbaka! Ovissheten är ju det värsta, bättre att hitta dem döda isåntfall än att inte veta. 

#5 Jag lovar, de kurrar inte, de jamar uppfordrande :)
Vilken osis med medryttaren. Hoppas du hittar någon annan.

Vad tråkigt att läsa.. men jag förstår att det är skönt att dom fick somna tillsammans. Inte roligt när den som blir kvar går runt och letar och saknar kompisen

#6# Min granne som tog bort sin hund berättade att han just hörde hans små tassar och att det kändes.

Du ska väl skaffa ny katt? Djur fyller en med total positivitet och kärlek även om det kan vara lite väl "kraftigt" ibland från pållarna. Varkatterna siameser, de såg ju nästan kungliga ut?

Nu har vi haft två mjukstarter i markarbete med bommar. Jag var sååå trött igår i mina ben på em. Efter att ha "kasat" runt i så lång tid, is, stängda ridhus som vi brukar annars kunna fara till så var det rätt jobbigt men Opal tycker det är så roligt och jag med såklart. Det är ändå rätt fantastiskt att det kommer tillbaka det lilla vi kunde i höstas och vi avslutade riktigt hyggligt. Detta känns ett bra sätt att börja träna med för oss.

 Jag tänkte passa på att lämna ett fodertips, säkert många av er som känner till men ändå. Jag köpte i somras en pall med hackad Luzern, då man var så osäker på foderbiten eftersom jag bara fick en tredjedel av det jag beställt. Jag  vill ha något i krubban när de kommer in eller en liten tack-ska-du-ha efter träningen, och Opal fick då Luzern som jag vägde. Pratade med en foderrådgivare och berättade att jag upplever honom inte så spänd längre för olika saker vi passerar. Hon förklarade då om den långsamma nedbrytningen i motsats till havrens snabba. Och likaså den högre proteinhalten i luzernen.  Så jag omvandlade och på köpet har jag nu fått en pålle som av naturliga skäl inte kan kasta i sig maten utan tuggar så mycket lugnare.  Så inget ont som inte har något gott med sig.

Använder alltid luzern när tillskott behövs och har så gjort i många år . Bra foder .

Började använda det till Mallan för några år sen och nu äter Pemberley det också! Bra i år och förra året då vårt foder inte innehållit så mycket protein.

#10 och 11# Håller med. Jag har haft så bra foder att inga tillägg behövs egentligen förutom mineraler och vitaminer. Så tillägget i havre är litet men det påverkade i fel riktning, med spänning. Hade vi inte haft detta svåra år med foder hade jag nog det aldrig provat. Om jag hade fått välja så skulle jag vilja ha så lågt värde att man kan få fodra mer, jag har ju färdigvuxna sedan länge, men det fanns ju ingen möjlighet utan man var tacksam att man fick ihop det hela med enorm hjälp av vår bonde i byn som lät mina hästar beta på en höåker hela sommaren, med orden, vi måste hjälpas till Annki, så snällt och i efterhand helt avgörande. Man var ju också tacksam för deras lättföddhet mer än en gång. I år har jag lagt beställning hos ett företag som sysslar med foder.

#9 Jo, det blir nog ett par nya såsmåningom, men jag måste sörja färdigt de här två först. Lite halvsjukt att jag fortfarande har torrfodret och vattenskålen står kvar. Har inte kunnat förmå mig att ta bort, men idag ska det ske har jag bestämt!

Jag vet många som "hör" sina djur ett tag efter, och det är nog helt enkelt för att det är invanda ljud.  Likadant har det varit när man haft en riktig grisnatt på jobbet med många larm. Då "hör" man ofta dessa larm hela nästa dag…

Ja, de var kungliga siameser ;) Rödnos crememaskad och Bamse  tabbymaskad. Deras favoritplats"elementsängen" åkte jag iväg med till soptippen igår…

Lucernhack is da shit :) men det måste vara lite Krafft Groov i sa mitt gamla sto :)

Jag kom faktiskt på att jag träffat en siames. När vi flyttade ut hit var jag bjudeb op fika hos en granne längre bort, och hon hade en liten siames. Mitt minne från den katten var att den var oerhört social, nästan som en krävande liten hund som pratade mycket. På den tiden köpte man en kvällstidning allt som oftast och på baksidan av, tror det var Aftonbladet, i stor helbild är min granne med stort leende och kissen i högsätet, de hade just vunnit en mycket stor kattutställning, gissa om jag blev glad och förvånad. Så den lilla katten som härbärgerade i deras bondkök blev alltså en mycket stor vinnare.

Den ena av gossarna (den tabbymaskade) var utställd av uppfödaren flera gånger. han hade fått tre CAC och blivit champion. Det fattades två utställningar utanför Sverige för att han skulle bli internationell champion. Det blev aldrig så eftersom han kastrerades. Jag ställde ut båda en gång på hennes önskan. Bamse (tabbyn) fick sitt CAP (motsvarar CAC på kastrater) men inte Rödnos. Han blev Ex1 och hans CAP drogs pga att han hade registrerats med felaktig färg. Han blev reggad som rödmaskad, men blev bedömd av alla domare den gången som crememaskad.

Nu lovar jag att inte skriva om katterna mer, och inga fler bilder ;)

Det sprack ju på en gång  :) men här är den sista! Lovar!!

En av Bamses söta döttrar :)

Fina katter!

Älskar katter ! Vi kanske ska ha en kattråd ? :)

Tycker jag också❤️ Börja du 😃

Du behöver inte be mig om ursäkt i alla fall… Finkissarna!

Du behöver inte be mig om ursäkt i alla fall… Finkissarna!

Bättre att skriva om katter än vödret😁kanske