Man har nästan lite svårt att förstå detta underbara väder. Det knakar nästan i växtligheten och man njuter med hästarna. Tyvärr ingen dressyrträning då mm stackars tränare har oturen att ligga i vattkoppor. Då tackar msn sin lyckliga stjärna att mycket de jobbiga sjukdomarna klarades sv dom barn. Men just med vattkoppor kommer jag ihåg klådan. Tänk så lite det behövs för att hästarna lyckliga bu galopperar omkring i skogshagen. Sönerna är på långbesök, bår flicka ör sjuk, och då dyker alltid någon kompis från barndomen upp. Ibland har man svårt att fatta att dessa gulliga killar dom man alltid får en kram av nu är fullväxta män😍.Man tänker ju alltid på hur de lekte här och bodde i garaget och huset när de körde dygnet runt med dataspel. Men det var så bra tid och hemmet är ju också ens barns gem att spela och ha kul ned polarna i, sett i backspegeln är det inte många år. Skön ridning och lite varmt för pållar med päls kvar. Hästar på fm och familj på em är en bra kombo.