Snubblade in på denna sajt.

Ja jag har ett par arbetskamrater som har häst. En tjej och hennes mamma.
Och mer missunnsammare människor får man leta efter.
Hon har medryttare till sina hästar men allt de gör är fel, de andra hästägarna i samma stall är det också fel på.
En häst fick föl och denna tjej satt och var vansinnig över att det inte var hennes sto´s föl. Hon erkände att hon var avundsjuk och var arg. Hon ville bestämma vad fölet skulle heta. Hennes namn var bäst men ägarnas dög inte alls. 

De skulle ha mej till att rida deras hästar. Och de bestämde hur jag skulle rida…då tackade jag nej.

Så visst…jag känner igen det där. 

Eftersom jag inte är i hästsvängen nu så bryr jag mej inte. Jag kan bara lyssna på de men skrattar åt deras galenskaper.

Kan inte annat än att hålla med dig! Tyvärr finns det mycket avundsjuka människor som hanterar avundsjukan på helt fel sätt. Det var inte förrän några år sedan jag äntligen kom iväg från det där. Då bodde jag i Kungsbacka och fy, kan inte finna ord på alla avundsjuka människor som alltid gick och snacka skit om den som inte var där. Alltid var det något som var fer på utrustningen, märkena, vilket strö man hade eller liknande. Folk letade bara efter saker att snacka om. 

 Jag säger inte att jag är bäst och kan allt, däremot delar jag gärna med mig av mina kunskaper till andra. Precis som jag själv jätte-gärna tar del av andras kunskaper. Ingen kan allt, däremot kan man ha fått olika chanser till kunskap. Vissa kanske har råd att gå på ridskola en gång i veckan medan andra har råd att ha 3 tävlingshästar, och ändå vara lika gamla. Då är det inte konstigt att kunskapen skiljer sig mellan dessa. Istället för att vara elak och dryg är det ju trevligare och lättare för alla inblandade om man bara är trevlig och "drar nytta" av varandra!

 Nu har jag på senare år äntligen hamnat i en krets där de flesta tänker som jag. Till exempel ägarna i det stall jag har min häst uppstallad i: dom är hur trevliga som hellst och har många många hästår på nacken, dom ser inte ner på mig som "bara"(anser mig själv väldigt lyckligt lottad) kan ha en häst medan de har flera väldigt fina hästar, eget stall osv. Istället hjälper de mig och jag tar jättegärna del av deras kunskaper. Jag är inte elak och dryg mot dom bara för att jag inte har möjligheten att ha det dom har. Istället är jag jätte glad att dom får den chansen! Be happy, uppskatta varandra och hjälp varandra, då blir vardagen lättare :)

oj, det blev visst lite text… blev lite uppriven haha!