Avelsdiplom - hur var det förr?
När jag liksom mer av en slump, "halkade in på ett bananskal" bland connemarauppfödare, så kunde bara ston som fått föl stambokföras. Då jag inte från början funderade så mycket kring avelsbiten - utan bara var inriktad på att få en egen Connemara, har jag egentligen aldrig uppfattat varför ändringen kom till att även treåriga ston, utan föl kunde börja premieras. Kom nu helt apropå att fundera över hur var det tidigare - kunde ston få "avelsdiplom", och i så fall när och hur? Jag har ex visat ett sto en gång, där jag fick sk. "skådepeng" (måste väl mer ha betytt att stoet sas var fint att titta på?) - men om avelsdiplom fanns också då vet jag inte, eftersom jag inte ens var intresserad av frågan. I dag är ju ett sto belönat med avelsdiplom ex mer meriterande i en avkommebedömning än guldpeng på utställning - och det är det jag i dag kom att fundera över. Treåringar är ju inte alltid "till sitt bästa", och det kan skilja ganska mycket mellan en sent och en tidigt utvecklad treåring. Vet någon hur det kommer sig att just tre års ålder är den tidpunkt ett sto kan tilldelas diplom?
Avelsdiplomen har en lång historia. För Connemara har de delats ut sedan 1973, men för några andra raser betydligt längre. Tidigare var det lika svårt att få ett diplom på sitt treårssto som att få sin treårshingst godkänd. Med nuvarande premieringsförättare är det dock mycket enklare att få ett diplom än en klass 1 hingst. Att diplomen har så högt meriteringsvärde beror på att ovan nämnda premieringsförättare har haft stor påverkan på nuvarande reglementen och därmed har stor makt över vilka hästar som meriteras. Connemara.nu har skrivit om det i inlägget sommarpremieringarna 2012
#1 - OK, då förstår jag det som att det tidigare har varit en mer distinkt skillnad mellan utställning och avelsvärdering. Även om det är en skillnad även i dag - så har det, i alla fall för mig, blivit lite mer diffust - då man ju kan stambokföra även på bedömningar från utställning i dag. Antar att man då tidigare ändå inte kunde få ston införda i stambok innan de fick föl, även om de då erhöll avelsdiplom som treåringar?
Jag har egentligen inte några synpunkter om vilket som är mest värdefullt i avelshänseende - men jag har tänkt en hel del kring frågan om avelsvärderingen av ston. De flesta får ju inte alls till närmelsevis så många avkommor som en hingst - men är ju ändå (minst) hälften av bidraget till ev. avelsframgångar. Har alltid tänkt att frågan om värdering av stons värde i avel därför är mer komplicerad än när det gäller hingstar.
Min personliga uppfattning är nog att frågan om att välja "rätt" ston till avel egentligen kräver betydligt mer erfarenhet eller eftertanke än val av hingst.. Detta eftersom hingstar dels synas betydligt mer kritiskt vid avelsvärdering (min uppfattning) och för att de relativt tidigt kan bedömas utifrån fler avkommor. Hingstarna har ju också större möjlighet att prestera på tävlingsbanorna samtidigt med sin avelskarriär - medan de ston som sätts i avel tidigt har betydligt mindre möjlighet till detta. Ston blir ju på ett sätt därför i huvudsak bedömda efter sina avkommor. Där sker ju i dag en tydlig förändring - där fler uppfödare tar få/enstaka föl undan sina ston. Så - jag tänker att det blir av mindre vikt för avelsframgångar om man har bra hingstar i avel - om man inte väljer bra avelsston att matcha med?
Så - egentligen är min tanke att värdet av att också seriöst mer sätta ljuset på stons stam och betydelse i avelshänseende är minst lika stort som att diskutera hingstarna. Men det kanske finns likheter från oss människor - där kvinnor ofta får stå i skuggan bakom en framgångsrik man :).
Bara lite funderingar så där i allmänhet - där inte frågan om rätt och fel i olika sätt att se på saken är det viktiga för mig..
Det ena utesluter inte det andra. Naturligtvis skall man alltid använda det bästa i avel, både hingst och sto. En hingst kan inte ensam göra underverk! Tillsammans skall de ju komplettera varandra. Man har sagt att avkomman får 60 % från stoet tack vare möjligheten av miljöpåverkan och resterande från fadern. I min tanke skall man inte göra avkall på varken kvalitet, temperament eller prestation.
Man kunde precis som du skriver inte få tre-årigt sto infört i stamboken utan man fick vänta till hon hade föl vid sidan. Idag heter saker helt annorlunda och alla finns i stamboken från början och man klättrar i klasserna vid visning.
-Bakom varje stor man står en större och starkare kvinna, eller hur!?
#3 - Jag tror självklart att alla som tar föl, vill välja både ett bra sto och en bra hingst - för att få ett bra föl. Men det jag reflekterar över är hur man, för att nå framsteg i avelsarbetet (dvs att avkommorna blir bättre än tidigare generationer i bestämda hänseenden) skall värdera och få information som har betydelse för att sas välja "rätt" ston. Dvs hur ska man få information som värderar kvalitet, temperament eller prestation?
Mina funderingar kommer sig av flera orsaker, där en är den förändring som sker är att det tidigare varit mer vanligt med "stora" uppfödare som fått många föl varje år - mot nu när många uppfödare får några enstaka (där jag har varit bl.a). För att nå framsteg i aveln är det ju önskvärt att tänkta bra individer sätts i avel tidigt, så att avkommebedömning kan ske snabbt (eftersom det verkliga avelsvärdet hos individen är vad dom ger - inte vad dom själva är). Jag har mer och mer kommit att tro att det viktigaste avelsurvalet när det gäller ston, kanske under åren har skett irl, dvs av dem som snabbt sett vad ston ger i avel, genom de föl de fått. Inte alltid har stona själva varit utställningsstjärnor eller presterat på tävlingar.
Om nu sommarpremieringar av ston "tunnas ut" både när det gäller hur många ston som visas och om bedömningarna blir mer lika en "vanlig" utställning, så är det kanske ett verktyg som är mindre användbart än tidigare. De ston som i ungponnytest visar framfötterna gällande prestation, verkar också oftare hamna på tävlingsbanan i stället för i avelsboxen (åtminstone inledningsvis). Jag menar inte att det är dåligt, men det har självklart betydelse. Ju färre connemaraföl som föds, desto mer betydelse har det ju att de individer som använd är bra, för att rasen skall kunna ha en utveckling (gällande både prestation och exteriör). Det är där jag tänker att det är viktigt att ha tankar kring hur man skall ta tillvara och föra fram, kunskap och erfarenhet som inte kan mätas i poäng (vare sig på utställning eller tävling) och som förmodligen varit mycket viktigt i avelsurval av ston.
Skulle kanske också kunna vara ett tema för Connemara.nu framöver - att skriva om de ston som varit framgångsrika i aveln i Sverige?
Och finnas med som en aspekt när man diskuterar avelsplan i SCS?
Jag tänker också på hur avgörande det har varit för mig att lyssna på kunniga och erfarna personer, när jag började mina trevande avelsförsök. Första gången jag besökte Hagens stuteri, i sällskap med Vera Larsson, så sa hon när vi åkte förbi alla hagar med ston : Nu skall du titta noga Kristina, för här på Hagens är det inte svårt att vara lyckad hingst - här finns många av Sveriges bästa avelston samlade.
Jag kan lova att utan råd och stöd hade min avel blivit ganska hipp som happ , även om jag haft de allra bästa avsikter.
Jag tycker det är svårt med avel. Man vet ju egentligen om vare sig sto eller hingst är bra avelsmaterial förrän man ser vad de lämnar vidare.
Jag har ett AB-premierat russto hemma (med avelsdiplom) men de tre avkommor hon har fått med godkända hingstar har inte riktigt räckt upp till samma nivå som far och mor. Betyder det att hon nedärver sig dåligt eller är det kombinationen som inte passade? Det är ju jättesvårt. Nu är hon så pass gammal att jag inte vill betäcka om för att se om jag kan gissa mig till en bättre kombination än förra ägaren.
Jag kan tycka att avelsdiplom är en bra första fingervisning om vilka ston man ska fundera över att ha i avel men sen tycker jag det är bra om de får visa lite prestationer också. Man kanske skulle bli bättre på att betäcka de högt bedömda treårsstona och sen se vad som blir av den avkomman medan stoet visas och tävlas vidare? Sen betyder ju inte en bra eller mindre bra avkomma att nästa blir "likadan".
(ÅÅHhh vad jag önskar att jag hade obegränsat med pengar så jag kunde avla genomtänkta connemaror i stor skala, se till att få alla visade och tävlade osv innan de säljs vidare och spara de som tycks nedärva sig väl och framgångsrikt).
#4 Det hade jag också tckt varit riktigt intressant. Att läsa om ston som gett riktigt bra avkommor.
#4 Starrhult
Jeg har prövd å få ta del i SCS sin årlige avels plan som er beskrevet i PoR §7.1, i en lengre tid, hadde värt interesangt å hvite hva avelsorganisasjonens planer og visjoner om Connemara avelen er.
Jeg har fåt tre svar
1. SCS prioriterer ikke å sende ut dette skriv
2.SCS jobber med avelsplanen for 2014
3. SCS styrelse annser at det er CPBS sin jobb å gjöre en avelsplan da dyr underlaget i Sverige er for lite.
Kanskje noen andre her på forumet har tillgang til den årlige avelsplanen for 2011,2012,2013 og vill dele denne, da SCS oppenbarligen ikke önsker å dele den årlige avelsplanen (PoR §7.1) med andre Connemara intereserte.
Personligen tycker jag att avelsdiplomen säger väldigt lite om avelsvärdet för samtliga ponnyraser utom russ. Premieringarna döms ju på de flesta ställen av russdomare. De är säkert duktiga på russ men de kan nästan ingenting om internationell ponnyavel.
Om man vill veta var sitt sto står så bör man visa det på en utställning med internationella domare. Fast även internationella domare gillar olika typer så det bästa är att visa för flera stycken.
Sen ska de ha fler talanger än bara vara vackra. ASVH har fattat galoppen och bedömer på treårstest och kvalitetsbedömningar. Avelsdiplomen har de avskaffat för länge sen.
#7 - ingen kommentar 😴
#8 ASVH har ju BLUP som är ett utmärkt avelsvärderingssystem, så där har man kanske mer nytta att bara komplettera med unghästtester.
Jag tror nog att det är bra med avelsvärdering av ston, och håller väl inte med att det är bara russdomare som dömer.. Och självklart är unghästtester också viktiga - men inget av dom "mätinstrumenten" enbart, ger nog tillräcklig information om ett stos avelsvärde tror jag. Bedömningar är ju bedömningar - och sker under ett väldigt kort moment. Det är en bredare samlad kunskap och erfarenhet som jag tänker också behöver komma till.
BLUP diskuterades inom SCS för ganska många år sedan. Ett bra instrument att mäta saker med om man bestämmer vad det är man vill vikta och mäta. Kanske något för föreningen att ta tag igen i.
ASVHs BLUP var i många år baserade på kvalitetsbedömningarna dvs unghästtesterna. Det är först på senare år som fler data tagits med. Sommarpremieringsresultat har aldrig varit med.
Nästan alla uppfödare av svenskt varmblod struntar dock helt i BLUP. Man avlar på internationellt gångbara hästar. Den svenska ankdammen är för liten.
I denna ankdamm simmar russdomarna. De dömer 26 av 36 sommarpremieringar 2013 (enligt SHs hemsida). Enligt min bedömning har de inte en bredare samlad kunskap och erfarenhet om vare sig connemara, ridponny, welsh eller new forest. De har också mycket begränsade kunskaper om ridning och ridsport.

# 10 Blup diskuteras fortfarande vad jag vet. Men att utveckla ett BLUP för connemara kräver en del jobb har jag förstått, och det är inte bara att "copy-paste" från ASVH. Tyvärr kan jag inga detaljer om hur det funkar.
Än så länge är det, vad jag vet, ingen student på SLU (eller annat universitet) som har nappat på jobbet.
Jag tycker personligen att det vore bra om det fanns.
#10 - Jo, jag vet. Var med på ett års?-möte i SCS på Hagens när någon från SLU var där och föreläste - mycket intressant.
Jag har förstått att det inte är helt enkelt att skapa ett BLUP-system för Connemara. Och det kan nog vara så att det inte heller kan få med alla aspekter för avelsvärdering.
Sen kan man ju också lägga in sådant som "vilka ponnyer säljer bäst" i ett avelsurval - och den parametern är ju lite varierande. Men att den inte är oviktig kan jag förstå när jag har följt inläggen på Connemara.nu - 90 år på tre månader. Men om varmblodsaveln egentligen har lyckats så bra vet jag nu inte - livslängden hos varmbloden sjunker dramatiskt och internationellt är ju inte de Svenska hästarna särskilt efterfrågande :(.
Men det jag tycker är viktigast är att fundera på, diskutera och lyfta fram frågor kring avelsurval av ston som lika viktig som avelsurval av hingstar.
Det jag särskilt kommer i håg från föreläsningen om BLUP (som det utvärderats då) var att väldigt lite korrelation i arvbarhet fanns, gällande bedömning av ben (korrekthet), vilket ju kan vara intressant att fundera kring.
En "brasklapp" utanför ämnet är också att styrelsen i SCS kanske under lång tid fått lägga väldigt mycket tid på att utreda och hantera en himla massa klagomål - så att det inte just finns så mycket tid och ork till andra frågor av intresse????
Ja jag vet - en himla massa snack.. Men:
Personligen tror jag att om man skulle jobba på en avelsplan i Sverige - där också medlemmar i SCS och avelsinriktade i övrigt inom rasen kunde involveras (kanske en utopi) så skulle man mycket väl inom ramen för rasbeskrivningen, involvera frågor gällande avelsvärdering. Både för ston och hingstar.
ENDAST som exempel kan man ex när det gäller frågan om sundhet och hållbarhet fundera över hur kan detta påverkas genom avelsurvalet och utifrån detta sätta mål, ange en riktning m.m.
Skulle kunna vara en tanke om ex mål gällande inavelsgraden för populationen i Sverige - respektive för varje individ. Eller annat…
När det gäller frågan om prestation kan man sätta mål om hur man kan tänka kring avelsurvalet gällande just den frågan - är det ex möjligt att sätt som mål att ett visst antal procent av alla treårsston skall visas på kvalitetstest (om det är önskvärt) och i så fall ha en plan för hur man kan verka för och underlätta för det. Man kan ha en plan för hur man ska uppmuntra och underlätta att unga lovande ston kommer i avel tidigt (som lill-sis talar om) m.m.
Detta skulle så klart endast vara en uttalad inriktning - ingen lag eller EU-förordning…
Så klart kan man bara välja ut något eller några mål - men klart viktigare frågor att fundera kring än paragrafrytteri i avelsbranchen, tycker jag.
Connemara.nu har använt sig av BLUP-tekniken för att beräkna framstegstakten för olika egenskaper hos den svenska connemaran.
Till grund för beräkningarna har vi använt data från utställningar, avelsvärderingar, sommarpremieringar, treårstest och kvalitetsbedömningar.
I nedanstående tabell redovisar vi framstegstakten för svenska connemaror födda 1970-2005.
Typ
0,23
Huvud, hals & bål
0,24
Ben
0,22
Skritt
0,21
Trav
0,23
Lösgalopp
0,04
Hoppteknik
0,11
Hopptemperament
0,10
Skritt under ryttare
0,09
Trav under ryttare
0,09
Galopp under ryttare
0,13
Temperament under ryttare
0,11
Det görs framsteg inom alla egenskaper även om framstegstakten i lösgalopp är marginell. Resultaten visar tydligt att det är de egenskaper som bedöms på utställningar som är de egenskaper som går framåt mest.
Hur kommer framstegen att vara i framtiden? Mycket talar för att den utveckling vi ser ovan kommer att fortsätta.
#15 - Jag förstår det som att det är beräknat på hela gruppen inom resp. område. Är ex varje individ utskild när det gäller utställning med ett medelvärde, eller räknas alla utställningsresultat? När det gäller utställningar så visas ju ofta varje ponny mer än en gång - och kanske då särskilt den som tidigare gått bra? Detta KAN göra att tendensen att framstegen gällande "utställningsparametrar" blir högre än vid treårs-, kvalitets- eller poäng (lösgalopp + löshoppning + ridning) från hingstpremiering som är ett engångstillfälle - man får sas inte en chans till bedömning av flera domare när det gäller de mätta "prestationsegenskaperna", vilket blir en skillnad mot utställningspoängen.
Men förutom det skulle det vara intressant att veta hur många procent av den totala populationen har visats och bedömts. DVS på utställning och av 3-,4- och 5-åringar? Och kan man skilja ut stona särskilt?
Positivt att trenden är en positiv utveckling i alla fall :)
Her skrives det om avelslaner og om styrt avel, det er en ren utopi. Efter at avelen ble frigjort ( idag kan alle Connemaror med et pass värka i avel ) så kan man diskutere i det uendelige, men i realiteten så kan man slenge sk avelsplaner i på sophögen da de ikke har noen som helst innvirkning, det er kun pengene som styr med det nye systemet.
Nå svamler han og lager dårlig stemning tenker noen, men desverre så er det allerede realiteter jeg skriver om, vår hingst en Class 1 hingst står på seminstasjon i Irland, han har solgt like mye som en 2 årig uinriden Class3 hingst med samme pappa, hvorfor? jo fordi prisen er en tredjedel av vår hingst.
För i tiden så kunne man styre avelen og ha en plan, se på de gamle gubbene i CPBS de visste hva de holdt på med, i 1947 så kjöpte foreningen in fullblods hingsten Little Heaven, dette får å gjöre rasen lettere, de tok ut hingster av av avelen da avkommene ikke levde opp til forventningene som ble satt. Med dagens system så fungere det ikke slik, alle hester kan brukes i avelen, så hvordan i alle dager kan man da tro at en avelsplan og veiledninger skal ha noen som helst innvirkning. New Forrest rasen oppdaget en genetisk defekt, de testet hele hingst bestanden, Connemara rasen har en kjent genetisk defekt HWSS, hva gjör foreningene for dette, jo de stikker hue i sanden og nekter at den eksisterer. Med den nye free sex avels ideologien hvordan skal man da kunne avle bort genetiske feil, eller ha en avelsplan?
Den dagen det går opp for folk at vi tenker på den gammle måten, men lever med et nytt regelverk da kan vi begynne å tenke på en sunn avel, men intill det så kan man ha utallige avelsplaner uten noen som helst nytte.
I dag så havner alle ston i class 1 så lenge de holder höyden, og at de ikke er albinoer, men det har ingen som helst betydelse da avkommene til class1 og 2 har samme rettigheter. Alle hingster som er vist uten veterinäriske feil kan brukes i avel om de er class1 eller class2 har ingen betydelse da avkommene har samme rettigheter. Du kan bruke en Class 3 hingst i avel , bare du kastrer han og registrer han som en class1 vallak så har avkommene samme rettigheter som en class1 og class 2 hingst.
Kanskje det er på höy tid og ta tak i problemene, og diskutere vårt nye classifiserings system istedenfor å ha en instilling som:
"Så klart kan man bara välja ut något eller några mål - men klart viktigare frågor att fundera kring än paragrafrytteri i avelsbranchen, tycker jag."

#17 Du har många poäng där, Camira! Om man avlar på undermåliga djur - BARA FÖR ATT MAN KAN - då är rasen illa ute…
Den stora skillnaden mellan HWSS och myotomin (den muskeldefekt som man hittat hos NF) är att det finns en gentest för den sistnämnda.

Camira: Om du har den inställningen till regelverket varför utnyttjar du då det själv genom att göra reklam för och ta emot ston till din egen klass 2 RCB hingst? Är det bara för att reglerna nu tillåter? Det känns lite konstigt då du har så starka åsikter om detta och trots det är en av få i Sverige som utnyttjar det… Man får hoppas att de som avlar har ett sunt förnuft och en bra grundkunskap i hästar och avel som gör att de problem du belyser som skulle kunna uppkomma med dessa regler inte blir något problem att tala om. Varför använda hingstar som inte ens ligger på gränsen till ett exteriört godkännande eller har några andra speciella egenskaper som t ex en stark prestationsförvärvning om det finns andra? Själv tycker jag att systemet är bra så länge det används med sunt förnuft. Det kan ju t ex finnas RIKTIGT bra hingstar som kanske bara är någon cm för höga som nu kan komma aveln tillgodo i stället för att kasseras… Angående HWSS så får vi nog ha tålamod att invänta att forskningen är klar och publicerad och att testet är färdigt att använda innan det blir något regelverk om detta. Det är så det brukar gå till i den vetenskapliga värden. Först tydliga bevis och godkända tester sedan regler.
Jag ångrar nu verkligen tråden - så snälla GE, om möjligt ta bort den!
Dels för att det åter kommer att handla om hingstarna - men också för att tråden bidrar till att det åter kommer att bli focus på att hitta skyldiga eller syndabockar i stället för diskutera connemaraponnyer😕.
I alla tider -både förr och nu- har ju vissa människor valt att avla helt efter eget huvud, ofta med "marknaden" som viktigaste avelskriterie. Ingen avelsplan eller regelverk kan reglera uppfödares sunda förnuft.

Jag ber om ursäkt för att jag inte tänkte på att tråden handlade om ston då jag svarade Camira. GE kanske bara kan ta bort de inlägg som inte handlar om trådens ursprungsfråga? Synd att ta bort hela då det väl skrivs om något här nuförtiden!
#23 - Hingstarna fördes ju inte "in i ringen" av dig - men vad som händer är lite det jag tänkt på. När dom väl är där - så blir oftast focus på dom. Och det är lite synd. Stona förtjänar att gå "först i ringen" lite oftare🙂.

Var snälla och håll er till trådens ursprung!
Inlägg 25 och 26 plockas därför bort. Inte för att jag tycker att infon är oviktig, utan för att HWSS har en egen tråd. Skriv i den!
Dock kommer alla inlägg som enbart syftar till att hitta syndabockar, vare sig det rör sig om folk eller fä, också att raderas!
Starta gärna en egen sajt, tex missnöjemedscs.ifokus, men sluta upp med att förstöra stämningen i alla trådar!!