Nu börjar väntan för oss, vi väntar på att få höra om vi kan rädda vår älskade Primula, f. 1995. Hennes CK värde har varit dåligt och hon har knappt haft några muskler. Värdet ska vara under 6 men hon har pendlat mellan 12 och 15, och igår fick vi veta att hennes nuvarande värde är 19. Och det märks, hon står mest och ser eländig ut i beteshagen. Hon börjar kännas trött, trött på att vara sjuk och trött på att leva. Hoppet verkar vara ute för henne men jag önskar och hoppas ändå, Primula har ju varit den häst som fått mig att inse tjusningen med dressyr och fått mig att hålla fast vid mitt intresse. Vi har kunnat göra allt ihop, snällare häst får man leta länge efter. 

Min lilla tjej❤️