Försäljningsvideor
Tror inte att jag är ensam om att titta på tillsalu-hästar och då naturligtvis connemaror. Men en sak som förvånar mig är dessa filmer på "välridna" connemaror som kan gå hur långt som helst. Hästar som lufsar runt med huvudet i himlen och släpande bakben, sedan direkt till ett hinder, är man välriden då? För hästens skull hade nog rejält markarbete varit att föredra!

Ja, jag brukar också titta på salusidorna med jämna mellanrum, och har slagits av samma sak. Likadant med bilder förresten. Då menar jag inte fototekniskt, utan hur de ser ut när de rids. Sånt syns på bild också. En del är definitivt inte till sin fördel..
Jag tycker tyvärr att det är en spegelbild av att allt för många inte vet vad det är att rida väl.. Det finns så klart många duktiga barn och ungdomar - men långt fler som över huvud taget med bästa vilja i världen, kan sägas rida väl. På ponnytävlingar kan man få se många varianter på ridning (i synnerhet på framridningen). På sätt och vis kan jag tänka att många importer är lättare att sälja (kan förstås vara en fördom) - då jag gissar att många av dom är ridna på ett sätt som inte gör dom så "kräsna" för ryttarens förmåga. De väl ridna ponnyerna, protesterar ofta mot dålig ridning (hårda händer, bankande skänklar, låsta i ryttarens "skruvstäd"). Jag har en som inte tvekar att slänga den på marken, som inte rättar sig efter ett par varningar… Så nej, han kan inte ridas av "vem som helst" - vilket snarare betyder "hur som helst". Jag är också förvånad över att alla andras ponnyer är 100% trafiksäkra, helt okomplicerade i ALL hantering - och "kan gå hur långt som helst". Är det bara mina som kan vara tvärtjuriga vid brunst, slänga sig i diket när det kommer en motorcykel i full fart, och dessutom måste både tränas och ridas rätt, hanteras väl och dessutom skötas, respekteras och fodras med omsorg för att prestera över huvud taget?
Jag vet inte om det är hetsen att komma ut och tävla som gör att allt ska gå fort, eller om det är bristen på kunskap som gör att man tror att det är god ridning. Vet inte heller om alla klarar av "bra" kritik, då är tränaren "inge bra". En del när det gäller barn är nog att de saknar häst- och ridkunniga föräldrar. Hästar och god ridning är och förblir en konst, som säger att du är aldrig fullärd.
#3 - Alla gör så klart så gott dom vet och kan Men det är lite trist när begreppen blir "urvattnade" - så hur ska köpare veta vad som är vad, om man inte är kunnig eller har god hjälp? Jag ska väl också säga att ponnyn som inte drar sig för att sätta "ondsinta ryttare" där han tycker att dom passar - med stor glädje hjälper den ryttare som lyssnar på honom och på alla sätt försöker göra rätt.. Då kan gå ett riktigt strålande dressyrprogram på tävling - nästan på autopilot. Men den som han vet att dom kan får jobba rätt för resultatet ❤️😈. Talade för inte länge sedan med en familj som köpt (och lämnat tillbaka) en sådan 100% trafiksäker ponny som skulle vara snäll i all hantering och kunna ridas av alla. Det slutade med en skräckupplevelse, rädsla och misstänksamhet mot "hästsäljare".

Jag har följt med några gånger och tittat på ponnyer (inte för att bistå med råd, utan för att jag varit nyfiken på ponnyerna). Det är bara att konstatera att det finns säljare och säljare. Det finns dom som är väldigt måna om att ponny och ryttare ska passa varandra. Sen finns det dom som bara vill sälja, och inte drar sig för nånting…
Ibland kan jag tycka synd om ungarna, som har pressen på sig att leverera, fastän de varken har kunskap eller rutin. Oftast är det föräldrar som också saknar kunskap som står för pressen. Får de en bussig läromästare som ställer upp fastän tygeltag och skänklar inte alltid är optimala, har de ju möjlighet att utvecklas med en bra tränare. Får de däremot en dåligt grundutbildad ponny och saknar bra hjälp, då kan det vara kört. Många av importerna är inte så mycket ridna, men de går framåt i alla lägen och hoppar hus. Det tror jag lurar många oerfarna att köpa, för de tror att det räcker (det är ju en hopphäst de ska ha säger de oerfarna). Det gör det ofta också, upp till LB, men sen vill även “självgående” irländare ha hjälp. Då måste ryttaren ha ponnyn mellan hand och skänkel, och för det krävs markarbete, markarbete och åter markarbete. Vilket de oerfarna likställer med dressyr, och de ska ju gudbevars inte ha nån dressyrponny! Sorgligt!!