Idag var det morgonfodring. Vanan trogen satte jag på mig pannlampan när jag gick ner, men det var ju ljust ute! Vilken skillnad det gör när det är klart.

Stallet kan nu definieras som sjukstall, alldeles för många halta och knackiga hästar just nu. En del är på bättringsvägen, andra har en oviss utgång (inkl Gittan). 

Eftersom jag tänkte jobba hemma idag ett tag så passade jag på att skritta ut på Gittan i dagsljus. Och det var mysigt, men kallt! Vi miljötränade på grävmaskin och det gick bra. Hon stod still i väntan på att maskinisten skulle se oss (det tog säkert flera minuter och det var en trång passage). Att gå förbi var inga konstigheter, däremot när vi var förbi… *suck*, då passade hon på, inte för att hon tyckte något var läskigt, mest bara för att det fanns en anledning till att försöka fräsa iväg. Vi är nu uppe i max 30 min skritt per tillfälle. I praktiken blir det mellan 15 coh 30 min beroende på förutsättningarna. Nu när det är ganska fruset i backen kan man ju variera sig lite granna med turer ute på vallarna. 😃 Det tycker både jag och Gittan är mysigt.

 Meldoy får sin motion i em/kväll istället. Första mörkerturen kanske.