¤En ponny som gnäggar när jag öppnar stalldörren.

¤En ponny som som kommer galopperande när jag kallar på henne i hagen

¤ En ponny som snällt "dockar till" pallen så jag kommer av och på.

Många fina guldkorn! Vår mysstund, där de vill vila mot min axel.  Att växla ner galoppen till samlad, utan avbrott, men ändå kraft kvar. Att de är så  tillitsfulla, att när jag tappar dem någon gång, travar de i kapp, då får jag en sån känsla att snöret inte behövs. Att de snabbt och enkelt kliver på sin transport, fastän de vet att de har arbete framför sig. Att de är så snälla och förtjusta i hundar, gör livet mycket enklare där jag bor.  Att varje ridtur ger en liten ahakänsla.

Guldkorn i snöovädret!

• Två ponnyer som svarar när man visslar och galopperar emot en i hagen

• En som formaterar om nosen till en snabel för att söka igenom fickorna

• En som "snufsar" med nosen i håret och slickar på händerna

Precis så gjorde Sandra också, så det är ett extra litet guldkorn ❤️

Några guldkorn.

* Ponny som "klär på sig" tränset själv bara för hon vill ut och jobba.

* Ponny som mycket bestämt genom höga benlyft, visar att det är skittrist att stå på stallgången för att matte (enligt henne) är långsam. Ingen är snabb nog åt fröken Birgitta.

* Ponny som följer efter i hagen när man "bara" ska gå igenom som för att säga "Men jag då?, ska vi inte hitta på något?

* Två ponnier som sniffar på varandra och verkar så himla nöjda tillsammans