Brolötens Madeira har i dag fått somna in. Hon är en av de Connemaror som i sin glans dagar varit poängtagande i dressyr. Madeira blev 25 år, och har sedan en kortare tid tillbaka drabbats av sjukdom, som med tanke på hennes ålder inte riktigt var rimligt att fortsätta behandla. Jag köpte Madeira 2007, då hennes tävlingskarriär var över p.g.a en långdragen kotledsinflammation. Hon var då 17 år gammal - och i övrigt i en strålande kondition. Jag ville gärna ha henne i avel - utifrån ett "sidokoncept" i min avelsplan - Something old, something new, something borrowed". Madeira var e. Lambay Inver ue. Finney Master (something old)  - och hade som 4-åring fått ett föl hos Maria Ullman i Ösmo. Ganska unik fölunge på sitt sätt: B-ponnyn Mindy Might e. Holens Ingolf.

Efter föltiden såldes Madeira till, en då ung, Emilie Nyreröd. Emilie utbildade och tävlade Madeira med många vinster och placeringar upp till FEI dressyr. Hon tävlade också i hoppning LB/LA. 2002 såldes hon vidare till en ny ryttare, som inte fick lika stora framgångar på tävlingsbanan. Det var från denna familj jag köpte henne.

Madeira betäcktes 2007, 2008 och 2009. Men hon blev inte dräktig, trots alla upptänkliga insatser och utredningar. Hon var en helt fantastisk ponny, varken ranghög eller ranglåg - hon var helt enkelt vän med alla. Såväl hästar som människor. Hon visade ingen hälta hos mig, och reds lite sparsamt i skogen under tiden. Det var en svår fråga vad jag nu skulle göra - sälja vidare var helt uteslutet. Det fanns emellertid en grannfamilj med en liten dotter som börjat rida. De hade egna hästar, men ville gärna att dottern skulle få lära sig på en väl utbildad ponny. Och det var ju verkligen Madeira, dessutom allt igenom vänlig och positiv. Vi gjorde en hältundersökning, som visade sig vara helt u.a - och bestämde att familjen skulle få ha henne på foder, med förbehåll att hon inte skulle sättas i vare sig hård träning eller framtida tävling. Här har hon så blivit kvar till slutet, oändligt älskad. Hon har haft en tillvaro med allround uppgifter och blandad ridning de sista sex åren. Hon har fortsatt vara lika vänlig och tillmötesgående ända till slutet och särskilt glad när hon fick hoppa några hinder.

I sanning en "guldponny" som verkligen levt upp till rasens avelsmål på alla sätt. Nej, inte en "guldponny" på utställning förstås. Som högst fick hon 39 p, stambokfördes med 38. Lite anmärkningsvärt kan tyckas att hon aldrig fick mer än 7:a på sin trav - med de framgångar som följde på dressyrbanan. Men hon hade verkligen inte några iögonfallande rörelser - däremot väldigt taktmässig, välutbildad och väldigt villig till samarbete. En ponny som varit till glädje för så många under sin livstid - RIP Madeira. (Som jag tyvärr inte har någon bra bild på)