Ang jämförelser mellan raser
En sak håller jag med Connemarapunktnu om. Jämförelsen med NF är ingen rolig läsning för Connemaraaveln. Det har dock inget med statistiken som sådan att göra. New Forest är super som tävlingsponny, inget snack om saken. Det som inte är roligt är att statistiken framförs på ett sådant negativt sätt. Det kunde lika gärna stå rakt upp och ned: byt ras, svenskfödda Connemaror är värdelösa…
Jag har haft en känsla av att det är ungefär dubbelt så många svenskfödda NF som Connemaror ute på tävlingsbanorna. Nyfiken som jag är, räknade jag lite snabbt på icke-poängtagande 2014. Jag kan ha missat några, men så här ser det ut:
HOPPNING:
New Forest svenskfödda: 560
New Forest importerade: 69
Connemara svenskfödda: 260
Connemara importerade: 165
DRESSYR:
New Forest svenskfödda: 384
New Forest importerade: 50
Connemara svenskfödda: 166
Connemara importerade: 45
Ett oviktigt vetande förstås, och inga tillförlitliga siffror att bygga statistik på. Det visar endast antalet startade i resp gren. Ponnyer som startat både dressyr och hoppning finns i båda listorna. De kan också ha tagit poäng i någon av grenarna, och finns då med i connemarapunktnus rasjämförelse…
Jämfört med siffrorna för NF “borde” 92 svenskfödda Connemaror ha tagit poäng i hoppning 2014, med de var 77. I dressyren “borde” de ha varit 55, men de var 36.
Det finns 1375 fler NF registrerade mellan 1994-2008, och spontant undrar jag också: Hur många NF är över ponnyhöjd? Tror faktiskt att det finns rätt så många fler Connemaror, och “borde” de då inte räknas bort? Av det enkla skälet att de aldrig kommer ponnystatistiken till godo. Har en känsla av att det skulle kunna justera siffrorna lite….
Direkt ur minnet kan jag utan ansträngning rabbla upp minst 35 överhöjdare registrerade under samma period. Många kommer inte ens ut på tävlingsbanan, men några har gjort bra ifrån sig på storhästtävlingar. Som tex den här på bilden. Han är 154 cm hög, och har placeringar i MSV dressyr och 120 hoppning, och har startat 130. Har också placerat sig i fälttävlan. Hade han varit maxad D skulle han ha varit såld till en begåvad ponnyryttare för länge sen. Nu är han promenadhäst åt mamma i ägarfamiljen, och går på lokal nivå med junior/YR ryttare. Bästa placering förra året var seger i LA:1 (av 18 startande).
New Forest är som sagt en superponny, och uppfödarna är väldigt duktiga på att marknadsföra dem. Det är bara så tråkigt att vi har uppfödare i vår ras som gör allt för att marknadsföra Connemaran som underlägsen i alla prestationssammanhang.
Är det ett bra sätt att få uppfödare att vilja satsa? Just asking…..
#0 - eller för den delen få duktiga ryttare att intressera sig för begåvade Connemaror?
Det är 20 år sedan jag var aktiv inom New Forest och då fanns mycket få överhöjdare bland dessa. På den tiden var det Connemarorna som var de överlägset bästa på tävlingsbanorna.
#2 - jag är dåligt insatt så långt tillbaka - men var skillnaden i antal födda föl lika stor mellan raserna då också?
Jag tänker bara att det kan vara rimligt att tro att prestation också är en faktor som kan anses ha en spridning enligt en normalfördelningskurva. Helt säkert kan man ju då säga att ju färre födda ponnyer, desto färre individer i absoluta toppen. Sen kan ju iof kurvan förändras över tid - med större eller mindre spridning (mer eller mindre brant normalfördelningskurva). Så har man väl samlad kurva och många ponnyer så får man ju automatiskt en "hög lägstanivå".
När jag bestämde mig för att ha lite avel för många år sedan, tänkte jag att det skulle vara viktigt att "hänga på" prestationsavel - som då ffa fördes fram inom Ridponnyaveln. Det som då var knivigt var att det i början var väldigt stor spridning gällande prestation (och även exteriör) hos de föl som kom fram som "ridponnyer" - några riktiga toppar, men också många bottennapp. När man som jag, inte var särskilt insatt, var det svårt att få överblick i ett längre perspektiv, då det var så många olika raser som var inblandade i aveln. Nu har man ju kommit mycket långt med att få fram en mer homogen Ridponny. Men det som var ännu mer avgörande för mig var att jag tyckte så himla mycket om alla connemaraindivider jag träffade på, så någon svårighet att välja det spåret i stället var det aldrig. Men ju mer jag hållit på - desto viktigare tycker jag att det är att ha ett långsiktigt och brett perspektiv, dvs att se till såväl prestation, exteriör, hållbarhet och temperament. Helt enkelt för att människor är olika - det behövs ponnyer som kan uppfylla olika önskningar och behov.
Att det inte låg nära till hands med New Forrest, hade nog närmast att göra med att det fanns en del kring Katrineholstrakten, som importerades från början av Penelope Lewenhaupt på Claestorp. Det var ganska "stabbiga" små ponnyer som inte var direkt lätta för barn (som jag var på den tiden) att handskas med. Inte alls som de New Forrest jag ser i dag.
Dessutom vidhåller jag min synpunkt att det största hotet inom svenska Connemara aveln är att det föds allt färre föl :(.
Ska göra en djupdykning i gamla handskrivna anteckningar efter helgen… 😃
Starta ny diskussion