God morgon 3 oktober
Riktig oktobermorgon i dag. Dimmigt, rått och gråmulet. Hoppas att det klarnar upp under dagen. Planen för helgen är att försöka tanka upp lite energi efter en spretig och lite slitsam vecka.
Satt och läste senaste Ridsport i morse, och blev förundrad över en artikel som rapporterade om en forskning som skett vid SLU. Handlade om ryttarens vikt vid ridning av islandshästar. Men det refererades även till forskning på andra raser, gjord i andra länder. Även om hästens ryggmuskulatur och ryttarens balans angavs som faktorer som också spelade roll för hur hästar påverkades jämte ryttarens vikt, blev jag verkligen förvånad över vilka viktgränser man anger i artikeln. Där anges att man kommit fram till att övre gräns för när hästen påverkas med ömma och spända muskler är en ryttarvikt som ligger mellan 25 -30% av hästens vikt. Låter otroligt att då mina hästar, som väger mellan 4 - 500 kg skulle kunna bära ryttare upp emot 100 - 125 kg??!! Svårt att tro det, men så klart framkom inte hur länge eller ofta man då red…

I Uppland är det strålande sol!
Har precis kommit hem från ett lyckat KM. Soligt väder, glada deltagare och allt flöt på.
Melody och jag är inte riktigt redo för dressyrbanorna ännu, men nästa år så!
Idag blir det en skogstur och galopp på vallarna för M, hon behöver både träna hjärnan och ryggmusklerna.

Imorse vaknade jag med nackspärr dag 2 och kramp i vaderna. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Dessutom hade jag givit bort min nackkudde (jag är tydligen fruktansvärt snäll när jag sover) inatt så att bara ta sig ur sängen var ett projekt i sig. Hästarna har det bara bra. Och jag saknar ridningen något fruktansvärt nu.. tycker att jag blivit för tung för mina ponnyer, så jag får vänta med ridningen tills i vår.. en halv evighet.
Igår tömkörde vi för Anders. Höger galopp var inga problem alls :) Snäll att hantera och premiäråkte med nya sadelskåpet som hon såklart inte brydde sig om. Idag har männen byggt på ligghall och sen har vi hämtat en sulky och sele till Lime.

#0 Undrar om det är samma som jag läste för ett par år sen? Det var en studie som gjorts av nån Camilla (?) på 4 Islandshästar har jag för mig. Om hur vikten påverkade ansträngningen i tölt. Siffrorna stämmer åtminstone…
En sak är säker. Islänningar är urstarka varelser, annars måste de ha en sjujäkla vilja! En del ryttare är både långa och kraftiga. Min kompis brukade anlita sin hovslagare - en bastant herre på drygt 100 pannor- för att rida sina ston på avelsvisning. Han kunde ligga i tölt eller forsa fram i pass kilometer efter kilometer utefter landsvägen, och hästarna var lika taggade efteråt som innan..
#4 - Nej, publicerad september 2015 - Stefansdottir (på SLU). Men refereras också till en Amerikansk och en japansk studie gällande andra raser. Helt otroligt när man ser på tävlingar med islänningar - men då är det ju också skickliga ryttare på ryggen.. Har varit med en liten kille på 134 cm på min AR kurs - ryttaren var en bra bit över 170 cm lång. Fantastik trav hade den. Helt onödigt med sporrar i vart fall :)
Jag tror inte vikten allena är avgörande, så som det tyvärr gärna framställs idag. Rider du som en påse skit går ju hästen sönder oavsett om du väger 50kg eller 150 även om det senare troligen ger ett snabbare "resultat".
#6 - Nej, det var ju inte bara vikten som angavs - utan också hur väl hästens ryggmuskulatur var utvecklad och hu bra balans ryttaren hade - som jag skrev ovan.. Däremot stod inget om hur länge eller ofta så tunga ryttare red, då får man kanske läsa hela forskningsrapporten. Men att tänka att en 500 kg Connemara regelbundet skulle kunna ha en ryttare som väger upp till 125 - 150 kg, alldeles oavsett hur skicklig ryttare eller hästens ryggmuskulatur och konstitution, lät väldigt otroligt för mig. Och det kanske inte heller är så, det kan man inte riktigt utläsa ur den här artikeln.