Letade igenom lite lådor med gamla bilder häromdagen och hittade då ett foto på en fölunge som sedan många år bor i England.  Minnen kommer tillbaka och här är hela historien om Jesse Anlon

År 1999 köpte jag ett sto i England hos  MrJohn Beeley  på Innellanstuteriet ovanför Nottingham . Stoet var Innellan Alice RC GBR 1236 . Hon köptes som  blivande fru till Janus RC71 och var vid hemkomsten dräktig med Innellan Kestrel . Året efter föddes en dubbelgul kille som döptes till Alec . Jag hade inget stuterinamn på den tiden . Alice betäcktes om med Janus och 2001 föddes Jesse Anlon  . En brun (skm) hingstunge med mkt drag av sin far och ett väldigt trevligt temperament . Han visades på Riksutställningen i Sparreholm samma år och blev bästa föl med fin kritik .

MrJohn Beeley var på jakt efter ett par lovande hingstföl , och jag fick via en vän frågan om jag kunde tänka mej byta Jesse mot ett stoföl . Att skicka en liten fölunge ensam på en sådan lång resa gjorde att jag tänkte både en och två gånger . Nåväl , vid nästa kontakt med Mr Beeley visade det sej att han ville byta två stoföl mot mitt hingstföl . Något som han propsade på så så fick det bli .

Nu började planeringen för att få detta byte att fungera så smidigt som möjligt . Jag började avvänja Jesse i väldigt god tid och såg till att han åt bra i egen box osv. Detta var den tiden då mul-och klövsjuka precis hade  härjat i England . John hade sina två ston, Atlantic Beauty och Fairyhill Lass  kvar på Irland där dom varit på betäckning under sommaren . Det hade inte varit lagligt att ta hem dom till England igen pga mul-och klövsjukan . Dessa två ston var också mödrar till dom föl jag skulle få hem till Sverige i byte . Så Jesse skulle lämnas i England på ditvägen och stofölen skulle hämtas på Irland för vidare transport till Sverige.

Som tur var hittade jag en transportör som skulle köra fullblodsföl över till England från Sverige . Jesse skulle få stå i en mindre box på lastbilen med andra ston och föl intill . Nåväl , en tidig morgon i november lastas Jesse utan problem här hemma på Långarnö för att påbörja sin långa resa . Jag fick täta rapporter och lugnande besked . Han åt och drack bra och var lugn under hela resan . Det är alltid en viss anspänning att skicka hästar med lastbil när man själv inte har någon kontroll , och ännu mer när det gäller en liten fölunge.

Jesse anländer till Nottingham i fint skick . Och på dom foton jag fick av John precis efter ankomsten såg det snarare ut som han gått upp i vikt under resan i stället för tvärtom . Frid och fröjd !

Nu skulle lastbilen vidare till Irlands Västkust för att hämta upp mina stoföl . Jag hade inte sett fölen , inte ens på bild . Så hade ingen aning om vad som skulle komma hem . Något dygn senare ringer transportören och säger det finns inga föl på den adress som angivits . Han ber om min hjälp men jag hade ju ingen aning om var dom fanns  . Både uppfödaren och jag satt ju i andra länder ..

Dagen efter hittades dom i alla fall . Flyttade till annat bete och stall än vad som var överenskommet . Fölen lastas och resan mot Sverige och Åby travbana påbörjas . Fyra dagar senare var det så dags att åka och hämta dom små liven . Det var en kylig morgon med frost och lätt snöfall och jag tyckte redan innan synd om dessa små föl som kom direkt från 11 plusgrader och grönt gräs . Det var fyra långa timmar innan jag och en vän var framme i Göteborg . Och naturligtvis väldigt spännande att se vilka små individer som kommit . Jag hade frågat transportören hur dom såg ut   och fick till svar "en större grå och lugn och en liten , skygg  gul " Tja , det sa ju inte så mycket .

Väl framme vid boxen på Åby tog vi hjälp av några skivor för att bygga en korridor upp mot transporten direkt från boxen .  Fölen var inte mkt hanterade eller ledbara , och havre eller annat lockmedel hade dom aldrig sett . Hursomhelst gick det bra att försiktigt fösa dom in i släpet och dom stod snällt på hemvägen . Väl hemma började en period av invänjning på elstaket , hantering och kraftfoder . Dom åt som tur var bra med hö hela tiden .  På den här tiden hade inte kravet på fölpass kommit utan fölen reste med sina fölcertifikat (liknande betäckningsrapport ) .  För att kunna registrera in fölen i Sverige krävdes ny ID-kontroll . Jag hade redan innan konstaterat att inte en virvel satt rätt på dom ID-blanketter som medföljde från Irland . Hade jag verkligen fått hem rätt föl.. ??

Jag skickade in min passansökan och inväntade samtal från registratorn .  Jodå ,det kom ganska omgående . Jag svarade snabbt " Dom måste DNA-typas va ? "Jo , så var det ju .  Blodtypade på Irland var dom, men nu måste vi reda ut om dessa föl jag fått hem överensstämde med härstamningen .  Det var ett par  ganska spännande veckor i väntan på provsvar . Om dom inte var dom som dom skulle vara , vilka var dom då ? Nu stämde härstamningen tack och lov och virvlar osv rättades .

Vad hände sedan ?

Jo , Jesse Anlon  ansågs inte riktigt räcka till för att visas fram som hingst utan kastrerades och såldes .  Jag har inte forskat vidare i hur hans liv i England har blivit , men det kanske kan bli en annan historia . Enligt databasen lever han i alla fall och finns kvar i landet .

Dom två stofölen, Innellan Peace och Innellan Village Lass växte upp till stiliga flickor och fick på treårspremieringen 40p repektive 41 p och båda guldbelönades senare även på utställning .

Jag brukar säga jag inte letar efter mina nya ponnyer, utan dom kommer till mej på olika vis när det är dags. Detta var i allra högsta grad ett sådant ögonblick !