Oj. så otroligt tråkigt att inte få? rida. Hoppas inte någon av er haft ont, utan att det är självvalt. Jag som sitter i sadeln varje dag skulle få hästar som hängde på grinden till slut.

Idag var det en något annorlunda upplevelse. En äldre man satt på en pall invid järnvägens material. Han var knäpp tyst, så Aran hoppade rakt upp, antagligen just för att han inte fick någon hint i förväg. Har aldrig mött någon som inte säger ett ord, speciellt när hästen blir riktigt rädd. Så jag säger några löjliga ord till honom, oj då så rädda vi blev. Ser att han då gnuggar sig i ansiktet och vänder lite tillbaka: Mår du bra? Kan vi göra något? Du ser så ledsen ut! Då svarar han att han vill bara sitta i solen en stund. Efteråt kom jag att tänka på den kvinna som tåget tog för ett par veckor sedan. Allt kan ju bara vara en tillfällighet, men jag fick en liten klump i magen, för ungefär där han satt dog kvinnan. Vi möttes sedan när jag var på hemväg, och då log han åt oss. Det kändes så mycket bättre, hoppas han också kände så, tänk vad ett leende kan göra? Inte bara hästar uppskattar täcken, även min lilla älskling gör det.

#1 Det kanske var en anhörig till kvinnan?

#1 Vi hade en lite knagglig höst, minst sagt, med en spänd ponny som inte alls var med på noterna utan var mest uppe i luften. 

Hemmaveterinären kollade henne i slutet av november och konstaterade att ponnyn hade ont i ryggmusklerna, antagligen träningsvärk från den nya dressyrsadeln. Den gamla sadeln var för trång så nu hade hon fått jobba med musklerna på ett nytt sätt. Så under en period har vi mest masserat och sedan tömkört ett par gånger i veckan så ponnyn har fått vila skallen och kroppen. Jag hade ju ändå tänkt vila henne under december, det är ju typ den tråkigaste ridmånaden av alla, så det blev lite enligt plan. 

Men nu börjar vi köra igång igen, sakta men säkert och med en duktig extrapilot som hjälp…

Ja, det var så mina tankar gick, eller så var det bara en ren tillfällighet.