Idag har jag och ponnyn gjort vår första riktiga långritt här nere. Det blev sammanlagt 18,5 km och vi var ute i 2 timmar och 45 minuter. Mycket skritt som sig bör och där det passade trav och galopp. Ponnyn hade mycket bestämda åsikter om var det skulle travas och galopperas, eller framförallt galopperas. Noteras kan att det var ställen där vi galopperat tidigare år. Hästminnet är fascinerande. 

Vi fick till en jättefin avslappnad trav där jag också kunde länga på tygeln! Jag var jättenöjd med oss. Tänk vad lite travöppna kan få en ponny att tänka på annat ett tag än att bara springa fort. Även galoppen var lugn och sansad (ja, så sansad den kan vara på en oändlig grusväg med bra underlag), så det var en toppentur. 

Att gå igenom ett slånbärssnår (litet sådant) för att passera bredvid en stängd bom var dock inte något en connemara ska göra enligt M, så vi fick ta en omväg genom skogen. Vi hade ju kunnat hoppa bommen, den var kanske bara 70 cm, men piloten fegade ur lite. Vi stötte även på en grävling och såg både stolt fjällskivling och kantareller. De senare vittjade vi under en biltur nu på kvällen.

Begravning i dag. Ännu en borta ur 85+ klubben.. Mammas sambo sedan 29 år. Sista året på ett demens boende. Har man fått vara hyggligt frisk i övrigt i mer än 90 år, så tycker jag nog att tiden är mogen. Särskilt som han var pigg och uppe för att äta en stadig lunch timmarna innan. Mamma hann med nöd och näppe fram i tid när de ringde efter henne. När vi kom hem efter begravningen hade tre av hästarna krupit ut ur hagen. Tyckte att det var för lite mat i hagen (sant). Får väl skylla mig själv när jag glömt sätta på elen till staketet.