Vår på väg i väldigt långsam fart, men man är ju glad nu för det lilla faktiskt. Efter flunsa, förkylning och hosta var det äntligen en dressyrlektion med Opalen. Han var helt på tårna, hoppade in i ridhuset, pep, och diverse bocksprång. Men öronen framåt och som min tränare sa, att hoppa framåt på bakbenen är verkligen träning. Vi lattjar med honom och berömmer, han är känslig och det är bara att anpassa sig. Underbar att rida, men ibland blir jag skraj. Ute är han mycket lugnare, beror väl på att det är vår vanliga träningsplats. En skön lördag har jag hittills haft.