Tänk så mycket lättare ljuset ändå gör de vardagliga sysslorna. Men mocka utan tjocka handskar var omöjligt, känns precis som på vintern p g a den outtröttliga blåsten. Det är väl så här skåningarna har?

I går var det tömkörning på schemat, Opal var lite stursk, antar han känner av lite träningsvärk precis som mig, numera rinner det av ganska fort, vi byter helt enkelt gångart.  Aran däremot var som en dröm. Precis som en skolbok och det är sådana ggr man vill ha lite bilder, men man spar det i sinnet i stället. Han har varit lite svår just för att han är så känslig och nu när styrkan har kommit behövs egentligen inget spö och han tillåter lite vispningar i luften när jag samlar honom, pisken är ju mina ben. Sedan har styrkan också gjort att han kan avsluta med stretchning och länga på halsen rejält som avslutning. Det är så kul när man får se hur han kommit upp i sin form, så nu fuskar vi lite med att försöka trampa lite, och det funkar ibland.   Man tänjer ju på träningen succesivt, och de är lika pigga morgonen efter, jag varvar med skrittning dagen efter, skönt för oss båda. Träningsvärk kommer man ju tyvärr inte ifrån, tänkte på dig Gerd, vården går ju i ett snabbt tempo, det var lätt att se när vi väntade på SÖS akut för ett tag sedan med mycket sjuk son. Lite middag på stan efter jobbet i kväll, kul att pröva på en ny restaurang. Vackra Omega får vara dagens bild, som gett mig så fin son. Tyvärr vet jag inte om det är AKW som är fotograf eller om det är Sandra?