Eftersom jag inte känner/kände mina stons föräldrar så kan jag inte skriva ngt om dem. Men det sto (Usan Moonlight f.1974 e. Värnbergs Neptunus u. Moy Grey Lassie) som jag hade mellan 1977 och 1997 då hon måste tas bort, gav i allafall en del uppfostran till sina två föl (Candy Moon f.1983 e. Öxenholm Moskito, och Honeymoon f. 1984 e. Honey Chief). Hon var extremt renlig av sig. Gick alltid längst upp mot väggen för att göra ifrån sig. Fölen tog efter och jag vet att åtminstone nu 24-åriga Honeymoon fortfarande gör så.

Såg just att du undrar om saker de ärvt. Detta är ju inget ärvt, men nu publicerar jag det ändå.

_AKW_

Tja,vad det gäller små egenheter och beteenden, så verkar det vara väldigt stark nedärvning på slickande och plockande med dragkedjor i jackor och liknande saker. Märker detta tidigt på fölen och får höra det från många andra som har Janusbebisar.

Janus själv slickar på allt och alla och drar mer än gärna ner dragkedjor med munnen.

Bifogar en bild tagen av Liselotte Erixon där Janus ger Castle Urchin en rejäl tungkyss

#2 Vilken söt bild!

#3 Jo,han vet hur man charmar damerna…

# 2: Vilken söt bild!

Grafit har fått många små egenheter ifrån Lambay Inver, har fam Brolin berättat för mig. Ibland tycktes det vara Lambay Inver som struttade runt i hagen, inte Graffe.

Graffe vill gärna hålla i saker, inte bitas, utan hålla. Han vill gärna hålla i din hand och om jag ropade på honom i hagen så svarade han alltid. Han rullade sig även hela tiden, hela, hela, hela tiden han blev så fin på hösten..

hans mamma Chanel lyfte ofta på överläppen och stod och liksom strechade den, det gör Grafit också :P inte som en hingst brukar göra, utan överdrivet :P

http://photos-918.ll.facebook.com/photos-ll-sctm/v123/248/19/544661918/n544661918_133524_6236.jpg

 graffe håller i min hand

Cinna har ärvt sin mamma B. Koralls sanslöst coola temperament. Inget berör henne överhuvudtaget. Min teori är att det beror på att hon är så självupptagen att det inte spelar någon roll vad som händer och sker runtomkring.

Hennes pappa Finney Master träffade jag aldrig så där har jag svårt att uttala mig om saken.

Det lugna temperamentet har gått i arv också till Cinnas dotter Peia. Hon fick bra psyke från sin pappa Rooar också.
Peias tjocka pannlugg har hon ärvt av sin far. Cinna har en sorglig liten pannlugg för att vara ponny.
Gosigheten måste Peia ha fått från Rooar. Ogosigare ponny än Cinna får man leta efter. Pussar och gos är trams och försöker man riskerar man både krossad näsa och utslagna tänder.

Jag måste tyvärr beklaga att Peia inte ärvt Cinnas renlighet i boxen. Cinna lägger sitt bajs på samma ställe, dag ut och dag in, år ut och år in. Peia lägger sitt överallt och går för säkerhets skull runt i det också. För att dölja katastrofen sparkar hon upp spån över alla bajshögar så det åtminstone inte syns hur illa det är.

#2 Fantastiskt söt bild ! En så'n charmknutte

Carduus har ärvt sin mors inte så trevliga buffande och slängande med huvudet. En del av beteendet har jag fått bort på honom men tendenserna finns kvar.

Av sin far Flynn har han ärvt den keligare mjuka sidan. Han älskar att gosa och pussas. Man kan hålla i och krama honom hur mkt man vill, om ingen snygg hästtjej är mer intressant förståss.

Han är redan väldigt hingstig och det kan man inte beskylla Flynn för så det har väl kommit från Julian, har även hört att Chateau var lite gapig av sig…

#1  Även Candy Moon är renlig i boxen och det har vårt sto som inte är släkt med honom tagit efter..

the_connemara! Rolo och vår ambo är jättenära släkt! Han fryser inte heller..och är lurvig som bara den..

Det är faktiskt lite spännande med små släktbundna egenheter… Sabine, som med gott resultat var hingsthållare åt Packie när han var ung, undrade en gång hur det kom sig att jag så säkert lyckades förutsäga redan på telefon till henne, vilka av Packies besöksston som skulle försöka hoppa över betäckningsplanket.. 

Stamtavlestudier.

Vi har ju Sparrow-stofamiljen här hos oss, i år kom fjärde generationen. Har genom åren betäckt med en rad olika hingstar, oftast med nån gnutta Sparrowstam men annars ganska olika. ALLA våra uppfödningar på den stammen har hoppat över bommen i släpet när dom körts till bete el dyl som ettåringar!!!

Det har gåt så långt att det numera är standard att förbereda för detta. En del hoppar flera ggr. Dabrowski- faktor? Sen har dom faktiskt blivit fina hophästar hela bunten och står som ljus under åkturerna så jag har slutat oroa mig.

Glömmer inte kommentaren från vänninan som lånat ut sitt släp till oss när Ted, 1, skulle på bete. Golvet brast nämligen när Ted landade. Mycket förargligt, men släpägarinnan var överlycklig: "TÄNK om detta dåliga golv hade gått sönder när jag körde min stora häst på E6:an!!!". En lektion i positivt tänkande kan man säga.

Slutligen, dagens tips från M: Tänk på att panikhaken skall lossas genom att dra  den UPPÅT istället för nedåt när  hästen landat uppochner efter bomhoppet i transporten.. Lätt att man tänker fel i det läget.

Hälsar M, erfaren ägare av connemaror med Dabrowskisyndromet.

Spännande att höra detta! Har under hela mitt hästliv inte haft någon häst/ponny som ens tänkt tanken att hoppa över bommen - förrän Connemaran kom in i mitt liv. Sedan har detta hänt mig vid två tillfällen, en lyckades och en hade ambitionen - men blev hindrad ( numera åker unghästarna med halsrem - som "travhästfolk" tipsat om). Det lustiga är att båda hoppar kanon - vilket jag inte reflekterat över förut. (Sen har jag en som faktiskt lyckats hoppa över boxdörren utan att riva - månne detta också blir en hoppare?)

I övrigt har jag noterat att alla Smiles föl "raspar sina tänder" mot gallret i boxen när de är irriterade på något - vilket Smile också gör, (ingen annan i stallet). De är också alla otroligt renliga i boxen.

#15 En av mina hoppade förutom bommen i transporten en gång över halvdörren i stallet och ut på gården. Han vann ungponnych i hoppning för 7åringar och var SM placerad i hoppning… så Dabrowskisyndromet borde vara ett säljargument..

Vår 2007:a Sparrow (Alice), har redan hunnit klippa halvdörren i stallet på väg in- före morsan. Köparen är att gratulera till ett kanonämne!

#14

Även Peia har gått över bommen i transporten. Så liten hon var så klippte hon bommen utan bekymmer. Sen var hon lugn och sansad medan pappa fick få ner henne därifrån. Synnerligen imponerande avstamp för en liten strunt på dryga halvåret.
Hennes mor Cinna har iofs hoppat ut ur boxen hemma. Över skottkärran, landat på ungefär en meter stallgång, tvärvänt och stuckit ut i hagen. Inte lämnar man Cinna inne bara sådär.

Aragorn har ärvt en liten egenhet av sin mamma… Att när där hänger täcken på boxdörren, ta tag i dem och dra ner dem på marken, och helst ställa sig på dem också…

Min tjej har nog ärvt sitt humör från sin morfar Orion..  Om det stämmer som man läst om honom… 

Är det ngn annan som har någon  släkt till honom som också fått humör??

Stockmossens Celia kunde öppna till hagen, 2 träslanor var det varav den ena tog hon tag med tänderna och drog åt sidan sedan var det bara att kliva över den andra….

Vanligt dörrhandtag kunde hon öppna också, det var det in till stallet så hon kunde gå in själv om hon var utanför…

Någon som känner till om det kan ha nedärvts från någon av hennes föräldrar eller längre bak i leden, Viggen och Brantshammar Bonnie ?

Stockmossens Josefin E: Viggen och Stockmossens Timandra. Måste ha extra lås på boxdörren, annars öppnar hon. Tydligen gör hennes son lika.

Vet inte så mkt om mina pållars fädrar, kanske är ngn här som har koll på egenheter o temperament hos dem. Främst är det väl Countach Campbell men även Lofty Roderic!

Killen brås mkt på sin mor (Katizy Kavat e. Ö Marble Jr, att tillägga som jag minns henne), enligt mig. Han är väldigt lugn och tar allt med ro, en cooling! Men han kan busa oxå. Aldrig svår att hantera eller göra ngt med. Ställer upp på saker man ber om. Har stort förtroende för mig som ledare.

Kampus däremot har C Kajsa Kavat (e. Tulira Highball) som mor och henne brås han en hel del på. Han har hennes temperament, men till skillnad från Kajsa så finns stoppknapp tillgänglig på Kampus Han har även ärvt hennes bit till å vara social.

#21 Se där  Kommer troligen från Viggen då, undrar om han hade sådana "hyfs" för sig ?

#23  Svårt att säga eftersom B. Bonnie är mor till S. Timandra.  Kanske dyker upp nån annan med samma egenhet.

#21 Kan inte påminna mig att Viggen var nån sorts pysslig kille,  beskrivningen av Stockmossen-familjens tekniska läggning hör nog hemma på "spinnsidan"?  Viggen var i sin ungdom en ganska bufflig, straight-forward typ, men verkar med tiden ha vuxit upp till en rastypiskt följsam connemara?

#25 Träffade honom sista gången på utställning för 10 år sedan, och så följsam var han väl kanske inte den dagen i alla fall

Ni har just övertygat mig om att aldrig skaffa en Connemara ;) Hade i ungdomen en korsningsponny som gärna ville över bommen.

#27 Dom brukar sällan hoppa mer än en gång.  tycker nog att rasens fördelar överväger ett ev.hopp över bommen som unga

Jag har aldrig fattat det där med att de går över bommen. Hur går det till egentligen? Står de och hänger med frambenen över den då eller? *trögtänkt*

#27 - Detta med bomhopp har inte fortsatt med mina - så det är nog en avslutad träning den dag de säljs (har bara haft lättransporterade "maror" - även om inledningen varit dramatisk.

#29 - Olika tekniker finns gällande denna konst. Dels kan dom mer "sätta sig" på baken för att lyfta frambenen över bommen - och blir då oftast hängande där. Bara att ta bort bommen och släppa ner hästen - sätta tillbaka bommen och lugnt åka vidare. En mer dramatisk variant är att ta sats - för att med ett rejält hopp slå en volt över bommen och bli liggande upp-och-ned. Mindre roligt faktiskt - då gäller det att snabbt få loss grimskaftet med panikhake eller kniv, få bort bommen, hålla sig undan från sparkande häst -  och förhoppningsvis kommer hästen själv upp på benen. Jag fick ut min baklänges genom framdörren - lös! Tack och lov liten väg och ganska omtumlad häst - som stod blick stilla. Ändå inte ett dugg bekymmrad häst vid nästa transport - men jag var rätt svettig under hela resan!

Numera kör jag unghästarna med en rejäl halsrem av läder, vilket hitills hindrar den som vill försöka - dom kommer helt enkelt inte upp med framdelen.

Efter vår incident har vi också kört med halsring, antingen det behövts eller inte, den känns bra att ha.

Jag vet flera som råkat riktigt illa ut när de hoppat över bommen. De har brutit nacken och dött. Senast idag hände det med en travare, enligt Ridsports hemsida.

#30 Okey, då fattar jag.

Tror inte någon av mina maror skulle våga göra något sådant, de är av den försiktiga sorten, och det verkar också vara ett släktdrag. Tyvärr blir det nog inte heller några sm-vinnare av dem. Har betäckt med Poeten i år, så det blir spännande att se om det hettar upp avkomman lite.

Min gamla Finn är en dröm att mocka till. Oavsett hur länge han står inne på morgonen blir det bara en ´hög´inne. Därimot kan han vara oerhört nödig när han sen släpps ut i hagen. Men där ute är det en himla procedur. Det skall bara göras på nogrant utvalda platser , så som efter staketet längs med landsvägen. Där finns några styckna högar som ständigt fylls på så att de liknar små pyramider, till nästan en halv meters höjd. Så att de skall synas & doftas ordentligt av de stora ridhästarna som rids förbi på vägen & så  de skall förstå vem det är som är kung här  

Av samma anledning skall det även rullas i hagen varje morgon. Länge & nogrant, så doft & päls sprids för vinden. Detta uppskattas dock inte lika mkt. av matte !

Vad jag har hört så ´byggde´ hans morfar, Värnbergs Castor, oxå pyramider i sin hage.

#33 Bygger högar i hagen gör Kreles också, och han har bara en jättehög i boxen med, fast oftast blir det max 1-2 högar på en hel natt, han står och håller sig in i det längsta! Kissar gör han också bara på en fläck i boxen, och på den går han inte så det är sällan något kommer upp till ytan (permanentbädd)

Ang bomhopp så gör min yngre krabat detta till en vana så fort han står i transporten själv…med handen på hjärtat så har jag inte åkt med honom så mkt. Men jag fick oxå tipset om halsrem, så den är beställd (måste väl vara i läder?). Han är inga problem att få på eller av…hans mor kastade sig bakåt så fort transporten öppnades. Tur att det finns med framåtavlastning Så det vankas transportträning inom snar framtid…har ju en till kuse som är som ett ljus under transport så han ska agera åkkamrat!

Dagens hopphistoria.

Daterar sig till 70-talet då Wänga Jolo e Blaze Dara u Wänga Jolly blev bästa föl på SCS Riks 74 och inköptes som hingstämne. Som det oftast går med såna projekt ( ) hade ägaren ngra år senare en sent kastrerad valack som nu skulle lämnas ut på prov för försäljning.

Jolle lastades utan större problem in i trailern för den knappt två mil långa färden till sitt blivande hem.  I svängen upp mot stallet hördes ett svagt bump från släpet, inget särskilt mer. Förvåningen var därför stor när jag öppnade lilla framdörren på släpet och stirrade rakt in i en svanslinda! Svaga gurglanden hördes innanför den breda bakändan som fyllde hela dörröppningen.

Jolles husse fällde snabbt ner bakluckan fick fram kniven och kunde kapa grimskaftet och gurglandet upphörde. I samma ögonblick kom den förväntansfulla mottagarfamiljen stormande och undrade glatt "Har det gått bra??" .

Jaadå klämde vi till med och tyckte inte att vi ljög, för Jolle hade ju överlevt.  Överlyckliga mottog dom sin nya ponny och lyckligtvis tyckte dom inte att det var ett dugg konstigt att ponnyn kom ut på bakluckan ur transporten framlänges, med ett ca 2 dm kort grimskaft och alldeles löddrig mellan bakbenen.

Det gick några veckor. Vi, som var övertygade om att Jolle skulle komma hem igen, funderade mer och mer på att det var så tyst? Till sist ringde telefonen, och en gravallvarlig mansröst sa: "Ja det var den där ponnyn" .. jaha tänkte vi, nu är det dax att hämta honom… "den där ponnyn, vi tycker såå mycket om honom han är så fantastisk" .

Så var ännu en oväntad affär slutförd.

kajsa shar samma temprament som Josefin . Hon har lätt för att stegra bla

Eloise sparkar i väggarna om inte grannen passar henne det ska vara gamla Candy brevid annars slår hon..  Shettisar vill hon inte ha nära speciellt inte svarta av ngn anledning..

Vet inte om lite av det tempramentet kanske kan komma från morfar Orion??

#38 Orion hade temperament i stallet, ja, men oftast endast när han var "hemma". I början av sin hingstkarriär fick han bo i vedboden på Hagen i ensamt majestät, då trivdes han. Senare byggdes hingsstallet och då med gummimattor på väggarna där han skulle stå. Han hade också bildäck upphängda.

Däremot, när han var utstationerad och utlånad för tävling, då var det aldrig några problem. Han var t ex uppstallad på ridklubben mitt i boxstallet och var hur cool som helst. Uppenbarligen skilde han på "jobb och jobb".

Orion var också mkt "håröm". Flätningen kvällen innan treårspremieringen (jodå, på den tiden flätade vi i all vår okunskap) är fortfarande ett häftigt minne…

# 38 #39  Så här ´vild´ var Orion då han kom bort från hemmaplan

En trötter herre på Liljegårdens Stuteri 1986

#40 Skön bild!

#40 Vilket gap, ser välgymnastiserat ut

#42 Ja, Orion var underbar att rida. Mjuk i munnen och bara SÅ följsam och känslig. Du behövde nästan bara tänka att du la till en skänkel, så reagerade han. Nån annan här som hade lyckan av att få prova på?

#43 Jag fick ibland ta ut Orion och rida när han stod på Liljegården. Underbar galopp! Har för mig att jag i julas scannade in ngt kort på mig och Orion. Ska se om jag kan hitta det nu.

#44 Här är jag på Orion 1978, han var 6 år och jag 14. Jo, man hade såna motorcykelhjälmar på den tiden. I alla fall vi som hade föräldrar som upptäckt att de svarta ridhjälmarna bara var av papp.

# 45 Snyggis! Kusen ser riktigt happy ut tycker jag!

#45 Så sött!

Ser ut som ni är på väg till Täby….

#45 Jag hade BRUN ridhjälm, bara av papp. Inköpt på Kiddie´s på Karlavägen som var ett av få inköpsställen på 60-talet. Dessutom var knoppen på toppen fäst med en mässingsskruv som stack ned som en pigg inuti hjälmen, Rena slaktmaskfunktionen… Ett under att vi överlevde, eller hur? Det var väl med Olly Swärd som andra typer av hjälmar än sammetskaskar blev OK?

#45  låter ju fulkomligt livsfarligt med skruvar i hjälmen, hua ! Allt  var inte bättre förr

#49 Hade också en sådan.  Min knopp(på hjälmen alltså) ramlade bort så det var hål rakt igenom

#50 Visst blev dom kul när det regnade? Man kunde liksom forma om dom… Ja, knoppen ramlade gudskelov av med tiden…

#51 Jo det redan slappa hakbandet blev ännu slappare pga "formsvackan"

#52. Hakbandet av brun resår gjorde man ny knut på vartefter det töjdes ut.

Ja, kära nån, Tiden går.

#53 Japp!

Jag som nog är ännu lite äldre och vuxit upp där "ridskolan" på den tiden innebar att man red som man ville - med det förstånd man hade (ridlektioner var sällsynta), har åtminstone likt Ronja rövardotter, lärt mig att akta mig för faror genom att utsätta mig för dem. Så här i efterhand kan man verkligen tycka att mycket var rent livsfarligt. Men här på "landet" fanns inte så stort val om man hade ointresserade föräldrar som inte ville skjutsa till ex. Norrköping. Men mycket roligt hade vi under tiden och förvånansvärt få allvarliga tillbud skedde. En viss utveckling kom sedan under slutet av 60-talet men då jag var i övre tonåren kom intresset för annat att ta över under ett antal år.

På gott och ont kan jag tycka att utvecklingen också inneburit att det är för "organiserat" på många ridskolor - där hästen bara är att ta över efter föregående ryttare i ridhuset. Att hantera hästarna får man lära sig i mycket mindre utsträckning nu.. För att inte tala om att rida ut i skog och mark..

Börjar jag bli lite nostalgisk kanske..??

#43 Då har nog Eloise ärvt mkt från sin morfar man behöver aldrig ta henne i munnen hon verkar förstå vad man tänker..  Jag har aldrig använt skänklar på henne bara olika smackningar till olika gångarter då hon hatar när man skänklar..  Hon är jättesnäll att rida.