Medryttare
Någon mer här än jag som är medryttare? Eller är det kanske någon som har en till sin häst?
Det går många diskussioner på andra forum om hur svårt det är att hitta lämplig ryttare/häst. Vad tycker ni?
Jag la ut en annons om att jag ville ha häst att rida på. Fick ett svar, lite väl långt bort tyckte jag men åkte dit. Fick veta innan att det fanns 4 hästar, men inte mycket mer. Hästen jag fick prova var en liten brun travare. Första provridningen var rätt katastrofal… Hästen skrittade inte ett steg, fick överhuvudtaget inte sträcka tyglarna utan att hon nästan reste sig. Konstigt nog tyckte jag inte det var något farligt, trots att det var bland det värsta jag suttit på (ridskoleryttare…) utan kom tillbaka och provade igen. Det gick något bättre då. Efter 5 gånger var jag på väg att ge upp, hade då ridit på banan och det hade inte gått alls, men bestämde mig när jag ledde henne mot stallet att en chans till får hon.. Nu har det gått 2½ år lite drygt och den lilla bruna travaren är världens underbaraste häst. Alltid pigg och glad och snällaste man kan tänka sig utan att vara ett dugg tråkig, hon visar tydligt sina åsikter. Vi ska enligt ägaren passa varandra som handen och handsken (märktes tydligen redan första gången, även om det inte var riktigt lika tydligt som nu). Håller med, vi har samma åsikter om det mesta och är väldigt lika i sättet, båda lika otåliga och vill att saker och ting ska hända NU, lite osociala och inga större matvrak ^^
När jag rider ska jag mocka hennes box, det är enda betalningen. Fast jag brukar mocka åt alla (var 4 fram till för 2 veckor sen när Farbrorn gick bort) samt ta ut eller in när ägaren inte hinner. Fyller alltid på vatten ute också. Tyvärr är det lite väl långt till stallet så det blir att jag åker dit 3 gånger i veckan.
Bilden är från allra första provridningen
Ett stort tack till Jessie som låter mig rida världens bästa Snörpa!
SÅ fina ni är tillsammans! Eftersom jag inte har någon Akerberg i närheten så får vi puzzla rätt bra. <<<<<De som kan rida har häst i vår region. Tyvärr.
Stallägarens gamla varmblodstravare och ngt yngre halvblod rids ut varje onsdag- och söndagmorgon av två mycket trevliga damer (den ena pensionär), ibland oftare. Har gjort det i säkert fem år nu. De tycker att det är så avkopplande och trevligt. Och hästarna blir också glada när de kommer. Dessa damer är våra stigfinnarexperter! Har under sommarhalvåret ofta karta och kompass med sig för att kunna utforska omgivningarna. 
Kul att du har hittat en häst du verkligen trivs med, det är inte alltid de lättaste!
Jag har varit medryttare tidigare i livet…det tycker jag är ett bra alternativ om man inte har möjlighet att ha egen häst! I dagsläget har jag en tjej som är medryttare till min ena häst. Blev tipsad av en kompis att X inte hade någon häst att rida å på det hållet är det. Hon betalar en viss summa i månaden (hästar är ju inte gratis!) och sen hjälper hon till med sysslorna i stallet. När jag har helgjouren så brukar hon avlasta mig genom att ta något/några pass. För mig är det guld värt!
Kan ju säga att det inte varit en självklar väg fram till vad som idag är en väl fungerande medryttare. Jag har nog höga krav på lämplighet och kompetens, vilket har gjort att jag fått säga till om många saker som ska/bör göras. Tycker det är viktigt att klargöra vad man har för "koncept" kring sin hästhållning. Jag anser även att det är bättre att vara ärlig och ta en konflikt, istället för att gå å reta sig å inte vara nöjd. Min medryttare har nog fått klargjort för sig att hästar är så mkt mer än att rida
Sen rider hon även för mig när det passar för att bättra på sin ridning och kontroll på kusen!
Starta ny diskussion