Mitt bästa tips till alla som fokuserat på att föröka gamla trotjänare mot alla odds och till höga kostnader och många bekymmer:

Gå vidare till Gå. Dvs KÖP ett stoföl med den stam och de egenskaper Du vill ha, och börja på ny kula. Det t o m kanske finns någon gren på ditt gamlas stos släktträd som har ett stoföl i år? Eller finns det ett bra stoföl efter den önskade fadershingsten? Det blir minst lika roligt och risken för besvikelser blir så mycket mindre. Och jag tror inte det blir dyrare.Du tjänar dessutom ett år och oönskade kön och färgvarianter är redan bortsorterade.

Men är det mot alla odds? Vet. hade ju sagt att det bara var otur.

Vad jag förstår så är Amirett 15 år i år. Det är inte en speciellt hög ålder för en connemara. Det stora problemet då stona blir äldre är ju egentligen att få dem dräktiga. Väl dräktig så borde det inte vara någon större risk för komplikationer för ditt sto än för något annat vid fölningen. Detta förutsatt att hon är ordentligt undersökt före betäckning så allt ser normalt ut. Jag tror som din veterinär att du bara haft otur.  Det beror kanske lite på anledningen att det gick snett sist också. Varför fick ni dra ut fölet? Hade hon inte värkar eller var fölet dött redan i magen? Obducerades fölet? Fanns misstanke om abortvirus t ex.

Svårt att veta hur du ska göra. Alla fölningar innebär en risk och jag förstår att du blivit orolig och nervös. Jag är själv i  en liknande situation då jag hade problem med både sto och föl vid sista fölningen. Inte vid förlossningen utan andra problem. Det var jobbigt och fastän det kanske inte skulle hända igen så skulle jag oroa mig hela tiden. Frågan är är det värt att ev. förlora stoet för att försöka få ett till föl? Jag antar att  vi som bara har ett eller två ston oroar oss mer än uppfödare med fler ston som mer har uppfödningen som ett "yrke"   Jag tror att om jag haft ditt sto (om hon nu är fullt frisk)  och jag hade drömt om att ta föl på just henne och dessutom köpt en fin gård för detta ändamål så hade jag provat. Förutsatt att jag kunnat ta ledigt runt fölningen. Visst kan man köpa ett stoföl till sin framtida avelsverksamhet men det är nog inte lika roligt. Det kan du ju ändå göra i framtiden.

#1  Håller med till en viss del men själv är jag jätteglad att jag kämpade för att få mitt gamla sto (då 20 år) dräktigt. Det var egentligen inte speciellt svårt heller då allt stämde….Jag tycker det var värt dessa pengar speciellt då jag fick ett stoföl  som kan föra min stostam vidare. 

Det skulle inte alls vara lika roligt att ha köpt ett stoföl i stället. Däremot har jag inget emot både och

Det finns ju alltid risker med fölningar, tror dock inte att Ami har sämre odds än någon annan. Att föl dör är tyvärr sånt som händer ibland.

Finns det några ko-bönder i trakterna vid er nya gård? Dom kan alltid vara bra att stifta bekantskap med, då de har många kalvningar varje år och har förhoppningsvis vana av att rätta till fellägen.

Om det hade varit mitt sto hade jag betäckt om, men jag förstår att du är rädd.

Jag kände precis som du när Beauty kastade sitt föl. Vi fick ju precis som er dra ut fölet då det låg med alla fyra ben framåt. Jag kände att tänk om jag förlorat henne också? Men jag ville ju absolut inte sälja henne och att bara ha henne gående hemma kändes ju inte heller rättvist. Så vi betäckte om och jag var orolig hela dräktigheten… I maj förra året så föddes ju "Lilleman" och jag är verkligen glad att vi betäckte om henne.

Jag förstår din oro, men jag hade betäckt om, om jag var du. Och kanske lånat det andra stoet också, så får du två små föl som kan leka ihop. Vill du prata/bolla tankar så finns jag på mail/telefon!

Personligen så hade jag absolut betäckt om. Connemaror har i regel enkla och okomplicerade förlossningar. Du hade otur i år helt enkelt. Det är sånt som kan hända oavsett hur gammalt stoet är osv…

Jag hade också valt att betäcka om. Det är ju trots allt så att det nästan alltid går bra.

#0 Har du bestämt dig om hur du ska göra?

Jag är också nyfiken!

Lite sen här… Hade hållit på med hästar i princip problemfritt, i 25 år, när jag bestämde mig för att börja med uppfödning mer seriöst. Efter det har jag varit med om allt från små bekymmer till katastrofer på hästfronten. Dock har det också varit väldigt mycket glädje och roliga händelser. I vinter har det varit så mycket elände så jag i princip hade bestämt mig att göra som Mrs M beskriver - dvs köpa föl i stället. Men nu har jag trots allt laddat om….

De senaste fölningarna har det handlat om riktig fölningsångest - över allt som kan hända. Och det är så - att visst kan mycket hända. Men det är också väldigt speciellt att vänta, förvänta, oroa och planera för de egna uppfödningarna.

För det mesta går allt också bra, och den glädjen måste överväga den oro som man också måste stå ut med om man skall hålla på med avel. Sen kan det kännas så mycket ibland, att man kan behöva tid för att hitta tillbaka till glädjen och förväntningarna.

Jag hoppas att du inte redan nu ger upp!

Jag skulle försöka igen.

Och se till att ha en bra backup. Stalla upp på ett stuteri när det är dags att föla, kolla vad för hjälp som finns i närheten osv.

Jag fick ju inte en andra chans på mitt sto, det första gick åt pipsvängen så jag hade inget annat val än att gå vidare. Och hade då turen nog att redan ha en trevlig individ hemma som jag gillar massor. Halvsyster med den gamla och med ett mkt bra sto som mamma (bevisligen).

Alltså halvssyster som i att de har samma pappa, jag håller med om att det är lite "fel" ordval men i det här läget ser jag lika mkt likheter som torde bero på hingsten som på stoet (har ju haft Shanna hemma samt en avkomma som jag fortfarande har kontakt med).

Ja skulle tro de 'r riktigt otur :) Och tredjegången gillt skulle jag säga :P

Tack för allt stöd allihopa!

Jag vet faktiskt fortfarande inte hur jag ska göra… Har funderat på att köpa ett stoföl, men samtidigt så tycker jag att det är synd om Ami bara ska gå där hemma.. och det är ju egentligen inget fel på henne. Jag själv har nog blivit väldigt rädd. Jag tror att jag ska vänta till nästa vår och se hur det känns då. Då hinner jag förhoppningsvis lugna mig lite, och får se hur det känns då. Under tiden kan man ju titta lite försiktigt på andra föl och se…

#3 - jag vet egentligen inte varför vi fick dra ut det. Kanske var det lite stort, det är svårt att säga. En kompis som har jobbat som stallchef på Flyinge hade några teorier, bland annat så trodde hon att det ofta är svårare med ett föl som redan är dött. Ett levande föl "hjälper liksom till lite", det är ju en naturlig process. Men en död vikt är svårare.

Fölet obducerades inte. Och nej, det är inte abortvirus, för det har vi vaccinerat mot. Anledningen till att den var död var att den sparkade av sig navelsträngen inne i magen. Har pratat med några andra uppfödare, som också har varit med om samma sak.