Långarnö Penny nyfödd

Penny tre år

hon är så fiin! hur hög är hon?

Jaha, här var det ingen fart alls i denna tråden…

Långarnö Jessiebell som föl.

Foto Eva-Lena Sundell

Jessie tre år

#3 145 cm

#5 Så stor hon ser ut bredvid sin matte. Och så fiin hon är. Väldigt trevlig häst,det där.

#4 Jag ska försöka hitta några digitala kort på fölen födda 1983 och 1984 och sedan som gamlingar.

Men jag orkar inte det idag. Sitter bara uppe nu tills sonen kommer hem.

#7 Jessie är 146 cm. Tja, hon skulle passa dej perfekt…..

Cedrick som föl

foto: Eva-Lena Sundell

Stopp!   Det här måste man först göra en tävling av!

Skapa en gissa-tråd med dina föl. Sedan kan vi gissa vem det är. Sedan kan du lägga ut det i denna tråd.

Snälla…

Cedrick fyra år

#11 Ja, det hade vi kunnat gjort förstås….

#9 Ja, det skulle hon. Vi borde nog ha lastat henne den där gången….  men för tillfället har jag just ingen tid till mina hästar. Det ska väl bli bättring, så småningom.

#10  Så väl de utvecklas och så linjerade de små krabaterna blir som vuxen!

Här kommer ett bidrag från mig.

Shade´s Cailin som föl  (3 veckor )

Shade´s Cailin 8 veckor

Shade´s Cailin 1 år

Shade´s Cailin 8 år  (foto Yvonne Karlsson )

Shade´s Dark Rosaleen (Lillan) 1 månad

Rosaleen 10 månader

Rosaleen 1 år

Rosaleen 3 år

_ELS_ vilka fina ston!!

#24  tack!

Här kommer bilder på mitt sista sto  Silver Shade (24 år i dag )

Är det inga andra som har foton? Det är roligt att se hur connemarorna förändras med åren!

Silver Shade 1 år

Silver Shade 3 år

Silver Shade 20 år

Sådär, nu har i alla fall jag bidragit till denna tråden! Jag ska se om jag kan hitta foton på min lille pojke också. Han är nog roligast att jämföra som föl då han var pytteliten då han föddes 13 kg och 59 cm hög. Växte sedan masssor på kort tid

#28 Fina flickor allesammans!

#29  Tack!  

Min sambo tittade just förbi datorn. Han tyckte det skulle vara roligare med en tråd med foton på connemaraägaren från ung ( dvs pigg och fräsch med pengar kvar )  till gammal ( utsliten och fattig av alla år med hästar…  Det tror han alla som har häst blir för eller senare nämligen ) 

#30 AHHAHAH  skojig typ denna där

# 30 Ligger en hel del i den uppfattningen….

Men då är det ju toppen att kunna titta på så fina bilder av alla dina fina ston - och se mödan av slitet och kostnaderna

#28 Det som är roligast att se är hur de förändras i grovlek. Jag tycker att Connemarorna är som bäst när de är över 10 år. Den bästa klassen att se på utställning är den för äldre ston, de är så tjusiga när de är moffiga och helst vita och ser ut som stora gräddbakelser. Sorry ni unga brudar som förespråkar bruna hästar men detta är MIN smak och MITT inlägg så jag skriver vad jag vill :-)

Det är kul (och ger lite tröst) att se bilder av riktigt fina hästar som unga. Man kan se att man inte behöver misströsta när man tittar på sina unghästar, det är bara att vänta sisådär 10-15 år så blir de mycket bättre… Finns faktiskt många uppfödare på Irland som "gömmer" undan sina ponnyer från allmänheten i hagar som ligger lite avsides när de är i fula perioder.

När det gäller vår ras har domarna en svår uppgift tror jag. Framför allt vid premieringarna. De behöver ha öga och kunna se en bra stomme och kunna förutsäga vad som kan komma att bli en bra vuxen häst längre fram. Det är inte många som har den förmågan.

Det är inte heller lätt att ha is i magen och spara en häst som kanske ser hemsk ut efter att ha varit ett mycket fint föl. En uppfödare på Irland som jag känner sa till mig att det hela var mycket enkelt, "You just have to wait and see" var knepet. Det brukar ju vara det enkla som är det svåra… Att bli en duktig Connemara-uppfödare tar lång tid och ibland ser man nog inte ens resultatet under sin egen livstid. Jag brukar tänka på uppfödare som tex Susan de Vesci (stuteri Abbeyleix), tänk om hon vetat vilket inflytande Abbeyleix Owen eller Dale Haze skulle få? För övrigt är Susan de Vesci en person som jag gärna skulle ha träffat och haft som "mentor". Hon hade verkligen öga för riktigt bra ston och har avlat fram många fina ponnyer.

Oj, nu blev det långt och kanske "off topic". Intressant är det i alla fall att studera hur Connemarorna utvecklas från det de är unga till vuxen ålder samt när de är äldre.

#25. Silver Shade minns jag från 80-talets utställningar på Ekeberg . Jag har fortfarande mitt New Forest sto Nikita kvar, hon är nu 28 år.

Måste få göra inlägg här på min kuse Kampus. Kom på att jag har kort på honom när han bara är några dagar gammal…

Blev fnurr på tråden, tvungen å ändra formatet…hoppas fixat nu

Kan bara instämma; väldigt roligt att se hästarna från föl till färdig! Och så vackra hästar sedan!

Här kommer en bild då han är 4 år!

Å en när han är 6 år! Får erkänna att det är finare med bilder där de är uppställda, har inte blivit av att man tagit ngr sådana kort direkt. Får ta tag i å se om han är intresserad av att posera

Jag håller med om att connemarorna gör sig bättre ju äldre de blir. :) De ska ha lite massa men den ska komma med åren, jag tror det är bättre för hållbarheten (haha så säger jag nu bara för att min är som en liten räka men det är fortfarande två månader kvar tills hon är två år på riktigt).

Här kommer en bild på Långarnö Laura, som 4 mån och 3 år

Ps. Lotta du har nog någon bild på Laura som nyfödd, kanske?

Här kommer en bild på Dun Lugh, som nyfödd och 3 år

Här kommer en bild på Fionn Ogma, som nyfödd och 2 år

#33 Håller med. Tycker det är stor skillnad på mitt sto på den här bilden, omkring 7år:

http://archive9.pixbox.se/arkivet/synligt_18/08660000-08669999/640x480/8664215.jpg        

och den här ,18 år:

http://archive9.pixbox.se/arkivet/synligt_18/13330000-13339999/640x480/13337828.jpg

inte väldens bästa extriör-bilder, men ändå.

Det är verkligen intressant att se hur de förändras genom åren.

#41 Vilken fin gulbrun färg! Den färgen skulle jag vilja ha på en connemara någon gång. Vilken stam har Dun Lugh? Hur gör du för att få in 2 bilder på samma?

#43  Vilken Härlig bild då ni kör hö. Din häst ser ut att ha utvecklats mycket mellan dessa bilder!

#44 Dun Lugh e. Öxenholm Bobby ue. Dale Haze

Jag använder photoshop och gör en bild av 2 bilder, lite klippa och klistra

#34  Vad roligt att du minns "Shady" från Ekebergsutställningarna på 80-talet  Jag var där flera år i rad har jag för mig. Det var en fin utställningsplats.

Jag var också på Ekeberg några gånger och körde Shady med Nisse Gyllensvaans hjälp. Hon var en jätteduktig körhäst. Så säker och trygg att köra med på alla sätt. Vid en av utställningarna körde Nisse med henne in i utställningsringen för att ta emot en "tackpresent" då var hon 2 år, nyss inkörd iförd vacker collersele med guldbeslag. ( Hon var så duktig trots alla hästar och människor ) Kommer du ihåg det?

#46 Sådant fint ekipage!  Och otrolig 2-åring som fann sig så väl i den situationen!!   Kördes hon mycket genom åren?

#46 kul att se  Äkta connemaratemperament!

#46 Fin bild! Det är kul att köra häst.

Här kommer ett par bilder på Gandhi e.Garryhack Frederick ue. Br Korak:

1-2månader: http://archive9.pixbox.se/arkivet/synligt_17/03570000-03579999/640x480/3570906.jpg

2år: http://archive9.pixbox.se/arkivet/synligt_17/21330000-21339999/640x480/21338317.jpg

#46. När hon kördes minns jag inte. Men jag känner igen henne från bilden.

#40 Men så lustigt - se på bilderna, har hon stått kvar i samma pose i tre år?

#51 hon har övat länge på denna eleganta ställning, fin som hon är … jag så det själv inte fören du sa det, men hon måste gilla att stå så där, jag har fler kort då hon står så

Kul trådidé!

Madicken har jag inga fölbilder inscannade på, men väl en från vårvintern då hon är ca 1 år gammal,

Premiering som tvååring

Diplomsto som treåring

Med första fölet Maggie May, vintern 06

Och sista tagen någon vecka före avlivningen, Maj 2008.

Maggie May född 06, två dagar gammal.

Maggie, Julen 2006

Tvååring, 7/6-08

Här kommer några bilder på den 4:e och sista av mina hästar. Min lille pojke Cailin´s Gilleagán ( Gilleagán  betyder  Little Lad på gaeliska ) kallas mest för Lilleman. Han var pytteliten då han föddes. Han kom till världen först efter ca 13 månader och var nästan som en prematur. 13 kg vägde han och nådde nästan inte upp till juvret den första veckan. I dag är han 2 år och är i alla fall 135 cm hög.

Här diar han, fast det är svårt att nå upp själv…

Här är han 6 veckor och börjar bli ganska  välväxt!

#61

Jösses, det var en liten häst! Skönt att allting ordnade sig den gången.

Lilleman 2,5 månad

Lilleman 6 månader

61#

Ååhhh, vilken liten räka! Kul att se att han ändå växte ifatt så snabbt och ser riktigt välskapt ut.

Lilleman 2 år

"Bonusbild" på min lille sötnos

Tänk så fin han blev fort ändå! Det var nog meningen att han skulle komma till dig som är vet.

#70  Ja han växte snabbt. Det var en jobbig tid, speciellt de  första dagarna, för att få honom att överleva. Jag hade säng utanför boxen och sov i princip inget alls. Han var i alla fall pigg hela tiden och hungrig!

#71 Ja,jösses så liten han var

#69 toksöt bild !

# 61 & 63 Vilken förändring!

#61 och framåt. Ja där kan man verkligen snacka om liten blir stor! Härligt att se hur fin han blivit.

#61 Oj en så'n liten en, fantastiskt att han hämtade sig så fort. Nu ser han ju jättefin ut.

Vilken utveckling av Lilleman! Så mycket som hände på väldigt kort tid. Håller med AKW om att han hamnade på precis rätt plats, här i livet.

VARNING! Långt inlägg!

Fergus Flynn föddes 24/7 2004. En helt okomplicerad fölning och en pigg och alert fölunge. På dag fyra var det inte så längre. Redan på em dagen innan hade jag fått för mig att det var nåt som inte var bra. Jag tyckte han var lite loj och allmänt missnöjd (gick med öronen bakåtstrukna hela tiden), så jag kontaktade ambulatoriska på SLU. De hade dock inte tid att komma den dagen, och efter mitt vaga "han verkar inte nöjd - jag känner på mig att det är något fel", tyckte de förmodligen att jag var en ovanligt överspänd hästägare. Du ska se att han är glad och pigg i morgon igen, sa de lite käckt! På morgonen var Sandras juver knallhårda, och fölis ordentligt slö. Jag fick upp honom på benen, men fick honom inte att dia. Jag mjölkade ur Sandra och försökte med flaska, men det gick inte heller. Han verkade ha dåliga sugreflexer. Samtal med SLU igen, som lovade komma så snart de kunde. När de så äntligen kom fick han dropp och man tog prover. De hade så många sjuka föl inne på kliniken, så de ville se hans antikroppar innan han fick åka in. Jag fick själv åka in till labbet på SLU med proverna, eftersom de hade bråttom iväg till ett akutfall. Efter en hel evighet (tyckte jag) ringde vet och sa att fölis hade gott om antikroppar, och att vi var välkomna in…

De första dygnen fick han åtskilliga påsar med dropp, och blev lite piggare. Man röntgade bla buk och lungor men hittade ingenting.  Labmässigt var han också helt ok. Intorkningsvärden + ett lågt blodsocker vid inkomsten, men inga infektionsparametrar tex. När han piggat på sig lite, ville de därför ha iväg honom så snabbt som möjligt. De var rädda för att han annars skulle dra på sig nån onödig infektion inne på kliniken.        

Jag var väldigt tveksam till att ta hem honom, men de ansåg att han var tillräckligt pigg för det. På utskrivningspapperet stod "har diat bra under hela vistelsen". Så fort vi kommit hem upptäckte jag att det inte alls stämde. Jag upptäckte också att Sandra hade börjat sina. När han inte hittade tillräckligt med mjölk somnade han i "diställning" under magen på henne, vilket förstås inte stimulerade mjölkproduktionen. De hade nog inte tittat efter så noga inne på kliniken. När de såg honom stå så där, tog de antagligen för givet att han diade bra. Jag ringde till dem igen, men de ville inte ta emot honom, och jag fick rådet att köpa stomjölksersättning som komplement. Sagt och gjort, men han hade blivit lika slö igen, och det gick inte att få honom att dricka. Jag mer eller mindre tvingade ut ambulatoriska den kvällen. Man droppade honom och trodde att det skulle räcka med det. De tyckte inte att han skulle åka in igen (pga infektionsrisk), men jag stod på mig och sa att jag ville ha in honom.

Det krävdes massor med vätska för att få upp honom på benen denna gång, och nu bestämde jag mig för att inte lämna honom ur sikte någon längre stund i taget. Jag hade tack och lov semester, och tillbringade drygt 10 dygn av den på Ultuna. Efter att de vätskat upp honom gick det bättre med mjölken. Han tyckte dock aldrig om nappflaskan. Han lapade istället i sig mjölken som en katt, tills han slutligen kom på att han faktiskt kunde dricka den. Han fick stöddropp, och jag matade honom med 200 ml (mjölkersättning + det lilla jag kunde mjölka ur Sandra) varje timme. På natten varannan timme de första 4-5 dygnen.    

Besökare får ju inte vara kvar efter 21.00 (försäkringsfråga), men jag var en riktigt besvärlig hästägare och vägrade att gå därifrån. Tack vare det enorma trycket gjorde man ett undantag. Eller rättare sagt man var väl så illa tvungen. Det kom in extremt många kolikhästar under just den här perioden (det var ovanligt varmt och torrt), och det gjordes minst en buköppning varje natt. Det fanns inte en enda extrapersonal/fölvakt att tillgå, och den ordinarie personalen hade helt enkelt inte tid med honom. Vilket jag har full förståelse för, eftersom han tog okristligt lång tid på sig att lapa i sig den lilla skvätten. Så jag matade min fölunge i stort sett dygnet runt, och på nätterna mellan matningarna vandrade jag omkring med kolikhästar av olika storlekar. Mitt på dagen fanns det oftast tillräckligt med personal, och då passade jag på att åka hem och sova några timmar. En annorlunda semester blev det…

Fortsättning följer…

Den här bilden togs den dag vi lämnade SLU för andra gången. Han vägde då strax under 40 kg och såg bedrövlig ut, men var ganska pigg. Skuttade omkring lite vingligt inne på gången på SLU, och gjorde tom lite motstånd när han skulle gå in i transporten.

Sandra hade som sagt börjat sina, och jag fick aldrig riktigt i gång henne fullt ut igen. Redan inne på kliniken hade jag börjat mata på henne ordentligt med lucernhack och Kr*fft Protein. Hon kom såsmåningom igång så pass mycket att det räckte till den "sociala biten" och kanske lite till, men för övrigt levde han på mjölk ur bunke med lite pellets i botten. Inte de svindyra fölpellarna som jag hade köpt enkom, dem vägrade han ens att smaka på. Till slut fick mamman, som inte har några betänkligheter alls när det gäller mat äta upp dem! Det var nästan ett heltidsjobb att mata honom, så när han en dag i november helt plötsligt ratade mjölken, tyckte jag faktiskt det var ganska skönt. Han var redan då blivit duktig på att stoppa i sig hö och pellets, och eftersom mamman är kolossalt matglad av sig, fick "Lill-Flynn" (som personalen på SLU hade nöd-döpt honom till då de inte trodde att han skulle överleva), inte ens 4 månader gammal flytta in i egen box på kvällen. Med massor av hö och en hink med lucernhack, havre och Kr*fft Protein. Plus lite Kr*fft Groov, eftersom han inte åt proteinpellarna annars. En snäll kobonde i närheten sålde ett kanonfint klöverhö till mig, som innehöll mer än 80gr SmbRp/kg. Natthärbärget fungerade bra, och den mesta maten var slut på morgonen. Nu kände jag att jag äntligen vågade pusta ut. Då först kände jag också hur trött jag var, efter en höst med kronisk sömnbrist i ett kallt & dragigt sommartorp! Det var skönt att flytta in till stan och värmen, men jag måste fortfarande åka ut ett par gånger varje dag. Stallägarna fodrade morgon och kväll, och innan de gick till sängs, men sen fick han också för -och eftermiddagsmat. Ungefär var 4:e timme + "nattmålet". Mitt heltidsjobb natt och åkandet blev ohållbart när vintern kom, då stallet låg 3,5 mil från stan. Underbara Sigrid, som under hela den här tiden varit ett enormt stöd, tålmodigt lyssnat på mig, peppat och kommit med goda råd, erbjöd mig då stallplats på Grän. Något som jag aldrig kommer att kunna tacka henne nog för!

Fortsättning följer…

Vad var det egentligen som hände? Jag lär aldrig få svar på det. Teorierna och diagnoserna var många. Från allra första början trodde man att han var en "dummie" eftersom han tappade sugreflexerna. Det enda påtagliga man hittade var att han ömmade över revbenen på ena sidan. En teori var att han hade ramlat omkull och slagit sig. Fått blödningar "lite köttfärs" i muskulaturen, som i sin tur gjorde ont när han skulle dia. Som i sin tur gjorde att han avstod från det, vilket snabbt ledde till uttorkning osv. Dummie-teorin köpte jag aldrig, och när en neurologisk vette ville röntga huvudet pga utbuktningen i pannan, höll jag på att få ett tokspel. Jag frågade om vetten aldrig sett ett arabföl, och jag fick verkligen jobba hårt för att övertyga att stoets andra avkommor också haft samma bula i pannan. Utan att visa några tecken på hjärnskada, och att jag därför tyckte att en röntgen för att se vad som "fanns under bulan" kändes lite onödig…

Strunt samma, idag är Fergus en frisk och glad 4-åring, som inte ser ut att ha fått några men alls. Kanske är han något mindre än vad han skulle ha varit? Han var bara ca 120 cm som åring tidigt på våren, men i år mättes han in till 140 cm. Jag hoppas han växer länge och åtminstone blir 144-146 cm. Att han ska gå att mäta in som C-ponny tror jag är ett önsketänkande, men man vet ju aldrig. Sandra växte inget mellan 4-8 år. Hon var 138 cm som 3-åring, mättes till 142 cm vid stamboksföringen, och slutmättes 139,8 cm…

Fergus ligger mig oerhört varmt om hjärtat, och jag blir helt sjuk bara av tanken att skiljas från honom. Man kan inte låta bli att älska den hjärtegoda lilla hästen, som har en slags "titta där är min matte - vad glad jag blir" attityd. Han har fullständig koll på var jag befinner mig på stallbacken, och så fort jag kommer i närheten av hagen lämnar han omedelbart sina kompisar och går emot mig med bestämda kliv. Helst skulle jag vilja behålla honom för tid och evighet, men jag tycker samtidigt att han är alldeles för bra för att bli pensionärsridhäst.

Fergus i maj 2005. Snart 10 månader. Fortfarande ganska skramlig, och med lite envis vinterpäls kvar

Fergus i sept 2005. På dagen 14 månader

Fergus 2 år. Maj 2006

Fergus 2 år. Juni 2006. Bulan blev till en bred panna

Fergus 3 år. Maj 2007. Bråttom till matte

Bonusbild. Vackra gossar 2006

 KLART SLUT!

Oj! Vilken historia, men va fin han blev ändå ! =)

Jag har med varit med om sådana där veterinärer.. vem ska man lita på ?

Vilken spännande läsning! Fin är han!

-GE- : Jätteintressant å läsa historien om Fergus! Otroligt vacker häst idag. Hoppas ni alltid har kvar den där underbara kontakten…känner igen den!

Tack _GE_ för en mkt intresant och gripande berättelse! Han ser jättefin ut! Det måste varit en riktig pärs. Tur för Fergus och hans mamma att du var så vaksam och inte gav upp.

Ja _GE_, det var verkligen roligt att läsa historien om Fergus Flynn. Du har ju berättat, men det tål att höras igen! Han är verkligen fin idag, även i verkligheten! Du tar ju så fina kort att jag måste säga så…

-GE- Vilka fantastiskt fina kort du tar! Synd att du inte bor här i närheten då skulle jag "anställa" dig som hästfotograf  för en dag…Visst fotade du en del till tidningar förr i tiden?

Intressant att läsa om din kamp för Fergus. Man känner verkligen sina egna djur bäst och som veterinär ska man ta djurägarnas känsla av att något inte är bra på allvar! Det visar inte minst din historia. De är ju så känsliga som små fölungar så det kan gå fort utför om man inte observerar symptom på sjukdom i tid. Det är viktigt att känna på stoets juver varje dag för att i tid upptäcka att fölungen inte diar.

Han ser jättefin ut Fergus. Jag förstår att du tycker det är svårt att sälja honom du kanske kan låna ut honom till en ponnyryttare så kan han bli "pensionärshäst" till dig senare?

_GE_ du borde skicka in denna historia med bilder till ConnemaraNytt. Nu är det många som läser här, men inte alla och det är ändå en historia som vore värd att spara för "eftervärlden"!

#94 Håller med!

# 61

vi har ett ardennersto som har gått över 1 & ½ månad nu . Vad gjorde du när ditt sto gick över så länge, väntade du bara eller tog ut vet. osv ?!

# 96   Jag kände först efter att där fortfarande fanns ett föl (jag är själv veterinär) Då jag tyckte att fostret kändes onormalt litet skickade jag också ett blodprov. Man mäter då ett hormon som heter östronsulfat vilket produceras av fostret. Det visar både om stoet är dräktigt och om fostret lever. I och för sig så brukar stona kasta ganska snabbt om fostret skulle dö " i magen" men det finns en minimal risk att det kan bildas ett s.k stenfoster/mumifierat foster som ligger kvar i livmodern. Det är mycket ovanligt på häst men jag hörde faktiskt talas om ett fall här i våras.

Sedan var det bara att vänta. Fölet kommer ut tids nog. Förhoppningsvis levande…. Man sätter inte igång ston. Det är alldeles för riskabelt.

Jag tycker att du ska ta ut veterinär för att kontrollera om ditt sto fortfarande är dräktigt. Om hon är det och för övrigt mår bra så är det bara att ha tålamod och vänta Hoppas allt går bra, du får rapportera här! 

Hagens Bonnie som liten

Hagens Bonnie som treåring

Hagens Bonnie som fyraåring

Hagens Bonnie som åttaåring

#98 - #101 Hon har bara blivit vackrare med åren!

#97 okej vi fick svar på blodprovet som vi tog i förra veckan idag och det visade att det fanns ett föl och att dte levde :) så det är väl bara att vänta . när fölsingen väl kommer ut ska jag rapportera här :-P

Lilla fölis kom ut natten till tisdag den 18 augusti 00.15! Ett friskt och piggt litet hingstföl blev det  Han är brun med stjärn, har dock inte fått något namn än! Men mamma Sorba har fått lite komplikationer, först fick hon livmodersinfektion så vet. var här och spolade henne. Sen har hon fått förlossningfånf också, som hon får medecin med, hoppas baar att allt går bra med henne! ´Bild på fölis & mamma när han är 2 dagar och hon 17 år!

Grattis till en fin unge! Hoppas att mammahästen bli piggare nu också.

Her kommer jeg med et bidrag: Inglingstad Fenris ca 1 månde:)

#105 Tack! Ja det får vi hoppas :)

#104 Grattis till fölungen!  Hoppas mamman repar sig snart och kan njuta av sin unge.

Grattis till fölet. Skönt att han var pigg och frisk!

Tråkigt att stoet fick förlossningsfång. Släppte inte efterbörden? Hoppas hon blir bra snart!

#104 - Grattis! Vad fin han är! Hoppas ditt sto snart mår bättre!

#108 tack! :)

#109 Tack, nej den kom inte ut så vet. fick komma och plocka ut den!

#110 tack!

#104 Grattis till den fina fölungen efter så lång väntan. Hoppas mamman kryar på sig snabbt nu också.

"112 tackar :)