Passerar datorn på väg mellan tvättmaskinen och dammsugaren … många har tittat in ser jag. Hoppas ni tänker och återkommer!

En undring till: Var sitter det där trycket egentligen? Är det i kroppskontrollen, kraftöverföringen, framåtbjudningen eller var? Behöver kanske en ung ponny med kapacitet större hinder för att överhuvudtaget koppla på trycket? (inget svar, jag frågar!).

(Är extra nyfiken på ev erfarenheter från bedömda Poetic J avkommor som vad jag minns bara rullat på och inte heller haft nåt vidare tryck som ungponnyer…).

Skrev ett långt inlägg som försvann

Tror på nr 2- sent utvecklade och saknar stabilitet och styrka som treåringar. Detta gäller ju inte bara i hoppningen. Tror inte det har ngt alls att göra med bjudning osv.

Intressant ämne! Ska bli spännande att se hur det går på tävlingsbanan för P.J:s avkommer som inte fått så höga poäng i löshoppning.

 Nu spekulerar jag vilt men kan det vara så att connemaror över lag inte har så "bra tryck i spånget" utan har andra egenskaper som kompenserar det. Egenskaper som inte är så lätta att mäta vid treårstest. Tex. att de är lugna, modiga, snabba, lätta att vända och rädda om benen,

Detta är en intressant fråga som jag har tänkt väldigt mycket på de senaste två åren framför allt. Jag skulle med lätthet kunna skriva en liten uppsats i ämnet. Jag är inte på något vis proffs i dessa frågor - men jag har "stora ögon och öron". Har lyssnat och tittat varhelst jag har varit i ponnysammanhang (treårstester, kvalitets- och ponnytävlingar).

1. Jag har observerat samma sak, men inte bara vad gäller connemaror. Det finns också en viss skillnad mellan olika hoppdomare - vad gäller de modeller och egenskaper de värderar högt. Där finns skillnaden inte bara vad gäller connemaror utan mer vissa modeller eller typer av ponnyer.

1.b Det jag tycker mig notera bland fler och fler hoppdomare är en modell av ponny som är väldigt kvick i sin hoppteknik. Oftast är det ponnyer med ganska kort rygg och väldigt "lätt framdel". Redan innan ponnyn har börjat hoppa (vid första galoppfattningen) tycker jag att jag med lätthet kan avgöra om det är en ponny som faller dessa domare "på läppen". De kan jämföras med den typen av stenhårda små gummibollar - som mina barn kallade studsbollar" - som med väldigt liten kraft kan studsa väldigt högt. De flesta connemaror av god rastyp är mer lågställd till modellen och har lite längre rygg (och bål), det gör att de oftast "studsar" mer av modell tennisboll. Det krävs mer kraft i hoppet, och kan för ögat ses som lite mindre spänstigt. I kombination med att connemaraorna också ofta är "ekonomiska" i sin hoppning - och tenderar att hoppa vad som behövs, men inte högre, kan det som jag tror, i bedömningssammanhang se ut som att hoppkapaciteten är mer begränsad (än hos studsbollarna).

Jag tror faktiskt inte att detta har något alls att göra med senare utveckling eller mognad, men jag tror att den mer "tennisbollsliknade" hoppningen kan kräva mer muskelutveckling och styrka, varför det av den anledningen kan ta längre tid att komma upp i klasserna. När man på tävlingsbanorna ser ponnyerna hoppa, tycker jag att det lika ofta är ponnyer av denna typ som vinner tävlingarna. Det jag uppfattar är att de ponnyer som har mer av "klipp" i sin hoppning, likt studsbollarna, kan bli svåra att hantera i ridningen för många barn/ungdomar. Men att när det har rätt ryttare blir fantastiska.

Lika fantastiskt är det att se de hinderkloka, stadiga, modiga och oftast mycket starka "tennisbollarna" (ex. connemaror) hoppa på tävlingar.

Jag tycker inte att det handlar om att "kompensera" för för lite klipp i sprången, utan mer ett annat sätt att ta sig an uppgiften. Och där är jag faktiskt ganska bekymmrad över att det verkar som att studsbollsmodellen mer och mer (enl, min uppfattning) verkar premieras av fler och fler hoppdomare. I den andan kan det bli svårare att komma med connemaror till unghästbedömningar och få höga bedömningar, utan att det för den skull behöver betyda att de i slutändan kommer att bli mindre framgångsrika på tävlingsbanorna.

Jag menar ungefär - väldigt få har nytta av en Porsche, även om många skulle vilja ha en. Däremot så vinner ofta Volvo i länden..

En hel uppsats blev det i alla fall.. Och ännu mer skulle jag kunna skriva..

Intressant läsning! Tack!

Intressant fråga och intressanta funderingar i #4. Hoppas att fler delar med sig av sina erfarenheter/synpunkter

Jag tror att domarna pratar om trycket i accelerationsfasen när de säger att en häst har bra eller mindre bra tryck. Man delar ju in språnget i fyra faser, elevering är när hästen lyft frambenen och flyttar in bakbenen, acceleration är fasen när bakbenen skjuter ifrån backen, basculering när hästen vänder igenom över hinder och till sist landning. En häst med bra tryck kan skjuta ifrån med mycket kraft trots lite dåligt tempo, och på så sätt få en stark acceleration. Som hoppryttare så söker man ju hästar som kan accelerera bra då det behövs när man ska hoppa riktigt högt. Det går inte att rida riktigt höga klasser på en häst som behöver massor fart från galoppen för att kunna ta sig över hindren.

Däremot tycker jag inte alltid att löshoppning är ett jättebra sätt att se detta på då hela balansen på hästen ändras under ryttare. Det kan både bli bättre eller sämre med ryttare.

#2 Kan du inte hitta ditt försvunna inlägg nånstans? . Vill läsa.

#8 Nä  Men det var i det stora hela mkt likt # 4. Tror inte dom ponnyer som var högt bedömda för 15 år sedan skulle få lika höga poäng i dag…

#9 Gäller det här alla löshoppningsbedömningar eller bara ponny?

Konkurrensen har ju ändrats totalt idag eftersom ridponnyerna har tillkommit. Dessutom dömmer väl domarna lite efter samma skala som man gör på halvblod och där kan man verkligen se skillnad tycker jag iallafall.

Jag tror att connemaran kan tjäna på att man inför uppsutten hoppning i kvaliten eftersom deras temperament och ridbarhet får större betydelse.

Lite kuriosa…. Första gången jag visade på kvaliten var jag 11 år och då var det uppsutten hoppning som gällde och jag fick hoppa den hisnande höjden av 110 på min stackars c-ponny.

Känns extra trevligt att ha en Connemara som just fick kritiken "bra tryck i avsprånget" vid löshoppningsbedömningen i år . Jag tror att ponnyn/hästen bör ha viss styrka och SPÄNST för att ha trycket i avsprånget. Min ponny är väldigt spänstig över huvud taget när den rör sig. Dessutom är den rörlig och kvick (både mentalt och fysiskt).

#12 Treåring?

#11 Jag är inte säker på att connemaror generellt tjänar på uppsutten hoppning på unghästbedömningar, det är väldigt tidigt att hoppa fyraåringar som gjordes i år - även om det fungerade förvånansvärt bra. Men det är ju inte bara vid själva testtillfället som ponnyn ska hoppa. Jag tycker nog inte att det är höjden som är problemet - utan enligt min uppfattning i alla fall - väldigt många språng + träning på en ganska ung ponny. Där tror jag också alldeles säkert att connemaror är senare utvecklade fysiskt än ädlare raser. Tidigare hade man knappast idén att börja rida ex. halvblod innan de var 4 år, knappast ponnyer heller (i alla fall inte i tävlingssammanhang). Men i och med alla årgångstest - har fler och yngre ponnyer kommit i träning (både av proffessionella och amatörer). Av vad jag kunnat förstå så har det dock visat sig att det inte är så bra överenstämmelse mellan de stora hästar som går bra i unghästtester (i hoppning) och de som senare kommer att bli framgångsrika tävlingshästar.

#12 Jag menar inte att det är något dåligt med kvicka och spänstiga hästar - men jag tror att tävlingsframgångar i längden handlar om mycket mer (särskilt för ponny). Och jag tror absolut att man skall välja vissa gener och framför allt hoppbegåvade individer för att avelsmässigt utveckla hoppförmågan hos avkommorna.

Risken eller faran som jag ser det - är att man håller på att sätta en "mall" för hur unga ponnyer skall hoppa - som på sikt gör mer skada än nytta, både för ponnyn som individ och för aveln i allmänhet. Enligt en normalfördelning av prestatonsförmågan kommer det stora flertalet ponnyer sannorlikt att hålla sig inom nationell nivå prestationsmässigt även vid ett optimalt urval. Jag befarar dock att man med den eventuella "mallen" börjar spänna bågen så hårt att många förmågor slits ut innan de når sin prestationstopp. Då tänker jag på det som Mrs M talar om - hur/om ska man träna upp "trycket"- vilken "träning" kommer ponnyerna då att sättas i? Jag är ganska säker att många kommer att försöka. I dressyren är det ju möjligt att jobba med samling - men gör man det för mycket för tidigt så håller inte hästen, även om den har lätt för det.

Jag menar inte att jag har rätt - eller är bäst att bedöma detta, men det här är som jag tänker och tycker…

#14

Angående halvbloden så är det en ganska bra korrelation mellan bra resultat senare i livet på hopphästarna, men mycket sämre på gångartshästarna. Det är mer resultaten från treårstestet som inte överrenstämmer med senare resultat än kvalitetsbedömningresultatet. Det ska bli intressant att se hur det går med treårstesten för ponny om de har bättre korrelation med senare resultat eller inte. För halvbloden finns det ju fortfarande ett val, om man inte vill hoppa uppsuttet så får de löshoppa, men då kan de inte gå till final.

Jag tror inte att ponnyn tar skada av att hoppa låga banor som fyraåring, men man måste vara försiktig och om man inte är proffs ta hjälp av en skicklig tränare. Sedan får man också ta med i beräkningen att vissa ponnyer inte är klara för att visas och då får man vara så klok som uppfödare att man inte tvingar fram något. Jag har haft ponnyer som har varit tidiga och de som varit sena och i slutändan har de ändå blivit lika bra. De som har blivit bäst är dock de ponnyer som har haft tryck och spänst från början i hoppning under ryttare. Det är ju faktiskt så att förutsättningarna har ändrats när det gäller den tekniska utformningen på tävlingsbanorna. Jag har film från SM -87 och då var banan lång och hindren höga, men det var i princip bara ett relaterat avstånd på hela banan. Idag handlar allt om kontroll och relaterade avstånd och då krävs det mer och mer spänst. Det går inte att bara rulla på utan hästen måste kunna gå ett avstånd där den måste korta sig för att sedan hoppa högt och växla upp för att ta ett långt avstånd till nästa hinder. Visst kommer de flesta ponnyer aldrig att gå mer än lätta klasser men de som bedömmer ponnyerna vid unghästtesterna letar ju efter de bästa, de som kan gå hela vägen. De måste gå efter det de ser för dagen och ser inte ponnyn ut att ha tillräckligt med spänst för att gå SM så får den inte högsta poängen.

Det går definitivt att träna upp spänsten men bara till en viss grad och det är väldigt svårt att träna den i löshoppning. Dessutom så tycker jag fortfarande att löshoppningen inte visar riktigt hur ponnyn kommer att hoppa under ryttare. En lite oengarerad ponny kan ju få mycket hjälp av sin ryttare med balans och tryck. Ryttarens uppgift är ju att hitta rätt tempo och galopp så att ponnyn kan hoppa optimalt och ibland behöver de den hjälpen för att visa sin riktiga potential.

Något som oroar mig är dock att new foresten har gått om connemaran när det gäller unghästbedömningar och tävlingsresultat. Den har ju ungefär samma förutsättning som en connemara så vad är det som gör att den har blivit bättre?

 #15 " new foresten har gått om connemaran när det gäller unghästbedömningar och tävlingsresultat. Den har ju ungefär samma förutsättning som en connemara så vad är det som gör att den har blivit bättre?"

Var finns den statistiken?

#16

I senaste ridsport finns den statistiken. Titta på samma uppslag där du själv är.

#16 Aha, du menar kvalitetsbedömningsindex…Trodde du syftade på tävlingsresultat. Det finns ju lite mer gott om NF  och dessutom visas det fler sådana på unghästaktiviteter varje år. Det föds trots allt inte mer än 150 connemaraföl om året i sverige…

Sen kan man ju undra hur mkt dom resultaten säger om framtida tävlingsresultat. Tittar man på sk prestationshingstar,  tex L.Inver och F.Master så ligger dom ju "bara" på medelvärden för hoppning i den listan.

#18 Men föds det verkligen så många fler NF än connemaror?

Det finns ett tidigare nr av ridsport med statistik från tävlingar och bland nu levande hingstar vill jag minnas att flera NF-hingstar låg högre än nu levande connemaror. Det är ju bra att vi har så fina resultat från de gamla hingstarna men det vore trevligt om det kom fram nya hingstar som faktiskt är vid liv så att man kan använda dem. Undantaget är väl Poeten som ligger riktigt bra till.

Jag har hela tiden sagt att jag inte tror att löshoppningsresultaten ger en helt korrekt bild av framtida tävlingframgångar.

Själv väljer jag oftast att inte visa dem utan jag tävlar dem på vanliga tävlingar istället och på det viste blir de väldigt lättsålda och visar vad de kan under ryttare.

När det gäller ursprungsfrågan angående om connemarans tryck eller brist på tryck så upplever inte jag att den har någon brist på tryck i hoppningen när man ser den på tävlingsbanan. Att den saknar det i löshoppningen kan nog snarast bero på att den ofta är lugn i temperamentet och inte förtar sig. De connemaror jag träffar på tävlingsbanan som går från LB och uppåt har tvärtom bättre tryck än de flesta. Sedan finns det ju alltid individer inom varje ras och de som inte har jättetryck i hoppningen hoppar oftast med en i övrigt god teknik och passar då med sitt goda temperament till dem som inte vill högre än LB. I hoppningen är faktiskt inställningen otroligt viktig och det är en av connemarans starkaste sidor jämfört med andra raser. 

Om jag inte tyckte att connemaran är en bra hopponny hade jag överhuvudtaget inte hållt på med uppfödning av connemara då jag lever på att utbilda hopphästar och ryttare.

#19 Det betäcks ca 100 fler NFston varje år..

Tror många resonerar som dej-prioriterar vanliga tävlingar.

Men för statistikens skull kanske du skulle börja åka på unghästtester…

#21

Om det blir uppsutten hoppning och finaler som går närmre än Falkenberg så kommer jag…

#22 Uppsutten hoppning är det ju redan..

#23

Ja i finalerna , men det skulle vara lika i kval och final för att få det att stämma bättre. Jag skulle gärna visat lite ponnyer i år men ett visst diskbråck komplicerar saker lite…

(Jag har dessutom lite brist på rena maror i rätt ålder just nu)

Det kommer nog bli så tror jag. Sen kan man undra om ponnyerna verkligen måste hoppa 23 språng för att domaren ska kunna sätta sina poäng.

Det låter mycket tycker jag, halvbloden hoppar väl inte mer än 8-10 språng…

#26 Ja, det tyckte jag också. Men jag räknade…

Det är väl bara att bestämma en bana som ska användas vid all bedömning med ett fast antal språng och möjlighet att se max två- tre språng extra om man verkligen måste.

#28 Låter bra tycker jag!

Jag kan inte hålla med i det du säger i alla delar rc 715. Gör i så fall gärna en analys av det faktum att alla placerade i fyraåringarnas hoppfinal (5 st) var ridponnyer. Alla deltagare hade kvalat genom löshoppning och gick final uppsuttet. ALLA sex connemaror sänkte sitt index mycket rejält i finalen (beräknades lika i kval och final), i flera fall med mer än en poäng. I kvalitetsbedömningarna som var uttagning till final låg alla connemaror relativt lika i index med de ridponnyer som sedan placerade sig, i många av fallen låg de betydligt högre i kvalen än vinnarna. ALLA ridponnyer fick i stort sett samma index i kval som final (endast med någon tiondel i skillnad).

Om inte fler oroas av en sådan utveckling (vilket bara är ETT exempel) så är det väl bra - men jag gör det i alla fall.

 #15 Jag upplever också det som att NF har blivit så mycket bättre de senaste åren, och om jag inte minns fel toppades väl förra årets statistik av två NF-hingstar? Apropå statistik, Poetic Justice seglade rakt upp på en 5:e plats 2007 (statistik 2006), men när jag sen kollade prestationstoppen på SCS hemsida fanns han inte med. Jag trodde att det berodde på för få rasrena avkommor i tävlingsbar ålder (och så kanske det är?), men för ett tag sen upptäckte jag att listan inte är uppdaterad sen 2005 (avk födda tom 1998). Årets (2007) statistik dyker väl upp i Ridsport när som helst nu, och i och med det kanske vi även kan se fram emot en uppdatering av SCS prestationstopp såsmåningom?

#30 Ridponnyerna avlas ju i första hand för att prestera, kan det vara så att de därför också generellt matchas annorlunda (hårdare)? Jag säger inte att det är så, men på de tävlingar jag varit på den här sommaren och hösten har det funnits en hel del ridponnyer (och korsningar utan stam) f 2003 som startat regionala LA avd B, och f 2002 som startat MSV avd B. Ingen 5-6 årig Connemara startade högre än LB, och med ett par undantag endast på lokala tävlingar. Den enda 5-åring som jag såg gå regional LB var enligt min uppfattning inte heller riktigt färdig för 12 st 90-100 cm språng, varav ett par kombinationer. Jag såg samma ponny några veckor tidigare och då verkade den ha fullt sjå i LC med 8 st enkelhinder på 80 cm. Det har nog inte så mycket med kapacitet att göra utan mera med mognad. Är ponnyer som står högre i blod i allmänhet lite ”kvickare” i huvudet, och bättre klarar hårdare matchning och snabbare klättring upp i klasserna? Jag upplever i alla fall många Connemaror som lite sena, ungefär ”det blir inte folk av dem” förrän efter 10 års ålder…

De flesta jag känner tar det också lugnt med sina unga Connemaror. Jag tror inte jag känner någon som tagit ut sin 4-åring på tävling före sommaren tex. De hoppar inte ens hela banor med dem vid den tiden. Några har startat dem i ”blåbärshoppning” eller träningstävling på hösten, men de flesta kommer ut först som 5-åringar. Kanske är mina vänner extremt långsamma av sig? Det vore därför kul att höra när andra Connemaror tävlingsdebuterar? Det är självklart olika från individ till individ, och det går naturligtvis lite fortare för den unga ponny som säljs till en tävlingsryttare, än den som säljs till någon som inte främst siktar på tävling.

Min egen 4-åring (som jag nog daltar lite väl mycket med pga av han var så sjuk som liten), anser jag inte är riktigt klar ännu. Han hoppar dock villigt och glatt, och planen är att han ska debutera efter nyår. LD clear round i ett ridhus som han har varit i flera gånger. Jag är ändå säker på att han kan hoppa LB hösten-09, men jag är inte lika säker på att skallen är redo för en 5-årsfinal.

Det var ett sidospår, men hur som helst tror jag att den 4-åring som varit ute på tävling ett par gånger kan ha en fördel i en final, då bara själva atmosfären runt ett evenemang kan bli ett spänningsmoment för en ung och orutinerad ponny. Så jag tror inte att Connemarorna egentligen är sämre om de sänker sina poäng i finalen, utan snarare att de kanske inte är mentalt riktigt klara alternativt inte ordentligt förberedda för uppgiften? I ett av fallen vet jag att det berodde på det senare. Inridningen påbörjades i januari-08, bortsett från att han var sutten på ett par gånger under hösten. De första månaderna reds han en eller ett par gånger i veckan i korta pass. Blev ganska mycket hoppad över ”stock och sten” i skogen under vår/sommar, men bara enstaka språng över bommar på ridbanan. Första och enda gången han träningshoppade under ryttare i ridhus var veckan innan finalen. Jag är övertygad om att det var orsaken till att han både sprang förbi och vägrade på första hindret i finalen, innan han kunde koncentrera sig. Löshoppningen är däremot ordentligt befäst. Han hoppade 8-8 på treårstesten, och med ännu ett års erfarenhet blev det 9-9 på kvalitets. Så här tror jag att det helt enkelt att det var mest orutin som sänkte siffrorna till 7,95. Det kan också ha att göra med domarnas sätt att bedöma hoppningen. Ridponnyer hoppar i större utsträckning som halvblod, vilket premieras idag. Jag tror inte att framtiden kommer att visa att den här ponnyn är sämre på något sätt. Han kommer med lätthet att nå samma resultat som de sex som slog honom i finalen! Även om det tar längre tid att komma dit.

Det skulle vara lite intressant att veta hur många av Ridponnyerna resp Connemarorna som hade tävlingserfarenhet innan finalen? Kanske visar det sig att jag är helt ute och cyklar här, att det är ungefär lika. Även om så skulle vara fallet tror jag ändå att Ridponnyerna i allmänhet matchas för att snabbare resultat. Jag tycker att deltagande ponnyer i Kraffts ungponnychampionat som går nu under inomhus SM bekräftar detta till viss del. Till dagens finaler är det mest ridponnyer (inkl några ”okända” korsningar och åtminstone ett litet halvblod) som har gått. Två Connemaror 5 resp 7 år deltog i kvalen, men ingen av dem gick tyvärr vidare. Noterbart är att sex NF.ponnyer är i final! Tre av dem e Miclas Activ och en med honom som morfar. Det tror jag beror på att duktiga tävlingsryttare har fått upp ögonen för rasens stora framgångar de senaste åren. Det måste naturligtvis till en talangfull ponny, men sen hänger det också oerhört mycket på ryttare, tränare och hela kitet…

En bild från igår på Fergus som fortfarande nästan ramlar omkull av upphetsning när han får syn på matte. Jag undrar hur det ska gå på  första tävlingen med matte på läktaren? Han kommer förmodligen att stanna och försöka ta sig upp (jodå, han har visat intresse för såna aktiviteter tidigare), så det är väl bäst att jag gömmer mig när det är dags!

#32 Intressant läsning! Jag tror att det ligger en hel del i det du skriver. Vår 4-årige Gondor har inte tävlat i hopp, men en dressyrtävling (klubb-), Connemarariks och en märkestagning. Han skulle dock ha kunnat pröva en Lätt D Clear round, men det har ännu inte stämt med något bra tillfälle.

Jag tror att det säkert är så att ridponnyerna var mer tränade än connemarorna vid kvaliten, men detta kan ju bero på att man inom vår ras har den attityden att de är så sena så att det nästan blir lite farlit att träna dem. Ju mer jag har jobbat med olika ponnyer och stora hästar har jag dock börjat inse att den individuella utbildningstakten för olika unghästar inte är särskillt rasrelaterad utan bara just individuell. Jag har haft connemaror som har startat LA när de är fem utan problem och jag har haft vissa som inte varit redo för det förräns de är sju, men i jämförelse med andra raser så har det inte skillt på hur många som varit tidiga respektive sena. Mina startar ofta sin första lokala tävling på våren eller sommaren när de är fyra, med vissa undantag naturligtvis, och det går oftast felfritt. Om man vet vad man håller på med så startar man inte en unghäst innan man är i princip helt säker på att den kommer att gå nolla.  Jag har ju fördel av att jag startar dem själv och eftersom jag tävlar aktivt på storhäst så blir det inte särskillt dramatiskt att hoppa en LB på ponny. Att det har enorm betydelse vad för ryttare ponnyn har är självklart och ska man få fram en ungponny på ett bra sätt så krävs det en bra ungponnyutbildare.   

Jag undrar fortfarande hur det kommer sig att new foresten skulle klara av utbildning tidigare än connemaran då de som raser är ganska lika varandra. Att ridponnyerna går bättre på olika årgångstävlingar beror nog på att man satsar på ett annat sätt på dem. De ridponnyuppfödare jag känner lägger ner mycket pengar och energi på utbildningen och har också en attityd som liknar den som halvblodsuppfödare har dvs att det är endast intressant med prestation och typen är sekundär. Detta är nu inte en väg som connemaran kan gå då man måste behålla rastypen också, men frågan kvarstår hur har new foresten gjort? De har ju också en rastyp att behålla.

Att new foresten skulle gå bättre pga sitt rykte kan ju stämma till viss del, men när jag frågar folk på tävling så har connemaran fortfarande ett lika gott rykte som tävlingsponny och det är något vi måste värna om.

Om man nu tänker så att connemaran inte skulle kunna hänga med new foresten och ridponnyn så är det ju helt kört med att visa dem på samma visningar. Man kan ju inte kräva att bedömningen ska ändras för att framhäva vår ras utan då får man gå över till ett system där connemaran ska ha egna bedömningar. Jag tror att det finns all kvalitet som behövs inom connemaran, den ska bara plockas fram på rätt sätt.

Det är bara att titta på vårt eget EM-lag i hoppning som i år innehöll två connemaror, visserligen inte svenskfödda men de bevisar att hoppgenerna finns inom rasen.

Att det har skett stora förändringar inom tävlingsvärlden de senaste tjugo åren är väl ingen hemlighet och det gäller att hänga med som uppfödare så att man inte blir omkörd av andra raser. Internationellt sett så hänger ju connemaran med bra så det hänger på oss svenska uppfödare att se vad som händer ute i omvärlden, villka linjer som klarar av de nya kraven som ställs på tävlingsbanan.

På årets femårsfinal i hoppning var 7 av 14 startande i kat. D connemaror…Så många NF såg jag inte till.

Tror faktiskt det är viktigare hur ponnyn håller och presterar senare i livet än hur den hävdar sej i unga år.

Sen undrar jag vart alla unga lovande tre och fyraåriga NF tog vägen sedan? Har dom "försvunnit på vägen" ?

Ganska många NF är C-ponnyer. I samma final kat C var de 11 (av 20), och de tre främsta placeringarna togs av dem.

Det är något som jag fullständigt håller med om! Det finns goda skäl att skynda långsamt. Både huvud och kropp ska hålla ett helt hästliv. Jag är heller inte speciellt orolig för att inte resultaten ska komma. De yngre Connemaror som jag såg för ett antal år sen börjar nu figurera i de högre klasserna. Många av dem har hunnit bli runt 11-12 år. Det enda som jag är lite orolig för är att tycker mig se flera yngre Connemaror idag som inte verkar "ha kul" när de hoppar. Jag strävar absolut inte för att de ska gå på bakbenen och explodera när startsignalen går, men jag skulle vilja se lite mera geist och vilja. Det är lite grann "härtill är jag nödd och tvungen" över en del. Jag saknar motorn och attityden till hoppning, att de går in och "letar hinder" utan att för den skull vara svåra att hantera. Förhoppningvis är det övergående med mognad och ålder och säkert ingenting att oroa sig för. Hoppgenerna ligger trots allt i rasen.

Några av dem deltog kanske i Kraffts ungponnychampionat?? Segraren i sjuåringarnas final (MSV) kat D var en NF, liksom 1:an och 3:an i kat C. Tvåan i femåringarnas final (LA) kat C var även den en NF. Flera andra gick också till final men blev inte placerade. Genom att bara slå på de vanligaste stuterinamnen på tävlingsresultat hos SvRF får du upp en hel del yngre duktiga NF. Om de var lovande som tre -och fyraåringar ska jag dock låta vara osagt. En sak som är viktig att komma ihåg här är att NF-årgångarna är ungefär 100+ jämfört med Connemarorna.

Vi fick i alla fall en SM-medalj i helgen! I kat D togs bronset av Westside Padraig (Westside Fred) och som grädde på moset är silvermedaljören en Connemarakorsning (Poetic Justice). Sexan och sjuan var dessutom också Connemaror; Some Man For One Man (Ashfield Bobby Sparrow) och Lexus Justice (Westside Fred). Där slog vi NF med hästlängder! Den bäst placerade var 6:a i kat C….

Hej igen och tack för allt läsvärt som poppar in i tråden. Fortsätt så.

Skulle vara kul att höra lite insidertips m m från folk som tränat en del  unga maror genom åren, bl a i löshoppning. Hur mycket kan man egentligen med träning m m  påverka ponnyns löshoppning? Trycket å sånt?  ALLT kan väl inte vara medfött…?

#37

Det är ju den eviga frågan, arv eller miljö.

Jag tror att de fysiska förutsättningarna måste finnas där från början dvs en korrekt exteriör och en god muskulatur. Sedan pratar man ju också om ponnyns interiör dvs arbetsvillja och temperament. Interiören är det man kan jobba mest på, ffa arbetsvilljan, som man kan få mycket god om man gör rätt från början.

I löshoppningen finns det några trick att ta till för att få ponnyn att bli snabbare upp från backen men det är svårt att påverka en loj ponny till att få bättre tryck. Om man vill få dem snabbare så löshoppar man studs precis som man gör när man rider och vill öka snabbhet och smidighet. Man måste dock ha en mycket stor portion fingertoppskänsla när man gör sådana övningar med en ung ponny så att det inte blir överilat och den slår sig. Man kan också använda sig av bommar och dylikt för att ändra på avsprångspunkten och på så vis ändra språngkurvan på ponnyn. Det viktiga är väl att man har hjälp av någon som kan läsa av vad för övning som funkar för just den ponnyn och att man vågar göra annat än att bara hoppa den lagstadgade övningen som görs på testdagen. Variation gör hästen mer uppmärksam men det måste alltid finnas en tanke bakom. 

Jag löshoppar de unga hästarna ganska sparsamt och mest för att de ska vänja sig vid bommarna. Mitt mål är aldrig att ta fram en löshoppningstjärna utan en bra tävlingsponny och är den loj och saknar tryck i löshoppning så blir jag inte stressad över det eftersom jag vet att jag enkelt kan få fram trycket vid ridning. 

Vid uppsutten hoppning finns det massor av övningar som man gör för att förbättra teknik och snabbhet hos hästen så därför föredrar jag att korrigera saker och ting när jag har kommit dit.

Många spår blir det i den här tråden - mycket intressant. Jag har nu en gång för alla valt ras för egen del p.g.a mycket mer än hoppningen - inget får mej att byta.

Jag har också bestämt mig för att efter bästa förmåga bedriva ett avelsarbete - med mål att om möjligt förbättra egenskaper hos avkommorna. Det innebär egentligen i praktiken att även om jag inte gör ett övevägt urval bland "föräldrarna" så blir de flesta individer "normalpresterande" - endast ett fåtal blir toppar eller bottnar. Fortsätter jag och alla så - så bör man i bästa fall behålla de egenskaper som kännetecknar en connemara.

Det är först när jag börjat få en idé om att en förskjutning av normalfördelningen uppåt (vad gäller vissa egenskaper) möjligen är önskvärd som jag har börjat fundera mer över just unghästbedömningarna.

Treårstest, kvalitetstest och ungponnychampionat är avelsvärdegrundande för föräldrarna (om avkommorna får höga resultat tänker man att föräldrarna ska ha stor del av äran). Nu är ju också tävlingsmeriter och utställningsresultat avelsvärdegrundande, så allt hänger ju inte på unghästbedömningar. Men dessa test utgör i dag i alla fall viktiga mätinstrument. 

Därför funderar jag mycket på t.ex.

Är löshoppning ett bra sätt att bedöma unga ponnyers (connemarors) talang för hoppning? Hur väl kan man med unghästtest förutspå ponnyns talang för hoppning? (Gäller ju även gångarter - men det får vi väl diskutera någon annan stans). Om det är så att löshoppning INTE är ett bra instrument - vad innebär det då också för avelsvärderingen av föräldrarna? Det är ju önskvärt att kunna avelsvärdera föräldragenerationen innan de är så gamla att avelskarriären går mot sitt slut. Det är klart att man också alltid måste ha ett längre generationsperspektiv - men är det så att de äldre generationerna bedömdes utifrån andra krav än vad som gäller i dag?

Jag har ännu mer funderingar kring detta - och tycker också att det är ett väldigt framsteg med att information och resultat nu också går att följa över tid med information som går att hitta "på nätet", vad gäller tävlingsresultat, unghästbedömningar m.m.

Och där kan man i alla fall konstatera att den slogan som unghästfinalerna har "kom och se morgondagens vinnare" - vad gäller hopponnyer handlar om vinnare framför allt i LB; LA och i någon mån MSV B - i ytterst få fall om topparna däröver (MSV A - svår klass). En hel del av finalisterna hittar man inte alls i tävlingsresultat (gäller min. regional nivå), och någon större skillnad vad gäller vinnare eller de som placerat sig någonstans i "mitten" kan man inte direkt se.(Detta gäller alla raser).

Det kan ju vara så att oavsett dessa (unghäst)bedömningar - så når man samma avelsresultat med helt andra avelsurval? Många frågor och få svar..

Men ett är i alla fall säkert - byter ras gör jag inte

Jag blev så nyfiken att jag tog och kollade upp hur det har gått för den "äldsta" gruppen (finalisterna 2002) i SPAF´s ungponnychampionat. Deras placeringar till dags dato (tagna på regionala tävlingar), med reservation för att det kan finnas resultat som inte är registrerade hos SvRF. Det är nästan 50% som placerat sig i MSV B el högre. Antalet placerade i MSV A/SVÅR kan förefalla litet vid första anblicken, men då måste man ha i åtanke att kat B inte startar högre än MSV B, och kat C inte högre än MSV A. Ingen jättestor skillnad mellan finalplaceringar och tävlingsresultat. Det finns ponnyer i toppen, mitten och botten som sen gått högre klasser. Med några undantag är det dock tätponnyerna som ser ut att lyckats bäst hittills, men det finns förmodligen de som fortfarande är på väg uppåt. Några av dem har tex startat i MSV klass, men utan placeringar ännu. Några kan också ha försvunnit pga skador, avel etc.

Så här ser det iallafall ut för dem som var 5 och 6 år 2002. 

5-åringarna (f 1997)

Kat B (2): 1an MSV B, 2an LA

Kat C (11): 1:an saknar res, 2:an MSV A, 3:an MSV B, 4:an och 5:an saknar res, 6:an LB, 7:an MSV A, 8:an saknar res, 9:an LA, 10:an saknar res, 11:an LA

Kat D (5): 1:an och 2:an SVÅR, 3:an saknar res, 4:an MSV A, 5:an LA

6-åringarna (f 1996)

KatB (5): 1:an, 2:an och 3:an MSV B, 4:an och 5:an LA

Kat C (8): 1:an och 2:an MSV A, 3:an MSV B, 4:an LA, 5:an MSV B, 6:an och 7:an LA, 8:an saknar res

Kat D (8): 1:an MSV A, 2:an LB, 3:an saknar res, 4:an FEI dressyr, 5:an MSV B, 6:an LB, 7:an MSV A (+ MSV A Flt), 8:an MSV A

2:an i kat D bland 5-åringarna var Golden Star (Poetic Justice) som har segrat i SVÅR, och som tog SM-silvret i helgen som var.

1:an i kat D bland 6-åringarna var Poetic Bessy (Poetic Justice) som sen placerade sig i MSV A som 7-åring. Lillefot (F Hazy Chance), högst rankad i fälttävlan i år (och SM-segrare 2008) kom näst sist. Han har även tagit placeringar i MSV A hoppning

Jag drar inga slutsatser av ett enda års finaler, utan det var som sagt endast av nyfikenhet jag kollade. Att jag valde de äldsta var med tanke på att de *borde* ha kommit längst i karriären.  

Lillefot

Tror att "dåligt tryck i språnget" mer är ett modeord bland domarna. Det är väl svårt att se något som man känner?! Vid vårens bruksprov för halvblod var det den stående kommentaren från markdomaren. En hingst fick det omdömet och när testryttaren läste upp sin kritik tyckte han att att han upplevde att hingsten tvärt om hade rejält tryck i språnget. Så länge det inte finns något som kan mäta språng i kg tycker jag att det är ett slarvigt uttryck på något som inte finns (och kanske inte behöver finnas)