första!

andra!

andra igen..

Nummer ett, den "etnologiska studien av hästfolket" är helt suverän! Igenkännandets leende bitvis .

Måste läsa den andra igen, som jag inte känner till.

#1 Hur kul som helst

#1 Dessutom har troligen hästfolket viss connemaraanknytning. Författarens familj ägde en connemara under ett antal år (Veterinärvärlden är inte så stor.)

#6  Så ni sorterar under samma skrå - på två sätt- ?

#7. Fyra. Dom har haft borderterrier och minigris oxå.

#8 Borderterrier hänger jag med på.. men minigris???

#9 Borderterrier = minigris ??

#10 Nä, Mrs.M hade faktiskt en gris på 80-talet. Fick ett mycket trevligt julkort med dettakreatur och hade nöjet att träffa Nasse själv senare vid ett besök i Småland. Han tyckte INTE om att man petade på hans söta tryne med änden på kryckan (jag gick för tillfället med stukad fot efter en cykelolycka. GE hade tittat förbi hos mig strax efter denna olyckshändelse, lade om stödbandage med en blå benlinda för häst som jag hade hemma och skjutsade mig i min bil till akuten på Ackis. Hon blev visst pikad för detta bandage efteråt av sina arbetskamrater vad jag hört sägas…)

#11

Jag hade t o m TVÅ minigrisar. Nr två var damen Dolly, som blev omplacerad till fosterhem hos mig sedan hon roat sig med att i protest mot att vara ensam vissa tider på dagen strimla tapeterna i ovan nämnde författares hus..

(Joo. GE s bandageteknik blev omtalad. För att inte tala om hennes arbetskamrat läkarens (tillika hästentusiast) metod att göra böjprov på patienterna… Kalla sån gränsöverskridande sjukvård?)

Nu är kafferasten slut. Ha de. /M

#11 och #12