Connemaraponny iFokus

Connemaraponny

Etikett: ston
Läst 1091 ggr
AKWIK
0

Min käraste vän finns inte mer....

Onsdagen 14/1 på morgonen dog Dimona, min älskade häst och lilla Arizonas mamma. Vi har stor sorg i stallet.

Vid insläppet kl 17 i måndags kom Dimona sakta stapplande sist in i stallet. Hon stod bara apatisk och ville inte äta så stallägaren ringde mig och jag skyndade ut. Ringde vet. vid 18 och han kom en halvtimme senare. Han rektaliserade, slangade genom näsan, mm mm. Ingen feber. Inget stönande eller rullande. Men hög puls. Hon fick kramplösande och smärtstillande.

Arizona fick tillbringa sin första natt i egen box, mellan Windy och sin ett år äldre kompis, så hon var lugn och lade sig och sov på kvällen. Windy var däremot orolig över vad veterinären gjorde med Dimona.

Under natten förändrades ingenting. På tisdagsmorgonen brydde hon sig inte om att de andra gick ut i hagen men hon svarade Windy som stod vid grinden och ropade då och då. Arizona ropade också i början efter mamma men gick sedan och lekte med sina kamrater.

På tisdag eftermiddag ringde jag vet. igen eftersom hon inte blev bättre. Jag hade hela tiden försökt få i henne betforvatten med en spruta men nu vände hon bort huvudet.

Vet. kom och gjorde ny stor undersökning, rektalisering, slang i näsan och satte dropp. Från sen eftermiddag och fram till midnatt fick vi i henne 15 liter dropp samt en påse glukos. Hon hade nu börjat darra lite i kroppen. Mer kramplösande, smärtstillande av flera sorter, b-vitamin etc. Vid midnatt gav vet. henne morfin. Med morfin i kroppen skulle hon vara så smärtbefriad att jag kunde åka hem och förbereda för resa till Ultuna morgonen därpå. Jag åkte och tankade bilen, tog en insomningstablett och förberedde för en tidig resa till Ultuna. Min underbart snälla och hjälpsamma stallägare var nere i stallet flera ggr under natten och Dimona låg fortfarande bara apatiskt stilla. Veterinären hade mobilen påslagen under kudden för att komma direkt om hon verkade bli sämre under natten.

När jag kom till stallet vid 6 på onsdagsmorgonen låg hon på sidan och sov för evigt. Hon var fortfarande lite varm men inte vid liv.

Autopiloten inom mig gick igång så jag klarade av att göra vad som måste göras under timmarna som följde.

Eftersom jag inte får någon ro förrän jag får veta vad som var felet så bestämde jag mig för att skicka henne till Ultunas patolog.

Nu gäller det för mig, Arizona, Windy och alla andra som älskade Dimona att klara av en dag i taget.

Jag är så oerhört ledsen och alla ord känns alltför futtiga för att beskriva hur mycket Dimona betydde för mig.

GE
0
#1

Men lilla vännen….

Stackars er allihopa. Några tröstande ord kan jag inte åstadkomma, precis som du själv säger känns ord alldeles för futtiga…

Norrveda
0
#2

Tänker verkligen på dig, kram!Gråter

tjoffsan
0
#3

Så fruktansvärt. Förstår att du vill veta varför hon blev sjuk.

Jag beklagar verkligen, finns inga ord för sånt här…

Akerberg
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

*tårögd* Vet inte vad man ska skriva..  *KRAM*

Clancy
0
#5

Vet inte heller vad jag ska skriva…Så fruktansvärt tragiskt Gråter 

Förstår också att du vill veta vad det var för fel, gick ju så snabbt så vad kan hon ha råkat ut för stackarn…

*Kram*

hllw
0
#6

!! Jag får rysningar… och en stor klump i halsen. Det känns så himla orättvist.

Hoppas du får klarhet i vad det var som hände och att du kan glädjas åt att du har vackra lilla Arizona!

Stor kram från mig!

kicki13
0
#7

Vad fruktansvärt sorgligt… Gråter hoppas du får reda på vad hon har råkat ut för..och att det går bra för dig och dina andra hästar

tröst kramar

Tittut
0
#8

Men, så tragiskt.

Sänder en stor kram och omtanke och hoppas att allt går bra för Arizona och Windy och att det finns en logisk förklaring över vad som hände.

Liselotte Erixon, medarbetare på gotlandsruss ifokus
~~  Livet fick en skjuts, när vi skaffa russ  ~~

joyen
0
#9

usch vad jag känner m dig… finner inga ord, bara tårar… sänder massor med kramar vart du nu finns i landet… stackars stackars dig :(

Murgard
0
#10

Så ofattbart sorgligt. Tårarna rinner fastän jag aldrig träffat henne..  

Bra beslut att ta reda på vad som hände, annars går det nog ,som sagt, inte att släppa det någonsin.

Med den värme du skriver om din/dina hästar har vi förstått att de står dig mycket nära.

Varma hälsningar

Kerstin.

ambo
0
#11

Nej!! Jag lider med dej. Sänder en miljon cyberkramar Gråter

Tror det är rätt av dej att ta reda på vad som hände. För din egen skull.

Du får krama om dina fina pållar du har nu allt du kan!

gonatt och sovgotthälsningar från mej

Lisa-trollet
0
#12

Nej va sorgligt{#emotions_dlg.cry}

Sänder tröstkramar till dig

walsan
0
#13

Oh.. Jag är hemskt ledsen för din skull.

Att gamla kära hästar dör är något som ändå är naturligt även om det är tråkigt. Att unga hästar dör, som för oss i somras är jättejobbigt, men man har inte hunnit lära känna dem på samma sätt som en äldre häst. När en häst dör i sina bästa år och man verkligen levt med den då måste det kännas jättetragiskt.

Hoppas att Arizona och Windy kan ge dig tröst.

Kramar från Märit

RC71
0
#14

Obeskrivligt tragiskt. Jag finner inga ord….

Många kramar från mej också.

AKWIK
0
#15

Tack för allas omtanke.

Vet. ringde mig nu i kväll. Han hade pratat med obducenten som sagt att tarmar hade brustit. Jag kommer få obduktionsrapport sedan.

Eftersom hon var pigg och hungrig på lunch-höet jag lade ut i hagen kl 12 på måndagen men hade svårt att gå och var stel några timmar senare så tror de att hon kan ha fått ett akut kolikanfall i hagen och kanske kastat sig på marken (blåmärken på ena höften tydde på det) och att tarmarna brustit redan då. När trycket i tarmen brast så minskade smärtan? Detta kan förklara varför hon inte visade tydligare smärta ändå inne i stallet.  Och om det var så hade de inte hunnit rädda henne i Uppsala.

Jag förstod nog inte allt vet. sa……

Usch, jag känner mig så hemsk över att jag varit glad för att de kunnat gå i en stor hage med lite gräs att plocka i. Snön smälte väl bort för bara några dagar sedan och hon kanske har proppat sin känsliga mage full?

RC71
0
#16

#15 Hur vi än försöker skydda våra hästar så händer det olyckor i alla fall.  Klandra inte dej själv för det inträffade. Rynkar på näsan

MrsM
0
#17

#15 Så jobbigt. Det måste varit extrem otur. En tröst måste ju vara att du hann få lilla Arizona, tänk om det här hade hänt förra våren…

Tröstkramar från M, Packie & Co

Sigrid-pa-Pottan
0
#18

Så fruktansvärt! Kan bara instämma i allt som redan skrivits, trots att det väl egentligen inte finns ord att ta till i det hät läget. Du har all min sympati…

Sassenach
0
#19

Kan inte komma på några tröstande ord alls men, du har all min sympati.

Carduus
0
#20

#15 Precis som RC71 skriver så kan vi inte skydda dem mot allt, de måste ju få vara hästar också.

Det är så sorgligt men finns inget mer du kunnat gjort och hon gav dig fina lilla Arizona.

Kram!

Jammie
0
#21

Tänker på dig Anna-Karin. Jag kände Dimona och ni hade en helt underbar kontakt som är få förunnat att ha, det känns oerhört sorgligt.

Kramar Camilla

7223
0
#22

Jag förstår hur du har det. Jag fick ta bort min gamla hund dagen före nyårsafton och det var nog det värsta jag varit med om. Saknaden är obeskrivlig och det är lika illa som om någon av mina mänskliga familjemedlemmar skulle ha dött. Min vovve var min bästa vän och han har levt med mig i nästan 14 år.

Man får ta en dag i tagen och efter ett tag blir det sakta bättre. Det gäller att passa på att vårda och njuta av de vi har nära och kära så länge vi har dem hos oss. Man vet aldrig hur länge det varar.

RC70
0
#23

Tänker på dig !!! *kramar!*

AnnaB
0
#24

Tänker på dig…..

vet hur det känns då jag också förlorade min ögonsten pga kolik…..

Kramar Anna

Carrick
0
#25

Sorgligt… lider med erGråter
Känner verkligen med er
Hade själv en kolikhäst i måndags kväll……. inte kulRynkar på näsan
Slutade dock lyckligt………….

GE
0
#26

Hur går det för dig din stackare, och hur reagerar Arizona och Windy?

monsterpony
0
#27

Usch, det var tråkigt att läsa vad som drabbat dig. *kram*

GamlaSvarten
0
#28

Snälla nå´n! Så bedrövligt! Stackars häst - och stackars Dig!

Många tankar och kramar

Gamla Svarten

Foresta
0
#29

En hemsk händelse för alla inblandade…

Mina tankar och kramar

Helena

Hlsn Helena, medarbetere på New Forestponny.ifokus

~ Dimmans stuteri ~

colleen
0
#30

Men åh vännen. Blir jätteledsen när jag läser det här. Vet inte vad jag ska skriva.

Massor av tröstkramar till dig, Arizona och Windy!!!

/Colleen

~Jag tror på ödet~

Maria-Kavat
0
#31

Gråter vilken hemsk upplevelse… tänker på er/ maria

Smile-
0
#32

Så förskräckligt sorgligt. Men i hästarnas himmel har hon redan mött sin mamma - där är nog gräset alltid grönt och tillvaron fri från insekter och sjukdomar. Man säger ju att "den gudarna älskar, vill dom ha hem .." Gråter Tänker på dig.

[Heikne]
0
#33

finner inga ord. beklagar många gånger om och hoppas att hon har det bra där hon är nu.

många tröstkramar

Sixi
0
#34

Så tragisk!!Gråter

varme klemmer

RC927
0
#35

Usch vad sorgligt! En stor kram till Dig och försök glädjas åt de fina connemaror Du har kvar!

Lena

[AlphLauren]
0
#36

beklagar sorgen, styrkekramar

Spader-EliN
0
#37

nej.. fy vad hemskt *tårar i ögonen* vet inte vad jag ska skriva… Det är i sånna här stunder man tänker tillbaka på hur lyckligt lottad man är som har kvar sin ponny… det kunde gått lika illa för storebror för ett knappt år sedan……..

tänker på er <3

Denna kommentar har tagits bort.
Covergirl
0
#39

Jag tänker på er, allihopa.
*Kramar*

Inlägget är låst för nya kommentarer