Mina föl i år är inte ID-kontrollerade ännu…

Som mest har jag väntat 6 månader och som minst tre veckor.

Kanske ska du ringa och kolla så proverna kommit fram som dom ska. Kanske hittar dom inte pappan…

Hände mej förra året när jag skickade in på Decibel. Ett tag var hon den dyraste oäkting jag tillverkat

#1 Tack för svar. Jag har ju inte så himla bråttom egentligen, och det är bättre om de jobbar på med proverna istället för att svara i telefon!  Känner för den stackaren (är väl bara en person som jobbar med det?) som blir stressad när folk ringer och tjatar "Är det inte klart snart?", "Hur lång tid kommer det ta?" etc… (Hmm, jag dömer visst andra efter mig själv. )

#2 Nej , dom skaffade ju förstärkning för ett par år sedan. Får väl hoppas att den är kvar.

Men tre månader tycker jag låter lite länge faktiskt.

Har visserligen inte connemara men mina prover skickades in den 10 september och fick svar någon månad senare. Detta gällde visserligen en hingst som godkändes för avel men jag trodde att de tog proverna i den ordning de inkom…

Skickade mitt i månadsskiftet aug/sept fick svar efter 4 veckor,

efter ytterligare 5 veckor kom räkningen….

- man skulle fått med någon dekoder också, hade varit kul att veta vad alla bokstäver står för….

#2 Hur går det?

Idag har jag fått svar!  Igår ringde jag och då skulle hon precis skicka iväg det.

Håller med ngn annan här om att det vore intressant att få veta vad koderna betyder. Jag tror jag fattar att fölet får en av bokstäverna från mamman och en av pappan. Om det får samma bokstav av båda två så skrivs den bara en gång.

Vad de antagligen kollar är att inte fölet har en bokstav som inte finns hos ma el. pa.

Idag fick jag svar, det är bara 1,5 vecka sen jag skickade in, så det gick riktigt snabbt.

Brukar ni skicka in pass-ansökan som REK eller vanligt brev? Vad händer om posten slarvar bort brevet med betäckningsrapport och allt?

#8 REK ! Då har du ett kvitto på att du skickat. Posten ersätter upp till ett visst belopp om dom slarvar bort REK om jag inte minns fel. Skickar du som vanlig post får du inget mer än bekymmer om papprena försvinner.

Nu har även SLU:s faktura kommit.

Nu saknas bara kopior på DNA-svaren och utställningsprotokollet. Jag har för mig att jag kopierade det för jättelänge sedan för att ha allt klart. Försvann kanske i flytten.

#8 Fortsätter svar från #9 med texten: SPARA kvittot på ett säkert ställe tills du fått ditt pass. Jag vet flera personer som säger sig ha skickat rekommenderat men ej kunnat uppvisa kvitto = ingen möjlighet till ersättning från posten om/när det personen skickat förkommit.

#11 Tja , utan kvitto kan man ju lika gärna låta bli att betala dyrt för REK…

Vet du hur det fungerar om ett REK försvinner. Hur ser ersättningen ut?

#10 Varför ska utställningsprotokollet skickas med passansökan? Är det till mammans stambokföring eller?

#12 De ersätter värde upp till 5000 kr står det på kvittot. Så man kan ju undra vad en betäckningsrapport är värd?

#13 Just! Mamma Dimona ska ju avelsvärderas och in i stamboken (avd B eftersom hon är E-ponny) så många papper är det att hålla reda på nu. Jag måste pricka av efter checklista vartefter jag lägger in dem i kuvertet.

#14 E-ponny, är det ett vedertaget begrepp eller ditt eget påfund? Ingen dum term, har saknat ett bra begrepp för dessa ponnyrasernas "svarta får", för det är som sådana (svarta får) jag kände att mina överhöjdare betraktades åtminstone på 70-talet. Kändes många ggr diskriminerande att ha en överhöjdare då och var det dessutom en valack gjorde det definitivt inte saken bättre. Hoppas och tror att läget blivit lite bättre sen dess.

#15 Svarta får?  Nejdu ,har man en connemara över ponnymåttet går den åt som smör i solsken! Efterfrågan är större än tillgången…

#16 Japp, de verkar vara eftertraktade!

#16 #17 Låter betryggande om ni har de erfarenheterna. Som jag hoppas framgik redan i #15 så var det här sådant jag framförallt upplevde på 70-talet (ja, jag var faktiskt med redan då), och på den tiden ansågs överhöjdare vara ett resultat av överutfodring eller också hade de felaktigt uppgiven stam/ras för att ge bättre pris vid försäljning. Vad det väl inte talades om var att de irländska ponnyerna stamboksförde som 2-åringar och då fick vara så höga som 14.2 hands (=147,3cn) och att det var från detta material våra svenska connemaror, för vilka helt andra regler gällde, stammade. För er som händelsevis inte vet det, så gick det absolut inte att komma med en aldrig så snygg överhöjdare till en utställning.

Kan som extremt exempel nämna vad en elak hovslagare sa om min gamla valack, ca 155 hög. "Skulle det här vara en Connemara! Det var ju en väldit konstig Connemara" varpå kan tittade på boxskylten och sa "Carna Bobby (han uttalade det Karr-na Bobby) vad är det för något???" Vilket väl sa det mesta om hans Connemarakunskaper.. Ett något extremt men ändå rätt typiskt exempel på vad man kunde få uppleva på den tiden.

Är det någon som kan ge svar på min undran om kategori E?

Kategori E har diskuterats så länge jag sysslat med ponny, visserligen inte så långt tillbaka som 70-talet… ;)

#18  Ja, det är tur att tiderna förändras…Jag var inte med på 70-talet men väl på 80-talet . Då fanns en "slaskklass" på utställningarna för BEC, överhöjdare och hästar reistrerade i 9000 serien. En salig blandning…

Ang. E-pony så är det inget som finns för närvarande. Dock gjordes ju ett försök med klasser för  E-hästar på tävling för en massa år sedan. Tyvärr blev det för dålig uppslutning för att bli ngt stadigvarande. Tror att den klassen skulle innehålla hästar mellan 148,1- 154cm i mkh. Jag kan minnas fel, men ngt åt det hållet var det i alla fall.

#15 Jag har inte hittat på det själv, men bara hört en enda person säga det. Det kan ha varit någon i Carduus tävlingskretsar och det var något om att kat. E som benämning användes i Tyskland . Jag tyckte att att det var så himla bra! Dimona är ju en ponny (eller….  se min tidigare tråd om definitionen på ponny ) men lite större än kat. D. Alltså en kat. E!  Lätt att förstå för alla.

Kommer precis som Sigrid ihåg att överhöjdare inte ansågs vara några "höjdare" om uttrycket tillåts.  Men visst var det väl minst lika vanligt då med stora connemaror.

#22 Ja, om inte vanligare…

#18 påtal om hovslagare som inte tror att det är en connemara.

när jag flyttade in min B R U N A connemara med LÅNG MAN i det stallet jag stod i först, så var det ingen som gissade connemara - förutom 1 (utav 3) veterinärer!! Jag fick allt ifrån gotlandsruss till varmblodstravare!

Så kom en veterinär/tandläkare och fixade Monias tänder och utbrister "Detta kan ju inte vara en connemara - den är ju inte vit".

Känner mig mycket nöjd med att de flesta människor direkt ser att Dimona är ett connemarasto, trots att hon nu varken är vit eller tillräckligt liten.

#20 Har för mig att jag också för länge sen hörde pratas om att det kanske var tävlingsklasser för "mellanstorlekar" på gång. Inte konstigt om det blev dålig uppslutning i ett inledningsskde, en å stor mvälvning måste ju kräva sin tid innan den "sätter sig". De verkliga tävlingsrävarna har ju redan sina hästar/ponnyer i de höjdklasser som gällt sedan länge. Att få fram en bas av samspelta och tävlingsinriktade ekipage i en höjdklass som tidigare hamat mellan ponny- och ridhästklasserna kan ju inte bara gå så där i en handvändning. Jag som numera inte hänger med i vad som händer på tävlingsbanorna vet inte om det nuförtiden finns "E-maror" som tävlar med framgång bland de stora, men tidigare har det ju funnits några som gått riktigt bra, verkliga ambassadörer för rasen!

#22 #23 Det var nog så att folk i allmänhet var främmande för att ponnyföräldrars avkommor alt. hästar som per definition var ponnyer växte över ponnyhöjd. I stället för att sakligt försöka hitta orsaker till att det blev så (t ex se vad som fanns några generationer bakåt, eller det faktum att överhöjdare i praktiken redan fanns i det irländska och i viss mån kanske också det svenska avelsmaterialet) uppstod pga okunskap en del fördomar och dessa fördomar spreds nog till bredare lager av hästfolket genom dåtidens fackpress och befästes nog tyvärr på så sätt. Det kan nog vara så att många tidiga överhöjdare blev till jut för att uppfödarna inte var medvetna om risken och inte kalkylerade med den. Idag, med de erfarenheter som finns, tror jag läget är ett annat och att dessa tidiga fördomar försvunnit hos åtminstone de "närmast sörjande", alltså ras-entusiasterna. Kan dock tänka mig att det fortfarande finns en och annan i hästsverige som ör av uppfattningen att en "E-mara" är vad den är storleksmässigt pga att den fått "för mycket god mat" under sin uppväxt. Men så vanliga är nog inte desa personer längre, och överhöjdarna har nog i stort fått den upprättelse de förtjänar. Hoppas vi snart är där vad gäller de "fel(läs BEC)färgade" som väl också fått dras med orättvist mycket fördomar och diskriminering, något av nutidens "svarta får" om äv i "vit skepnad".

Fler som väntar på DNA-svar? Skickade in i december så ännu är det väl inte så konstigt att inget kommit kanske….