Vi bytter bett på ponnyerna då och då. Har vanliga tränsbett med fasta ringar för det mesta. Alternerar mellan tvådelat och tredelat i lite olika tjocklekar. Gärna parerstänger på de mer outbildade, eggbett på de andra. Använder ibland raka plastbett. Vid enstaka tillfällen har pelham eller jaktkandar används på någon ponny men bara under en kortare period.

Fasta ringar tycker vi fungerar klart bäst, mindre risk för nypskador.

Mitt halvblod älskade jaktkandaret och även det riktiga kandaret. Många hästar gillar raka bett men tror det är rätt få som provar det på sina hästar. Lite mer svårsvängt på hoppbanan dock.

Rider man inte så ofta tror jag inte det spelar så stor roll men hästar som tränas/tävlas kan nog må bra av lite förändringar i munnen. Man kan ju ha olika bett vid uteridning/dressyr och hoppning tex så blir det automatiskt variation.

Ambo växlar mellan 3-delat o hackamore. pessoat som han hade i början ligger och dammar nånstans. har hört att fasta ringar lite blir som hävstång dvs skarpare men, det är vad jag hört..ej hundra säker

Jag har ett rakt bett men inte med fasta ringar på Cirren, han älskar det bettet.

Har provat massor av vanliga snälla bett genom åren, och de andra går på tre-delade bett.

Rider just nu på ett vanligt tvådelat bett med rörliga ringar. Har gjort sen jag red in honom. Vi trivs väldigt bra med det båda två. Har även ett tredelat som jag byter mellan men det sker inte så ofta. Får erkänna att jag är dålig på att variera bett. Köpte nyligen ett pessoabett som är tänkt att användas när min armbåge inte är 100 %…är annars väldigt försiktig med bett som har hävstångseffekt.

När jag tävlade min äldre häst var mitt mål att rida på vanligt tränsbett. Såg allt för många som red sina hästar på skarpa bett utan anledning enligt mig. Man styr ju hästen med mer än bara bettet och i slutänden är det ju handen som håller i tygeln som avgör hur skarpt bettet blir för hästen!

Snörpa rider jag mest på hackamore, det trivs hon bäst på. Annars tredelat med lösa ringar, eller tvådelat sweet iron med lösa ringar, det har jag dock bara använt en gång vid tömkörning, men hon höll munnen stängd o såg ut att trivas iaf!  Nosgrimma blir antingen pullar eller remont, hon har problem med en tand så jag vill inte ha engelsk på henne, annars funkar det med. Använder hackamore i skogen, om hon inte är helt bäng för då blir det tränsbett o martingal… annars bara tränsbett på banan

Jag växlar mellan sidepull, hackamor och 3 delat bett till Ida. Ungarna har olika träns för dressyr, hoppning och uteritt så de växlar fritt.

Jag har ett tvådelat med fasta ringar. Ska köpa ett tredelat också för variation.

Jag förstår tanken bakom variation men hittills har de hästar jag ridit alltid föredragit ett speciellt bett, och då ser jag ingen mening med att byta.

Jag föredrar fasta ringar och anatomiska tvådelade eller tredelade beroende på häst. Tiger vet jag ännu inte riktigt vad han föredrar faktiskt =/ Just nu har vi bytt tillbaka till ett tredelat med parerstänger, innan fungerade han ett längre tag bra i ridningen på ett anatomik tvådelat med tejpad led (stadigare så). Han är en typisk "rakt bett häst" i alla avseenden - förutom att han hatar raka bett på alla punkter, stänger inte ens käften om dem på stallgången.

Nosgrimmor vill jag enbart rida på löst spända engelska, och det känns meningslöst att variera dem ;)

Jag rider i princip alla mina på vanliga två eller tredelade bett. På unghästarna använder jag alltid remontnosgrimma då den inte klämmer mot tänderna. Äldre hopphästar som är starka rids med pullargrimma. Målet är alltid vanligt bett på hästarna men det finns undantag. En av hästarna, Canja, hade enorma bekymmer med munnen när jag köpte henne, hon hade gnisslat tänderna så mycket pga stress att hon hade fått vågbett. Hon rids på tre olika bett för att inte få förslitningar i munnen, ute rider jag på vanligt bett dressyr på en gummistång med lite häveffekt och hon hoppar med hackamore. Hon har idag en bra mun och stressar inte alls så detta verkar funka bra.

Jag tycker att det känns som om jag trivs bäst med tredelade bett och tror att det inte bara är hästen som har betydelse utan att ryttaren kan ha olika preferenser beroende på hur man använder handen. Oftast så blir det så att de hästar som kommer hit på utbildning får byta till tredelade bett och remontgrimma även om de i normala fall rids på andra bett.

Jag rider med allt möjligt…

Nosgrimma varierar jag mellan engelsk, aachen, remont eller ingen alls.

Bett har jag tredelat vanligt, tvådelat smalt järnbett med D-ring och ett liknande med vanlig ring, jaktkandar för uteritter där jag vet jag ska galoppa mycket, rakt bett har jag ridit en del på och även ponnyhackamore.

Målet är väl att rida sin häst korrekt med minsta möjliga skrot i munnen. Att man rider på ett skarpt bett med motiveringen att då behöver jag inte dra lika mycket i munnen på hästen är för mig en gåta. Är hästen rätt utbildad lyssnar den på förhållningar. Har man en häst som inte gör det är något fel i kommunikationen och det hjälper inte att stoppa in ett skarpare bett i munnen på hästen, utan lösningen är att börja träna grunderna.

Rider själv på tredelat, med fasta ringar då det ligger bäst i munnen.  både i hoppningen och dressyren. kombinerat med remontnosgrimma i hoppningen och engelsknosgrimma i dressyren.

Vid longering /tömkörning och skritt använder jag alltid rakt bett, mest för omväxlandets skull och för att det fungerar stabilt och bra vid tömkörning och longering.

När jag rider på kandar använder jag mig av samma typ av bett som sitter på dressyrtränset kombinerat med en rak stång utan tungfrihet och korta skänklar.

Har även provat stång med tungfrihet men tycker att det ligger sämre och gör det svårare för bridongen att ligga nära stången.

vad kör ni, med eller utan tungfrihet?

Inget bett är skarpare än handen som håller i tygeln…

Unghästarna gillar rak gummistång i början. Två,eller tredelade relativt smala bett med ofta fasta ringar används också. Nosgrimman sitter mest på för syns skull

#11 Angående kandar kör jag i princip samma linje

Även jag kör på rätt vanliga bett. Alltid m fasta ringar. Mest tvådelade, men även tredelade och än mer stångbett. Byter ibland för varation. Tycker allra bäst om att rida på stång då jag ändå ogillar att böja hästen med handen.

Letar för närvarande nytt bett till Ferros. Försöker hitta något som han VILL suga tag i och ta stöd på. Har nämligen INGENTING i handen när jag rider honom, jag vill ha STÖD. Tips?

#13 Mer stöd i handen får du till största delen genom att rida honom bakifrån in i handen. Kan också vara bra att kolla upp tänderna i den åldern…

Angående bett så testade jag pessoabettet lite försiktigt idag. Inga protester från kusen utan han fungerade bra på det. Då vet man det. Tänker dock fortsätta rida på det tvådelade i första hand, möjligtvis det tredelade ibland. Han har mkt bjudning naturligt i sig så han "bara är" i form när man begär det… kruxet nu är att orka bära sig ett helt pass.

Har länge varit bettmotståndare, men ska bett på så är det smala raka gummibett, tredelade med lösa ringar eller raka med fasta ringar. Viktigast är ju att bettet passar, inte är för långt eller tjockt och att hästen är undersökt i munnen så inga tandproblem sätter käppar i hjulet.

Gamla Nordis reds på ett tredelat KK-bett några månader när jag precis fått henne, då hon var så felriden och stark att jag inte hade något annat att sätta till. Snart bytte jag till ett lindell och alternerade med grimma och ett rephuvudlag. Fick en helt annnan häst när bettet försvann. Genomgående tema på alla hästar jag haft, sidepull, lindell, hackamore och grimma med tyglar i eller halsring. Haha, jag är en indian…

#14 Yes, jag vet att det lite av problemet ligger där. Han har inte riktigt styrkan och balansen att trycka på än. Det blir däremot bättre och bättre, men inget mer stöd i handen för det.

När jag tömkör kan jag få mer tryck i rörelserna, men inte heller då tar han stöd på bettet.

Tänderna ska få en omgång inom kort, ska bli intressant att höra vad veterinären har att säga om dem. En framtand är i varje fall på väg ut…

#16 Dock svårt att tävla på en sådan betsling ;P

Intressant att se allas resonemang och kombinationer!

#18

Tur att det enda tävlan jag genomfört är utställningar då! Och då har jag fuskat lite och använt utställningsgrimma.

Vad gäller nosgrimma är jag ingen flitig användare, möjligen en löst spänd engelsk modell eller stolpnosgrimma. Mer estetisk än fuktionellt.

#13 nått att suga på…..det finns ett bett med sötmalm vet jag som ska stimulera till att "tugga" på…

Rider själv på tredelat tränsbett normalt, kandar när man nått lite upp i klasserna…

vad gäller nosgrimma så är det remontgrimma till unghästar, annars gärna en acchengrimma.

# 20 Apropå olika material av bett, vad tycker ni fungerar bäst? Finns ju en del att välja på, någon som har erfarenhet av just  sötmalm, syntet,koppar eller mässing? (de två sistnämnda är väl vanligast att man har mittdelen i det i tredelade bett)

#20 Jo, jag funderade på om någon testat något sådant och kan rekomendera…

Mässingsbett har jag haft i dekorativt syfte, mässing på tränsets spännen - mässingsbett. Har tyckt mig märka en ökad salivproduktion men det kan vara placebo… Min Bponny älskade sitt happymounth äppelbett i syntet :) I wonder why… ;)

Den enda kontakten jag haft med kopparbett är när jag hade en låneponny som hade ett skumt bett med sig. Bettet var ett tvådelat i svart metall med massor av små kopparrullar på, säkert 10-15 stycken. Jag bytte rätt snart då hästen bara gick och joxade med rullarna. Någon effekt av kopparen hann jag inte upptäcka.

# 13

Hur mycket riden är Ferros?

Hela Tigers första och andra ridna perioder (innan resp efter treårs som han gick på våren) fick man ägna åt att få ut och fram hals o huvud för att få lite lite kontakt med munnen i främst en fräsch trav. Men sedan lossande det efter andra vilan och han började koppla att handen inte enbart påverkar munnen utan att effekten egentligen ska påverka bakbenen. Först då blev han "ridbar" så till den grad att man började kunna påverka hur han använde sin kropp och således få honom mer fram till bettet.

I början fungerade han bäst på ett tredelat bett med parerstänger eftersom han gapade och i princip ryckte fram huvudet på tvådelade. Sedan när man väl fick lite ridning på honom blev kontakten bättre av ett tvådelat, då ett anatomiskt med tejpad mundel för att han inte skulle bli så gapig som han var innan. Med det tvådelade kände man direkt stor skillnad och han längde ut överlinjen och kom fram till bettet på ett helt annat sätt så vi fortsatte utbilda honom på det som 4-åring.

Nu fungerar han prima i ridning med denna betslingen (still i munnen, mkt fin i handen, mkt fin ridbarhet) men fortfarande så "attackerar" han bettet med detta gapande/halvsväljande på stallgång, vid ledning och i skritt på lång tygel. Så nu har vi bytt tillbaka till det tredelade för att se vad han säger om det nu när han är mer ridbar. Ska själv rida med det till helgen första gången så vi får väl se vad han säger då.

# 24 Han är ju född väldigt sent, så han är förhållandevis lite riden om man jämför med andra 4-åringar. Gick under hösten under ryttare 2-3 ggr per vecka. Då i skogen upp till 30 min per gång och i alla gångarter. Vintervila på ca 9 veckor och sedan igångsatt och rids även nu enbart i skogen upp till 40 min per gång. Fortfarande inte mer än 3 ggr per vecka.

Jag tror helt klart på att ge honom mycket tid, men det skadar ju inte att han har ett bett som han trivs med:)

Rider på ett vanligt tvådelat Sprenger-bett modell Turnado och det verkar funka bra hittills, byter nog inte om det funkar bra. Bytte en del på min förra häst och tyckte aldrig det blev bättre av att byta.

Monia har ett Kimblewickbett/Jaktkandar som hon fungerar toppen på. Hon fungerade även väldigt bra på pessoatfaktiskt, bättre än på ett vanligt 3delat bett.

Vi har prövat Hackamore - men se, det är som att försöka styra en elefant med öronen, det brydde hon sig knappt om!

Snörpa har två olika hackamore, ett vanligt med kedja under hakan och ett helt i läder. Det med kedja är väldigt löst spänt, det blir inga 45 grader när man tar i tyglarna, utan det vrids nästan helt bakåt, så var det redan när jag började rida henne så jag har inte ändrat något, det är även nosludd på ovandelen.

Det i läder är nytt, jag som köpt för jag ville ha ett stilrenare. Har använt det utan nosludd och med remmen under hakan ganska lös, dock inte så lös som på det andra. Sen spände jag åt underdelen så att skänkeln inte går mer än till 45 grader när man tar i tyglarna, och hästen bockar i princip varje gång vi galopperar, protest mot för skarp betsling! Släppte efter på remmen igen så att den hänger o dinglar, o hästen har blivit sitt vanliga trevliga jag igen!

Svammel svammel, vart jag vill komma är att det inte alltid är "som man ska göra" som är det bästa! I Snörpas fall tycker hon att det är bättre med ett hack som knappt verkar alls, än ett som verkar som det ska…

#28 Snörpa verkar gilla frihet =) Fungerar det inte alls med vanligt bett på henne?

#29 Jodå, det går men man får inte fastna i tyglarna utan släppa efter direkt. Hon tjaffsar en del mot handen och går och gapar. Dock mycket bättre nu sedan jag bytt till ett kortare bett på henne.

#30 Jaha =) Så söt hon är damen =)