Imorgon är det, på dagen, fyra år sedan Patsy togs bort. I slutet av veckan är det ett år sedan Neffi togs bort. Orsaken till att jag skaffade connemara och det som blev drömstoet.

Det finns bara en sak jag ångrar och det är att jag inte betäckte Patsy som treåring. Det fanns en mkt god orsak till det just då men med facit i hand så hade det inte spelat någon roll.

Jag ångrar inte att jag betäckte Neffi trots att det blev som det blev. Hon har hela sitt liv velat bli mamma och visat det tydligt, det enda jag ångrar där är att jag inte tjatade mer på ägarna när hon var yngre. Dessutom var hon ett mkt bra sto utan en enda sjukdag fram tills hon blev dålig förra året (jo hon blev förgiftad som ung men det räknar jag inte riktigt som sjuk/skada som beror på svag individ).

Jag spelar på Lotto på lördagar. När jag vinner drömvinsten (eller iaf mkt pengar) då blir det ett nytt sto. Ett gulbrunt som rör sig väl och med mkt bra huvud. Fram tills dess blir det dagdrömmar.

Målet med Patsy var Globen, (Prins Carl Philips pris). Omöjligt var det inte, hon hoppade väl, det lilla vi hann börja. När det var gjort så skulle hon bara vara min nöjesponny och kanske producera små nya vackra connemaror.

Neffi väntade jag tolv år på och betalade alldeles för mkt. Vilket ägarna förstås visste. Men jag prutade ändå 30.000 på ursprungspriset (…jo helt galet…). Det var en bra ponny, riktigt bra men hon var ändå femton när jag köpte henne.

Den här veckan sörjer jag :( Även stofölet som Neffi visade mig efter avlivningen. Hon är begravd på gården vi bodde på.