Jag funderar på hur mitt sto ser ut och vilka brister hon har. Jag funderar på vad jag är ute efter och det är lite av den lite robustare typen av connemara som står över mycket mark och har lite hals. Jag vill också att hästen ska ha ett naturligt bra steg. Hoppförmågan är jag lite dålig att se. Jag tycker att alla connemaror hoppar fint. Det betyder att man får se på resultat för hingsten och dess släktingar/avkommor. Så gillar jag att titta på hur jag uppfattar hingstens utstrålning, blick, huvudform etc. Sen förstås en klok vaken connemara vill jag ha. Vad ger den för färg? Jag ser ju gärna connemaraskimlar även om jag köpt två bruna ston och ofta åkt till bruna hinstar. Storlek? Ja, vi är inte så rädda för att få överhöjdare, men vill inte att de ska vara mindre än 145 cm om vi får välja. Ja det var väl nästan allt? Kan man tänkta på mer?

Javisst ja. Kom på när jag läste en annan tråd. Jag tror på att friskhet går i arv, så att om hingsten har långlivade förfäder är det ett plus.

Kul tråd, ska bli roligt att se hur det tänks

Jag gillar att testa unga, nya,  hingstar, har lite som sport att försöka vara med i 1:a årgångarna… har gått bra hittills. Eller avkommebedömda som ser ut att passa.

Som stamtavlefreak ska stamtavlan passa in i min "avelsplan". Jag roar mig med att tänka flera generationer framåt, vad den nya lilla pusselbiten kommer att passa in. Om hingsten är irländsk, svensk eller finsk struntar jag i, det är blodslinjerna som räknas.

Sen kan jag inte tänka mig att ödsla ett år på att invänta en BEC. Grisrosa hud och isblå ögon är inte min grej (gillar stora mörka ponnyögon).  Därför föredrar jag "säkra" ston (bruna resp skimmel född brun) så att jag kan välja o vraka bland hingstar oavsett deras ev BEC-anlag. Som liten uppfödare är det viktigt för mej att inte missa en avkomma pga BEC - som av ett ödets nyck brukar dessa dessutom vara både välbyggda och välgående.

Mankhöjden har minskat i betydelse för min del när jag väljer hingst. Man får bra betalt för dom stora, dom slipper ett hektiskt tävlingsponnyliv med ideliga ägarbyten och stona går att stambokföra ändå.

Numera är en av de viktigaste bitarna i mitt val faktiskt inte hingsten utan hingsthållaren. Jag vill ha hem ett välskött och dräktigt sto.

Slutligen, jag väljer efter hjärtat. Det ska säga klick när jag träffar den tilltänkte hingsten, en sund och sansad kille - tja, en svärmorsdröm helt enkelt.

Jag vill ha en hingst som kompletterar stoet och förstärker de svaga sidor hon har. Och ett trevlig temperament, det är jätteviktigt att de är trevliga att ha och göra med. De måste vara inte lobotomerade men trevliga. Får gärna finnas mkt huvud men inget elakt.

Lite småknepigt har det varit eftersom de två vuxna individer jag har haft har själva varit 40p och väldigt allround.

Jag sörjer fortfarande det fölet jag inte fick se förra året. Jag ångrar inte att jag betäckte, det kommer jag aldrig göra. Men jag sörjer (snart ett år sedan de togs bort).

Och jag ångrar, mkt, att jag inte betäckte Patsy med Fendth medans de båda fanns i livet.

När vi valt hingst till vårt sto som vi ska betäcka nu i vår har vi i första hand försökt att kombinera vårt sto med en hingst som tillsammans med henne kommer att ge en så framgångsrik tävlingsavkomma som möjligt. Jag anser att poängen på utställning inte ger den bästa individen alla gånger och för mig är det viktigare att min framtida unghäst hoppar bra än att den får 40 pöäng på utställning.

Visserligen kan exteriöra brister medföra en mindre hållbar individ, så det tar jag såklart med i beräkningen när jag väljer hingst, men dessutom tittar jag på om hingsten/dess avkommor har presterat på tävlingsbanan. Vad tycker ni andra uppfödare? Är prestation oviktigt? Varför tävlas så få hingstar inom connemaraponnyn  om man jämför med t.ex. new forestrasen?

Vill ha rastypiska,sunda, rörliga hingstar med ett tillgängligt temperament. Eftersträvar en avkomma som med bibehålen rastyp har egenskaper som gör den lämplig för sportens alla grenar. Skulle personligen aldrig ge avkall på kravet om ett bra temperament. Det är i första hand barn och ungdomar som köper en ung connemara och då måste ponnyn ha ett stabilt psyke. Sen ser jag gärna en stark stolinje bakom varje avelsdjur.

#5 Prestation är absolut inte oviktigt! Det finns säker lika många svar som det finns hingstar på din fråga. Ett problem kan vara att dom hingstar som betäcker mkt är upptagna med detta ca fyra-fem månader om året.

 Jag vet själv hur svårt det är att kombinera tävling och avel under sommarhalvåret. Sen är säkert bristen på duktiga ryttare som kan, och har möljighet att ha hingst i stallet, en bidragande faktor. Men tittar man lite så tycker jag det verkar som en hel del av våra hingstar har tävlat eller tävlas.

Jag ger mig in i detta och försöker fundera ut hur jag har tänkt, fast då är det ju russ det handlar om.

Jag är rätt road av att använda hingstar med lite udda stam. Har flera gånger använt hingstar som inte är så väl representerade.

Det är nog min huvudtanke.

Vissa år har det också blivit nygodkända hingstar, men då har det funnits annat som gjort att de varit intressanta.

Jag har i stort sett bara använt hingstar utan welshinslag, vilket gör det betydligt svårare eftersom det inte är så många sådana kvar, men kommer nog att fortsätta med det i den mån det går.

Temperament är prio ett, men det säger väl de flesta….

Vet inte om detta blev speciellt lätt att hitta någon röd tråd i, men det kan svänga lite också, beroende på olika år.

  #7 Förstår precis!

Jag som oftast inte valt avlat för eget pålägg så att säga har också tänkt på vad en framtida köpare vill ha. Vad är marknaden intresserad av om ett-två-tre år när jag ska sälja min häst?

Annars håller jag med föregående talare, hela bunten! Korsa det bästa med det bästa och hoppas på det bästa!