Go kväll!

ISKALLT nu ju. Inte alls roligt.

Klockan ringde vid fyra imorse, låg kvar lite och tänkte att det vore väldigt trevligt att sova vidare. Mest för att det är så kallt utanför täcket. Men pallrade mig i alla fall upp och sen ut i stallet och släppte ut hästarna. På med täcken på pojkarna ifall det skulle regna eller snöa. Och när jag leder ut de så ramlar det några flingor från himlen. Men inte mycket mer. Skönt det!

Sen in och äta frukost och fixa matlåda till jobbet. Stämplade in på jobbet vid tjugo i sex. Och jag bort och startade upp maskinen. Hittade sen en lapp från kvällskiftet att det krånglat en del. Och ja det var väl snällt uttryckt. Blev till att ringa reparatör och sen kom väl maskinen igång vid niotiden. Som tur var så var den på bra humör idag så det gick riktigt bra. Vi hann till och med att städa i reservdelsskåpet. Perfekt, hatar när det är oordning. Sen blev det omställning precis vid skiftbytet så var kvar i 45 minuter extra, så en timmes övertid idag.

Hem och äta en ostfralla och sen varva ner lite innan det var dags att bege sig ut i stallet. Tog in Cirren och red ett pass på ridbanan. Han gick riktigt bra =). Det var dock iskallt, och började närma sig skymning så Loppan sparar jag till imorgon. Fixade klart det sista i stallet och sen tog vi in hästarna. Roade mig därefter med att mäta lite mått i ena stallet.

Och sen? Det är nu det, fullt ös, medvetslös? Snart är det dock dags att gå ut och fodra och sen duscha och därefter sängen. Måste komma i säng lite tidigare idag, har blivit sent både söndag och måndag.

Sa jag att det är kallt? ;)

Jag får fortfarande nöja mig med att bara titta på min häst när hon går i hagen. Men nu får jag stödja minilite på benet men det underlättar när jag ska gå i alla fall.

En granne kommer och borstar ibland men det är allt. Offe har inte blivit riden sedan olyckan hände och det är inte riktigt bra. jag försöker att få fatt i någon som har lust men det är inte det lättaste. Jag vill inte att vem som helst rider eftersom hon är unghäst. De som har svarat på min medryttareannons är oftast för stora då jag glömde att skriva att hon bara är c. De flesta förutsätter att hon är en större d eftersom det är vanligast.

Är det någon här inne som har brutit någon kroppsdel i en ridolycka? Hur gick det med ridningen sedan? Hur känndes det att våga sig upp igen?

Jag känner lite att det är ok att det händer en gång men inte att det händer fler gånger. Det är ju väldigt lätt hänt men samtidigt är det ju så roligt att rida!

#2 Jag galopperade över en stubbåker för några år sedan, när hästen fick fnatt och bockade av mig. Hann inte reagera alls och landade rakt på ovansidan av pannan. Fast jag hade hjälm på mig fick jag en ögonbottenfraktur, dvs ögat trycktes ned mot bihålan så att benet gav vika. Det ledde till att jag fick operera in en bit av ett revben under ena ögat. Kände mig inte rädd för att rida när konvalecensen var över, men man kan väl säga att jag inte gillar att rejsa över öppna fält. Galopperar gärna, men inte i ett rasande tempo. Hoppas du har någon pålitlig och trygg häst att sitta upp på när det är dags. Det är kanske bättre att börja med en annan än den man ramlade av. Och sen när man känner sig säker så kan man börja utmana sig själv, Lycka till, det kommer säkert att gå bra!

#3 Meep!

#2 Jag drattade av och drämde ryggen i en rot en gång så det stod härliga till. Inga skador som krävde läkarvård, men det tog några veckor innan jag kunde gå normalt. Min första reaktion (när jag skrikit klart) var precis som du "hjälp, tänk om jag blir rädd för att rida!" men det var aldrig några problem alls. Jag satt visserligen upp ganska omgående, för jag klarade inte att gå hem så det fick bli lift med en snäll ponny, men därefter dröjde det innan jag red igen. Men jag tror om du är mest rädd för att bli rädd (som jag var) så kommer det inte att vara några problem. Skönt att du blivit lite bättre och kan stödja lite nu.

#3 Usch, det lät riktigt läskigt!

Min pålle har varit helt underbart snäll innan så jag hoppas att det bara var något som flög i henne just då. Jag ska i alla fall försöka vara modig!

#2 Jag bröt foten som ungefär tolvåring men då var man ju odödlig så det var inga problem.

Sen fick jag en muskel- och nervskada i nackregionen när jag åkte av Patsy. Det tog nästan åtta månader innan HON var i ridbart skick och de första turerna var jag livrädd. Men det gick bra. Sen åkte jag av drygt ett halvår senare och spräckte svanskotan men det var bara ren olycka. Var lite svårt att ta sig upp i början men mest pga ovanan. (Och därav hennes dåliga resultat på kvalitén, ny ryttare och ny visare).