Vad ska jag berätta?! hmmmm

Jag har en D-ponny, Hagens Sheila och jag är så glad över att jag har denna underbara ponnyn! Hon är allt vad jag kan önska mig…

Innan henne så hade jag en C-ponny som var lite väl PIGG och som förstörde mitt psyke inom hoppning och när vi sålde henne så ville jag ha en ponny som var lugn och snäll!

Samma dag som annonsen på Sheila kom ut så såg jag den och vi ringde, det var redan en spekulant på henne men vi skulle kolla på henne först.. vi åkte det och min söta ponny, denna älskvärda varelse blev min dröm och när jag provridit henne åkte vi hem och funderade i ett par dagar. Ägaren sa att om vi ville köpa henne så var det bara att säga till! :D Vi bestämde oss (jag hade redan bestämt mig från första början jag såge henne)…

Min söta fina ponny behövde all stöd hon kunde i hopningen och eftersom jag var osäker så blev det så att hon inte trivdes så bra med hindrerna (hon älskade att hoppa men behövde stöd från mig, ett stöd som jag inte var kapabel till att ge henne). Jag belv sååå ledsen, min söta ponny… men vi testade en och annan klubbdressyr och det gick väl inte överdrivet bra men hon hade lite form…

Jag började träna för en tjej som hade tävlat upp till nationell nivå på sin d-ponny, hon var inte utbildad men var den perfekta tränare för mig och Sheila och redan efter ett halvår så va riv upp eoch tävlade lokala tävlingar, den första säsongen så var vi ute och vann nästan alla LB klasser som vi startade, och vi startade VÄLDIGT många :) Jag var glad igen, min söta ponny var duktig i dressyr och jag upptäckte att jag tyckte det var roligare än hoppning!!!

Nu har jag haft min söta ponny i mer än fyra år och vi har startat några regional tävlingar med bra resultat (inga placeringar men det är inte det som är det viktiga)… Jag älskar min söta ponny och vi satsar på en sista tävlingssäsong tillsammans nu innan jag fyller 18 och hon kanske blir en stolt mamma! Hagens Sheila RC 830 <3