Det låter som om ni kommit en bra bit på väg!

#1 En sak i taget, sakta men säkert åt rätt håll.

Gittan har nu nästan körkort för kossor. När vi gick förbi dem senaste gången, så stannade hon bara en kort stund och tittad, men gick sedan förbi utan krångel när jag drog lite lätt i longerlinan.

Tränsningen går framåt, men det är väl fortfarande ingen favoritsysselsättning. Jag ser fram emot den dagen då jag kan skippa grimman under. Senaste gången höll jag upp tränset och hon sökte sig självmant "in i det", om ni förstå vad jag menar, sen petade jag in bettet. Vårt dilemma hittills har varit att mulen är hennes "privata område", vilket gör att det är svårt att få något bra handlag. Lite hösilge i samband med bettet underlättar ju också såklart.

Idag har vi tömkört för egen maskin, utan ledare. Det gick hur bra som helst. För att vara på den säkra sidan hade vi med oss Aegir, den lilla vita islänningen i stallet, som gick framför. Gittan följde efter som en hund , och klarade sedan även av att gå vidare själv på fyrkanten när Aegir vände rätt upp.

Idag var också första gången som jag tränsade utan att ha grimma under, och det gick omedelbums! Det känns skönt att det funkar nu.

Jag är riktigt nöjd med dagens bravader.

Tömkörningen går framåt. Nu klarar vi av att gå själv utan hästkompis. Igår var vi ute och körde runt transporterna, hösilagebalarna och alla andra saker som man kan svänga runt på stallplanen.

Få se nu vad vi gör med Sparven…

Vi tömkör henne och hon är jätteduktig på det, men det är lite krångligt då Sparven är en dumskalle när det gäller allt. Det tar tid innan hon förstår något överhuvud taget…

Vi har vant henne vid träns (och hon älskar träns! :D, iaf att ha bett i munnen då hon vill tugga på grejer hela tiden, som en hundvalp) och pappa har varit så snäll att hänga över henne i vintras. Hon är 2år men man kan ju ändå börja träna lite, vi hänger ju inte hur många timmar som helst, kanske 1-3min.

Jag har även börjat vänja henne vid sadel och den bryr hon sig inte om, det är bara sadelgjorden som är otrevlig…

Vi har också börjat löshoppa och det är en favorit! Sist gick det inte att fånga henne, hon sprang varv, på varv, på varv. Annars gnäggar hon och kommer galopperande när hon hör hennes namn ropas :) Vi ställde upp ett hinder som var ca 110cm för att omringa henne med hjälp av det men hon försökte hoppa igenom. Hade hindret varit 10cm lägre hade hon klarat det med nöd och näppe. Som tur var var bommen gjord av plast och den tar mest skada om hästen skulle riva.

Sen brukar Sparven få hänga med på ridturer som handhäst. Hon får inte frispel när vi travar och galppperar längre, hon är fullt kontrollerbar och älskar att fara ut. Oftast får man släpa henne hem då hon inte vill gå hem igen. Hon älskar att vara hemifrån tillsammans med mej och Primula, själv hade hon nog inte gillat det alls :P

Idag satt jag på Arizona första gången!

Vi har inte gjort så mycket mer än att hon varit med som handhäst när jag ridit Windy och lekt lite på ridbanan. Hoppat över låga bommar en gång, longerat ca tre ggr, haft bett i munnen tre-fyra ggr. Två ggr har hon haft en tömkörningsgjord på sig, men jag har aldrig tömkört.

Nästa steg tänkte jag skulle bli att rida efter ngn annan i skogen en liten bit. Tja rida och rida… Jag åker med barbacka i grimma.