Så var juli snart förbi. Tiden går snabbare än vad man tror.

Idag får vi besök på dagen av goda vänner som vi inte träffar så ofta eftersom de bor i norra Tyskland. Det ska bli kul, och det blir första gången som jag träffar deras lilla 1-åriga dotter! . Jag har ju bara sett fejsbock bilder på gullegrisen hittills (påminn mig själv, ladda kameran)

På marafronten mindre kul, Gittan är sjuk. Hon har förtjockning av tunntarmen, vilken innebär att hon inte har kunnat ta upp protein som hon ska, och har därför under sommaren tappat muskler och rasat i vikt. Mitt älskade lilla benrangel vägde 383 kg när vi var inne på Ultuna, då är hon närmare 152 hög och borde väga 100 kg till.

Förtjockningen kan bero på två olika saker, inflammation eller tumör. Är det en tumör så finns det inte så mycket att göra, är det en inflammation ser det lite bättre ut, men prognosen är väl inte lysande ändå. När vi var inne på Ultuna gjorde de en ändtarmsbiopsi. Den ger 50% chans att se om det är en tumör.

Nu går hon iallafall på en dunderkur med kortison och får mera mat. Det positiva i kråksången nu är det att hon faktiskt har lagt på sig lite granna, så kortisonet verkar ju göra sitt jobb efter bara en dryg vecka. Men det är lite läbbigt, med tanke på fångrisk osv, fast alternativet vore ju att hon magrade av ännu mer.

Hon går fortfarande på bete (men tas in varje dag och får extra käk), men så fort tanthästarna tas in för natten så kommer hon få gå in också, eftersom det är lättare att kontrollera foderstaten då. Det blir väl om max någon vecka eller så.

Vi ska på återbesök till kliniken om ett par veckor, så får vi se vad som har hänt tills dess.

Så inget 3-års test för oss, det hade jag ju annars sett fram emot.

Usch, finns det ingen som har något roligt att berätta?