Jag tycker det beror på om det är nybörjare eller inte.

En nybörjare skulle jag nog ha 70kg-gräns på.

Medan en van ryttare med "ryttarbalans" skulle jag kunna sätta upp nästan den dubbla vikten, åtminstone 100-110kg!

Förutsatt att hästen är i kondition och är välriden/välmusklad. Dessutom beror det ju även på ryttaren hur den är byggd. Man kan ju väga mycket för att man är lång och vältränad eller för att man är kraftigt överviktig. Det är stor skillnad tycker jag!

För egen del har jag satt en 60 kilosgräns på Fendi men det är ju eftersom jag siktar på att träna både hoppning och dressyr och det under lång tid framöver.

Jag tror att det går alldeles utmärkt för dig att motionsrida Carduus, ridning kommer ju att bidra till din viktnedgång också då det är en utmärkt motionsform :) 68 kilo är ju ingenting på en connemara och man märker ju dessutom på hästen vad han / hon tycker är okej, de brukar vara duktiga att säga till.

Jag har gått upp i vikt sedan jag började rida min ponny. Väger idag 90kg. Jag har ridit min connemara i 10 års tid och hon har aldrig haft några problem med rygg eller ben. Personligen anser jag att det är mer hur du rider och hur du varierar hästens träning än exakta vikten. Och att hästmänniskor i största allmänhet är ganska petiga med sånt där.

Jag har varierat min ponnys motion med mkt tömkörning så hon ska få chansen att bygga ryggmuskler utan mig på ryggen. Å andra sidan tycker jag det är nödvändigt på alla hästar inte bara för en häst med en tung ryttare. 
Jag har idag en annan connemaraponny som jag ridit nu sedan sep -08 och hon har heller inte haft några problem hitills. Men som sagt; de är ju viktigt att hästen ska ha starka ryggmuskler och gå i en bra form.

Brukar säga detsamma med långa ryttare på ponnyer - huvudsaken är ju att de har en bra balans så ryttaren kan balansera upp sig själv så ponnyn slipper.

Det finns bra mkt värre ryttare att ha på ryggen än de som är lite tunga :)

På Irland tillexempel rider ju vuxna män på sina connemaror.

Men det är bara min åsikt och teori.

(Bilden visar min ponny och jag)

Ps. Och givetvis en väl anpassad sadel!

(båda mina ponnyer är 145cm)

Har en valack som snart ska ridas in däremot och honom skulle jag aldrig ens få för mig att rida in själv eftersom jag är för tung för honom - han har ju inte byggt upp sig än.

Jag är höggravid, på söndag är det två veckor till BF, och jag rider både Cinna och Peia i princip dagligen. Väger några kilo mer än du gör och båda ponnyerna är pigga och glada trots lite extravikt.
Ingen hårdare träning eftersom Peia är under igångsättning och Cinna är lite svullen i höger fram. Skrittar och travar (i rätt form), ca 30-60 minuter sex dagar per vecka per häst.

Mina ponnyer är D-ponnyer och vikten är ca 320 kg på Peia och ca 350 kg på Cinna. (Uppskattad vikt från veterinär.)

Så ja, jag tycker gott och väl att du kan rida någon dag per vecka utan att vara rädd för att Carduus ska falla ihop ;)

#0 Självklart kan du rida! Det är ingen vikt för en välbyggd connemara.  Jag har aldrig märkt att mina stånkat över min vikt. Kan säga att på den tiden jag födde upp halvblod så var dom som unghästar betydligt mer vingliga och viktkänsliga än vad connemarorna var.

#3 Irländska män är oftast tämligen småväxta och lätta.

#0 Där hör du!  Åker ut till stallet nu. Ska vi ta en tur vid 18-tiden?

Tack för alla upplyftande svar, då ska jag rida utan dåligt samvete :-).

#7 läser ju detta nu och klockan är redan 18, attans…

Ja stick ut och rid en sväng imorgon :)

Kan erkänna att jag är så petig för att jag själv vill hålla mig där, lättare om man har en gräns för ponnyn ;)

Är 170 cm / 57 kilo, Fendi är 146 cm.

#5 Härligt att du fortfarande kan rida, då är du i bra form inför förlossningen! Själv var jag både för feg och tung…

#9 När jag sökte medryttare satte jag en viktgräns på 60kg, hade tur och hittade en ännu lättare :-).

#10
Tack vare ridning och stalljobb har jag hållit vikten bra också, förutom att jag nog rent allmänt har en rätt bra fysik inför förlossningen. Barnmorskan är nöjd så då är jag nöjd :)
Bebis verkar nöjd också för den sussar för det mesta väldigt gott när jag är ute och rider
Som det känns nu hoppas jag kunna rida ända fram till förlossningen :)

Ska till BM igen på tisdag så får se vad jag väger då. Har hittills gått upp drygt 8 kg vilket tydligen är fullt godkänt.

Se till att ta en ridtur i helgen, särskilt om du har lika fint väder som vi har

Jag trodde vid min första graviditet att jag skulle springa orientering (i alla fall lufsa) fram till min första förslossning, men är glad att jag la av någon/några månader innan. Det var de erfarna papporna i min förening som sa åt mig… De sa att de inte ville söka mig i skogen om något hände!  Som förstagångsföderska hade jag inte i min värld tanken på att något annat än det allra vanligaste kunde inträffa. "lev som vanligt" heter det, men vad är vanligt??? Mycket av det som kan inträffa blir ju inga problem alls om man bara befinner sig på lämpliga ställen och lever lite lugnt under de sista veckorna. När är det dags?

#10 Hade varit underbart att bara gå upp 8 Kg!!! Gick upp 22 kg trots att jag höll igång hyfsat och inte hade några cravings. Hade "tvärtomcravings" däremot, kunde inte äta godis och ägg! Godis kräktes jag av omedelbart, hade inte en dag illamående annars, mysko…

Blev rekomenderad att inte rida då jag har en bäckenskada sedan gammalt och var dessutom livrädd för att ramla av då vi kämpat i många år för att bli gravida.

15kg är borta nu iaf och då våren är här lockar ju utevistelsen mer än vad denna iskalla vinter gjort och lite ridning kanske gör susen.

Lycka till med förlossning och föräldraskap! Du har någonting helt underbart fantastiskt framför dig. Försök slappna av, lyssna på kroppen och andas så får du uppleva kroppens urkrafter och har klämt ut ungen på ett kick. Så häftigt! Jag födde 10 dagar före BF, hoppas du slipper gå över tiden.

#13
Vi får väl se vad slutvikten blir men så värst många ytterligare kilo bör det ju inte bli.
Samlade du mycket vätska på slutet? Det lär väl dra upp vikten för en del.
Jag har varken varit illamående eller haft några cravings. Däremot konstaterades jag i februari ha graviditetsdiabetes. (Varför vet ingen, har det inte i släkten, är inte överviktig från början, motionerar mycket osv. Otur helt enkelt.) Dock är min diabetes så konstig att jag kan äta som vanligt förutom bröd. Pannkakor med sylt till frukost funkar t.ex. fint. Äter vanlig mat och kan både äta glass, kakor och godis. Diabetesläkaren är rätt förundrad men sålänge blodsockret håller sig bra så får jag hållas :p (Sticker mig sju gånger per dag så håller koll själv.)

Att kräkas av godis känns rätt ovanligt. Gällde det "bara" lösgodis eller blev du illamående av kakor, choklad osv också?

Om du har en gammal bäckenskada så förstår jag att du fick ta det lugnt. Hur fungerar det med skadan nu när du är ogravid?

Jag hoppas på sitt sätt att barnet föds på BF, två av mina hästar är födda det datumet ;) Samtidigt vore det skönt om den tittade ut i förväg. Vi får väl se, sålänge jag inte går över tiden så!

När det gäller orientering ja. Mitt minne sviker mig men häromveckan var det ju en del skriverier om en kvinnlig orienterare som tävlade långt gången i sin graviditet.
Att söka efter någon i skog är ju aldrig roligt och säkert inte roligare eller lugnare om personen dessutom är gravid. Det är ju sällan orienterare håller sig till de största stigarna, annat än på miniknatsnivå och stadsorientering.

Jag är beräknad 15 maj, om ganska precis två veckor alltså. Jag rider inte i skog, det är rätt skogsfattigt här i södern. Alla ridvägar är tämligen lättillgängliga. Tror nog att i princip alla ställen går att nå med en vanlig bil, om något skulle inträffa.
Ge mig ut på långturer i tät skog hade jag nog inte valt att göra, om det ens hade funnits möjlighet till det.

#15 Vad härligt att du håller igång med ridningen så nära inpå förlossning. Finns någon bild på er? Skulle vara roligt att se för alla jag känner har slutat lååångt innan bf..

Oj, så snart! Lycka till!!! Jag minns att jag tyckte att det var obekvämt att cykla och trodde att rida skulle kännas värre! Är inte magen i vägen??? Men då gick jag också upp som Carduus…

Risk att komma vilse i skog? Näe det har jag nog orienterat för mycket för att kunna göra, men man kan ju göra illa sig… Dock har jag letat efter småbarn flera gånger, men det har alltid gått bra och sällan ens varit någon som varit ledsen. Oftast har de tappat tidsuppfattning och varit envisa att hitta "borttappad" kontroll.

# 14 Gick upp ganska fort i början, mindre i mitten och sen blev det väl vätska på slutet. Kommer ihåg att jag var helt faschinerad av att jag fått tillbaka mina vrister bara timmar efter förlossningen!

Var främst lösgodis, choklad, kakor och glass fungerade men var inte så sugen. Kommer ihåg då vi fick påskgodis på jobbet, åt två salta fiskar och fick springa på muggen direkt, hade inte berättat att jag var gravid då heller så fick kräkas tyst. Nu får jag migrän ibland av choklad och godis, det fick jag inte under graviditeten, hade inte en enda migrändag då mådde fantastiskt bra.

Bäckenet är helt OK, känner av lite ibland, får se hur det blir om jag börjar rida regelbundet. Under grav fick jag ha ett ryggbälte vid längre promenader, kanske går att rida med.

Vill också se bilder på dig på hästryggen.

#16
Jag hade "räknat" med att kunna räkna till kanske februari men jag har fått förlänga tiden etappvis :)
Inga nya bilder men jag lägger fram kameran till imorgon så ska vi se om det går att ordna :)

#17
Jo, bebisen kan ju faktiskt titta ut när som helst. Lite spännande :)
Magen är faktiskt mest i vägen när jag ska hoppa av. Får böka mig av litegrann men det går rätt bra. Det är ju bara ponnyer ;)
Cykla däremot har jag ingen aning om hur det fungerar. Har inte cyklat på flera år Till mitt försvar så är det inte rimligt att cykla där vi bor. Antingen promenad till busshållplats (om jag ska till Malmö) eller bil till busshållplats (om jag ska till Lund).

En rejäl kula har jag dock, såhär ser den ut:
http://a1.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc6/221986_10150165736213652_540403651_6832899_5073884_n.jpg
Bristningarna ser faktiskt värre ut på bild, blixten tycks förstärka dem :/

Nej, komma vilse trodde jag nog inte på. Mer att du skulle skadat en fotled eller så, som du själv skriver också.
När jag var liten och startade en orienteringstävling, typ D10 eller något sådant, så förlorade jag hur mycket tid som helst på att titta på en död uggla Rätt konstigt eftersom jag alltid varit en tävlingsmänniska men en kul grej efteråt.

#18
Vi har ingen våg hemma så de enda viktuppgifter jag har är från BM-besöken, alltså inte så många i början. Mage fick jag riktigt tidigt men vikten tycks inte ha ökat särskilt mycket.
Det där med vätskesamling har jag fasat lite för men hittills går det bra. Dock märker jag att fötterna blir något mer svullna efter mycket stallande med stående och gående, särskilt i den värme vi har nu.
Förlovningsringen fick jag ta av för någon vecka sen men inte pga svullna fingrar utan karpaltunnelsyndrom :(

Haha, kräkas tyst :p Det måste varit jobbigt iaf. Illamående är ju aldrig kul.
Hade du migränproblem innan du blev gravid så att det har återkommit eller är det något nytt? Jag hade rätt ofta migrän när jag gick på mellanstadiet men har sluppit det de senaste tio åren. Otroligt tacksam att det släppte för fy så jobbigt det är!

Jag köpte sånt där "foglossningsbälte", på inrådan av sjukgymnast, men antingen fick jag inte till placeringen eller så funkar det bara inte på mig. En av katterna har istället haft det som sovplats så det är fullt med randig kattpäls på nu…

#20 Fin mage, blir alldeles nostalgisk!

#21 Haft återkommande migrän sedan 20-årsåldern men var helt fri under grav och fram till 5 mån efter. Har bara haft milda attacker nu efter som tur är, får bara ta alvedon då jag ammar… Migrän är vidrigt… Hoppas du aldrig behöver uppleva det igen!

Tycker foglossningsbältet funkade bra, domnade i benen ibland men då hade det nog hamnat tokigt på nå'n nerv.

#22
Åh, tack så mycket! :)

Har du kollat upp migränen någon gång? Eller du kanske redan har tuffare medicin som du kan använda när du inte ammar längre?

#23 Har migränmedicin som oftast funkar bra men det är starka grejjor, inget man tar och jobbar vidare på utan sängen som gäller.

Min migrän verkar mest hormonbunden. Kom oftast i samband med mens förut (har inte fått tillbaks den än) men även vid sömnbrist, stress eller dålig kosthållning och det kan man ju lugnt säga att första månaderna efter förl. innehöll (inte så mkt stress men det andra) mådde hur bra som helst ändå.

Det svåraste första tiden med bebis var faktiskt att få i sig föda själv och man behöver mkt mat om man ammar!

Vilket bebissnack det blev här nu….

kul att läsa era inlägg, och är man en övervintrande ponnyälskare, så hinner man ju kanske med en eller flera ggr att bli mamma.

abropå vikt kontra häststorlek, så är det ju för flera ridskolor en oerhört viktigt ställningstagande, där de av självklara skäl måste sätta viktgränser, helt enkelt för att deras hästar måste hålla för dem för olika typer av ridning.

själv har jag överväxta maror, inte för att jag blev för tung utan för att för mig har ögats intyck en viktig del. där jag bor finns knappast någon vuxen ponnyryttare alls, och jag fick tidigare då mitt sto levde och blev riden frågan, varför har du så liten häst?

nu har kommenterandet totalt ändrats de ggr de kommer, å så bra ni passar ihop, tänk om fler vuxna kunde köpa denna storlek, och inte ett stort halvblod som de ibland inte klarar av.

men så här är det ju med saker o ting, man tycker olika, man vill olika saker med sin ponny, och ibland väljer nästa ponnyn själv en. de uppfödare jag köpt av har hjälpt mig när jag förklarat vad jag önskar mig, sen måste man ju också bli förälskad i sin pålle.

så förutom ryttarens vikt, egen balans o kondition, är det ju naturligtvis inte bara mankhöjden som är måttstock, utan som ni alla skrivit tidigare, ålder, kroppsbyggnad mm som avgör det hela. så fortsätt och rid carduus din connemara, hej från mig.

Kul tråd!

Jag brottas dagligen med viktnojja, att jag väger för mycket. Jag är 169 cm / 66 kg och tycker att jag är alldeles för tjock - men det är ju främst mina hjärnspöken!

Jag tycker inte att jag är för tung för Monia (144cm) däremot aningen för lång! Känner mig inte stor på henne, men tycker att jag SER STOR UT. Sen tillhör det ju att Monia haft en igel till dotter som sög ur henne i stort sätt allt och inte förrän nu hos medryttaren fått mer muskler och mer hull.

Jag kände mig dock aldrig för stor på Grafit (145cm) Men nu hade ju han betydligt mer resning än vad Monia har (korta framben, byggd i nedförsbacke - typisk hopponny enligt Walemyr ).

Det där med vikt o längd är knepigt, beror ju mycket på hur hästen o ryttaren är bygga.

Här är en bild på mig och en ridponny ca 148-150 cm, kompakt modell, tycker jag ser stor ut på honom. I nästan inlägg kommer en bild på Snörpa, ca 154 cm normal travarmodell och helt plötsligt ser det mycket bättre ut!

Känns ju som att Snörpa borde svälja mindre längd än ponnyn gör, men det är ju som synes tvärt om.. Jag kan känna mig lite lång på Snörpa då och då, men inte på ponnyn, det är också skumt!

Är 162 cm o väger ca 50 kg

Konstigt att du ser så stor ut på ponnyn? Är det vinkeln? Du är ju både liten och lätt. Jag tycker inte att du alls borde se stor ut på en 148 cm häst, men det beror ju också mycket på hästens form, längden, på kropp och hals, men förstås på omfånget. Dottern är 175 och rider 148 cm connemara och det ser inte alls stort ut! Han är ändå en ganska normal connemara.

#29 Ja visst är det konstigt! Visserligen är fotografen ca 185 cm lång och har haft kameran i ögonhöjd på sig själv, så bilden är tagen ovanifrån

Hittade en bild på mig o samma ponny för ett årsedan, då var han nyss inriden 4-åring, ser inte lika stor ut på den bilden, och ändå har hästen växt sedan dess (det har däremot inte jag, varken på längden eller bredden)

Ponnyn har kort kraftig hals, o Snörpa lång o smal, både måste ha full storlek på tyglarna dock…

Eller så beror det på att ponnyn är PONNY, kort överallt sas, Snörpa har trots att hon inte är så mycket högre längre linjer överallt

Jag får brottas med min längdnoja ganska ofta :( jag är 161cm och min lilla mara är ca 137cm :( kommer aldrig kunna sälja och körning är inte min grej, vill rida! Så vad gör man? Min vikt är inget jag bryr mig om dock(50kg).

Det är ingen avancerad ridning vi håller på med. Har aldrig tävlat, men det skulle vara roligt att nån gång komma i gång och träna dressyr.

Jag är ca 170, och väger 48 kg. Min ponny är 17 år, och har väldigt dåliga knän plus lite dålig rygg. men jag masserar och smörjer henne väldigt ofta så de blivit så otroligt mycket bättre, men hennes viktgräns tycker jag är högst ca 70-80 kg.
(Hon är 140)

#31 Inte ska du ha någon längdnoja, det ser väldigt proportioneligt ut!

På bilden: Jag och min mara på 146 cm jag är 170 cm / 52 kg.

Kul att tråden är igång fortfarande.

Tycker att ni alla som lagt in bilder ser bra ut på era ponnyer!