
Sunda ponnyer
Trots (ny för mig) info om ponnyer med dåliga hovar måste man väl säga att connemaaraponnyer är väldigt friska och sunda! En kompis berättade att när hon tecknade ny försäkring för sin connemara för fem år se fick hon rabatt hos sitt försäkringsbolag för att connemaraponnyer var så pass skadefria.Det tyckte jag lät bra!
Det är ju ganska fantastiskt när man vet att rasen bildades från endast 7 stamhingstar (+ ston förstås). John Quirke, Cannon Ball, Little Heaven xx, Mountain Lad, Connemara Boy, Naseel ox och Black Paddy. Black Paddys gren är utdöd. Det måste vara en riktig inavel eftersom stamboken är stängd!
Jag tycker connemaraponnyn har allt! Jag kan rekomendera alla som går i hästköpartankar att skaffa en 

Visst är det en sund ras på många vis . Dessutom väldigt trevlig mentalt ! 
Sundhet är ett av rasens adelsmärken och väldigt viktigt att bevara. Tidigare var det en del connemaror som drabbades av kvickdrag men det problemet tror jag har minskat. Tyvärr har jag en känsla av att andel connemaror med man- och svanseksem har ökat på senare år.
Personligen tycker jag att sanningen är viktigare än "trevlig sudda sudda stämning". Därför är det viktigt att tala om att efter vad jag känner till är det ingen skillnad mellan connemaran och motsvarande raser avseende skadestatistik. Jag har försökt att googla skadestatistik men hittar bara gamla siffror.
Samma sak gäller för försäkringspremier. Bolagen verkar inte vilja redovisa det på sina hemsidor. Enligt gamla uppgifter var det samma försäkringspremie för connemara, welsh, new forest och ridponny. Billigare för t ex russ, fjord och haflinger och dyrare för halvblod.
Det finns säkert folk här som är i försäkringsbranschen som har koll på hur det är i dagsläget.
Vill understryka att de som jobbat för att klarlägga mekanismerna bakom HWSS alla är hängivna rasen just därför att de ser så mycket positivt hos den, och det trots de problem man stött på i och med de dåliga hovarna. De flesta är aktiva uppfödare och har inga som helst tankar på att överge rasen. Samtidigt vet de rätt mycket om hur det är att stå där med en eller flera problemhästar, utan att få någon ordning på probemen och utan att kunna vända sig till expertis för hjälp, eftersom inga veterinärer eller hovslagare verkat känna till vad det egentligen handlat om. Åtskilliga är de fall som feldiagnosticerats som white line disease och behandlats därefter med misslyckat resultat som följd. Hästägare har fått stå ut med att bli anklagade för att vanvårda sina hästar, trots att de gjort allt de kunnat och absolut inte kunnat rå för de faktiska omständigheterna.
Det finns all anledning för alla Connemara-älskare (och även hovslagare och veterinärer) att ta till sig den information som nu börjar finnas tillgänglig, istället för att "förneka och kasta skit". Ju snabbare vi har tillgång till ett test, desto bättre. Och det här är faktiskt mer än något annat en djurskyddsfråga.
Vi som uppskattar Connemara-rasen räddar inte dess rykte genom att blunda för problemen i förhoppningen att de ska försvinna då. Vi gör det genom att agera med förnuft och försöka lösa problemen!
Jag kan egentligen bara uppmana de som vill hålla sig så uppdaterade som möjligt att hålla koll på bloggen http://connemara-pony.blogspot.com/ Där finns redan det mesta av fakta som är kända så här långt och nyherer läggs ut vartefter de kommer.
Sigrid Åberg
sigridpapottan.blogg.se www.pomonaconnemara.se

#3 Jag har läst en del av allt det du skrivet om HWSS och jag funderar på en sak. Hoppas du inte uppfattar frågan som dum. Som jag skrev i mitt inlägg är ju stamboken sluten och alla ponnyer är ju mer eller mindre släkt med varandra. Om det blir möjlighet i framtiden och alla ponnyer testas tycks det ju troligt att väldigt många kommer visa sig bära på anlaget även om de själva har bra hovar.Vilka hästar ska vi då avla på?
#4 Nej, jag tycker inte att det är en dum fråga.
Tyvärr är det ju så att inaveln måste ses som ett hot i vär ras. Inavel bidrar till att sådana problem som det vi diskuterar riskerar att bli allt vanligare. Och tyvärr kan vi nog befara att det kan finnas fler sjukdomsanlag än det/de som orsakar HWSS som kan komma att orsaka problem.
När man har att göra med en population med en såpass smal genpool som vi trots allt har i den här rasen är det viktigt att se till att diversiten, dvs mängden av olika gener bevaras i så hög utsträckning som möjligt. Forskningsgruppen understryker i sitt material att det inte är fråga om att sålla bort alla anlagsbärare. Målet är att genom test få kännedom om varje enskilt avelsdjurs status, så att man sedan kan göra kloka val och undvika att para bärare med varandra, utan istället se till att bärare bara paras med icke-bärare. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, som gruppen uttrycker det. Förfarandet kan väl jämföras med att vi (åtminstone en majoritet av oss) i många år nu medvetet har avlat för att inte få BEC-färgade föl. Förhoppningsvis kan medveten avel då minska mängden anlagsbärare på sikt.
Rent generellt så visar ett problem som det här hur viktigt det är att så många olika avelsdjur som möjligt får bidra till genpoolen, och vikten av att undvika att vissa extremt populära hingstar får bli alltför dominerande i betäckningsstatisiken.
Sigrid Åberg
sigridpapottan.blogg.se www.pomonaconnemara.se